Förbereder skolan elever för dagens digitala samhälle?

Skolans huvuduppgift är att föra fram den behövliga kunskapen för att nå målsättningarna (teoretiska eller yrkesmässiga) som finns angivna i läroplanen. Den enskilda skolan har till en stor del friheten att besluta hur detta skall gå till och med vilka metoder. 

Ett beprövat förmedlingspedagogiskt sätt råder, som inte ändrat nämnvärt de senaste årtiondena. Metoderna för att föra fram informationen är trots tekniken i stort sätt de samma. Att skriva ett inlämningsarbete med penna och papper eller med hjälp av en dator utan att vidareutveckla metoden senare, är som att lära hur man slår in en spik med handtaget på en spikpistol... I det fallet blir det till och med hållbart att argumentera för hur mycket bättre hammaren är än spikpistolen...

Läroplanen bestäms “uppifrån”, som en arbetsorder för vilken kvalitet produkten (eleven) skall ha. Skolan tar emot och anpassar “maskineriet” enligt arbetsordern i enlighet med de standarder som de känner till för att uppnå en kvalitet de anser sig ha resurser till.  Skolan har även som uppgift är att följa med samhället av i dag, för att deras produkter skall hålla kvaliteten och passa in på de fortsatta stigar de väljer. Därtill har medvetenheten om individuella oliheter ökat och sätter krav på resurserna. Samtidigt som resurser krävs för att få in tekniken och kunskapen att använda den i klassrummet... 

Jag drar efter andan i mellan och inser att jag säkert har glömt andra krav som ställs på skolan.

Vi är idag mycket mer utsatta för stimuli, utanför skolan, tack vare de senaste årtiondens teknologiska framsteg. De flesta barn som kommer till skolan i dag är vana med media, datorer och även smarta telefoner. Dessa barn kommer till en skola, en främmande miljö, där tekniken lyser med sin frånvaro i normal undervisning. Samma individer möter senare igen i arbetslivet teknologins närvaro och saknar ofta informationssökning som färdighet på den nivå den skulle behövas. Hur närvarande är informationssökningen i skolans undervisning? Främst handlar det fortfarande om att lära sig kunskap utantill som testas med prov. Information som någon matar och gallrar fram. Var blir bl.a. informationssökarfärdigheten i ett sådant förfarande?

Har hemmet och individen förändrats mer än skolan de senaste årtiondena?
Har företag och organisationers sätt att utföra arbetet förändrats mer än skolans de senaste årtiondena?
Kan man hålla fast vid de ”gamla” förmedlingspedagogiska undervisningsmetoderna och samtidigt ta den individuella individen i beaktande samt övriga krav?

Lösningar finns alltid... men... det går ”kanske” inte att hålla i samma gamla metoder och tankesätt som tidigare. På tiden att dinosaurier vakna upp och ser att meteoriten redan slagit ner. Kanske ett nyare tänkande behövs, för att lösa nya utmaningar?

Sebastian Nordström

Skolans huvuduppgift är att föra fram den behövliga kunskapen för att nå målsättningarna (teoretiska eller yrkesmässiga) som finns angivna i läroplanen. Den enskilda skolan har till en stor del friheten att besluta hur detta skall gå till och med vilka metoder. Ett beprövat förmedlingspedagogiskt sätt råder, som inte ändrat nämnvärt de senaste årtiondena. Metoderna för att föra fram informationen är trots tekniken i stort sätt de samma. Att skriva ett inlämningsarbete med penna och papper eller med hjälp av en dator utan att vidareutveckla metoden senare, är som att lära hur man slår in en spik med handtaget på en spikpistol... I det fallet blir det till och med hållbart att argumentera för hur mycket bättre hammaren är än spikpistolen...