EDUbloggen

Framtidens skola

Jag ska imorgon sitta med i en paneldebatt om “Skolan, boken och nya medier”. Detta fick mig att tänka på hur framtidens skola skulle se ut om jag fick välja. Detta är ju lika svårt att säga som att säga hur framtiden ser ut och här hittar vi ju direkt en av utmaningarna. Hur förbereda elever för en framtid som vi inte har någon aning om hur den ser ut? För att inte krångla till det för mycket så kanske vi ska dela upp framtidens skola i delar. 

Skolor kommer alltid att ha någon form av läromedel. Tills nu har dessa läromedel till stor del bestått av böcker, pennor och häften. Ska dessa kastas ut? Om svaret är ja så behöver vi en ersättning som är bättre. De gamla läromedlen är mycket bra till det de används till. En bok kan användas var som helst, så också pennor. De kostar dessutom lite. Ska vi ersätta dessa bör vi ha ett mervärde av det. Om vi bara digitaliserar det material vi har i dag får vi ingen nytta av det pedagogiskt. Visst är det praktiskt med en e-bok som kan uppdateras enkelt och produceras billigt och snabbt men den fördelen ligger närmast hos producenten. (I värsta fall leder det genom kopieringsskydd och avgifter till att konsumenten drabbas av en orimlig merkostnad. Kommer t.ex. gymnasieelever i framtiden att kunna cirkulera/sälja gamla böcker eller kommer alla att vara tvungna att köpa en ny till nypris varje gång?). Utvecklar vi dock dessa e-böcker och utnyttjar formatets möjligheter så är det värt besväret och kostnaden. Nu menar jag inte bara att plocka in filmklipp och animationer utan att koppla upp materialet på webben. Tillåt elever att samarbeta med materialet, skapa nya helheter och knyta ihop dem till något större så börjar vi komma någon vart. Istället för att var och en sitter och skriver i sin övningsbok så samarbetar man och löser problem tillsammans. Som man gör i riktiga världen. Detta kräver dock ett nytänkande av såväl producenter av läromedel som av lärarna. 

För att detta ska vara genomförbart behövs en ändring av strukturer. Såväl fysiska som mera administrativa. Skolhus idag med den utrustning de har inbjuder sällan till produktivt arbete. Detta är dock inte realistiskt att åtgärda snabbt eftersom man inte bygger nytt varje år. Dagens teknik ger dock stora möjligheter bara vi får materialet som stöder den sortens arbete. Det är dags att komma ifrån tiden med att två ggr per år skriva en kort text i ett häfte i klassen för att sedan gå till datasalen och renskriva den i tron att vi gått framåt då vi egentligen bara krånglat till saken. Använder vi nya medier, vilket vi ska, så ska det ske fullt ut. 

Frågan är om vi ens ska ha skolhus. Nu tänker jag mera bildligt än ordagrant. Mediakritik och upphovsrätt är saker som borde få mera uppmärksamhet. Detta är svårt om vi undervisar med färdigt tuggade texter och producerar arbeten för läraren enbart. Utnyttjar vi det material som finns ute på webben och dessutom producerar material för och med omvärlden blir dessa saker betydligt mer konkreta. Hur förklara för en elev att det inte bara går att kopiera en bild och klistra in den på ett papper som bara kommer att läsas en gång av läraren? (Visst går det. Vem skulle märka det?) Betydligt mer konkret blir det när du arbetar öppet. Skapar du en text på webben är det betydligt enklare att förstå varför man inte kan ta en annan persons bild och publicera den för alla att se som sin egen. 

Skarp ämnesindelning hör inte heller hemma här. Nya läromedel, skolhus och arbetsmetoder borde inbjuda till att arbeta med större helheter. För hur framtiden än ser ut kommer vi inte att behöva personer specialiserade på att i slutna utrymmen skriva ner vad de kommer i håg av vad någon sagt tidigare. Inte heller ska gymnasielärare behöva sätta ner en massa lektionstid på att öva till studentexamen. Skriver man examen på ett för den studerande bekant arbetssätt kan såvel studerande som lärare koncentrera sig på kunskapen man behöver eller behöver kunna hitta. Därför bör vår studentexamen, prov, övningar eller vad vi nu kallar dem anpassas till framtiden Även kallad nutiden när jag tänker efter. För till stor del finns redan redskapen, tankesätten och metoderna och används flitigt utanför skolan. Det vi behöver göra är närmast att titta hur “riktiga världen” fungerar och utveckla en fungerande skolvariant. 

Kort sagt, i min “Framtidens skola” har man den nyaste utrustningen kombinerat med ett nytänkande som förbereder självständigt tänkande elever för den värld som kommer efter x antal år på skolbänken.

Joakim Granqvist

Jag ska imorgon sitta med i en paneldebatt om “Skolan, boken och nya medier”. Detta fick mig att tänka på hur framtidens skola skulle se ut om jag fick välja. Detta är ju lika svårt att säga som att säga hur framtiden ser ut och här hittar vi ju direkt en av utmaningarna. Hur förbereda elever för en framtid som vi inte har någon aning om hur den ser ut?

Kommentar

Lägg till kommentar

Namn:   
Kommentar:   
Bekräftelse: Vad är sju minus tre?

Svar:   

Med denna fråga försöker vi hindra automatisk användning av blanketten
Kommentarer publiceras först efter godkännande