Att blogga i skola och klassrum
Den var tänkt som en valfri skrivarkurs kring temat kön. Böckerna Pittstim och Bitterfittan beställdes till varje deltagare i billig pocketupplaga. Som lärare har jag stora friheter. Jag bestämde mig för att utgå från det här guldläget med enbart intresserade deltagare och låta personligheter och stundens kreativa infall styra innehållet.
Visst. Vi diskuterade kön, manligt och kvinnligt, normalt och onormalt, hetero och homo, könsnormer och brott mot de samma. Vi läste texterna och brottades med obekväma, provocerande tankar. En del texter fungerade som en rak höger, en riktig käftsmäll mot invanda könsmönster och bekväm konvention.
Vi ramlade också in på teman som identitet och barndom, flickvänner och pojkvänner, kärlek och omöjligheterna i den, föräldrar och familj, skola och lärare. Vi skrev texter, fiktiva och lätt självbiografiska, essäistiska och poetiska. Skrivalster flödade mellan skolväskor och pulpeter, från USB-pinnar till mejl.
Vi ville mera än så. Vi ville ut med texterna. Som ett hugskott föddes en blogg som i nästa ögonblick fick namnet Topeliorden. En död poets sällskap. De naknaste texterna och de mest blottande diskussionerna stannade inom gruppen. Annat lades ut på den gemensamma bloggen och under pseudonym.
Frågan om textexponering och integritet uppstod naturligtvis. Var går gränsen mellan det offentligt allmängiltiga och det djupt privata? Vi bestämde oss för att vara personliga men inte privata i bloggtexterna. Naturligtvis blev det en balansgång på slak lina. Frågeställnigarna i nätikett berörde också frågor kring hur en bloggare ska omnämna en annan person, hur mycket som bör fiktionaliseras för att inte läsaren ska kunna spåra tid och rum för en eventuellt känslig situation, samt vad det innebär att blogga i skolans namn. Är en lärare en offentlig person som kan hängas ut på samma sätt som en politiker som gått ut med offentliga uttalanden? Att sånt.
Bloggen som genre är ett fantastiskt verktyg för textexponering utanför skolans väggar. Dessutom är det helt gratis. Det skrivande klassrummet rör sig mot de textarenor på nätet där de unga befinner sig, där de lägger ner timtal av skrivande varje vecka. Att ge sig ut i bloggosfären innebär förvisso att man som pedagog måste vara beredd att släppa kontrollen över textflödet. Kommentarer strömmar in och de är kanske inte alltid vad vi önskar. Sådana är nätets villkor på gott och ont. Ändå anser jag att skolan har som skyldighet att problematisera de ungas kanske viktigaste plats för socialisering.
Det blev en kurs om så mycket mer än kön. I bloggen syns spår av debatten som till och med urartade i ett irl-gräl i skolans matsal. De unga vågar tänka. Läs själv och begrunda. Idag fem månader efter kursens slut har drygt 23.000 besök gjorts.
Annette Kronholm-Cederberg.
Den var tänkt som en valfri skrivarkurs kring temat kön. Böckerna Pittstim och Bitterfittan beställdes till varje deltagare i billig pocketupplaga. Som lärare har jag stora friheter. Jag bestämde mig för att utgå från det här guldläget med enbart intresserade deltagare och låta personligheter och stundens kreativa infall styra innehållet.