Sociala medie- och Internettjänster i förhållande till lagar, normer och traditioner 

Webbtjänsterna tillför undervisningen nya, efterlängtade verktyg och innehåll. Förutom att tjänsterna lämpar sig tekniskt, funktionellt och innehållsmässigt är det också viktigt att granska tjänsternas användarvillkor och användaravtal.

När man använder en avgiftsfri Internettjänst i undervisningen, glömmer man lätt bort att användaren måste godkänna användarvillkoren för att få använda tjänsten. Det grundläggande problemet är att de flesta, när de installerar program i sina datorer, har för vana att godkänna användarvillkoren utan att läsa igenom dem. Det är fel. Den här vanan blir problematisk när vi använder Internettjänster och i synnerhet sociala medietjänster: eftersom ingen läser villkoren uppstår ett konstigt moraliskt tomrum. Vi rekommenderar tjänster för varandra, trots att vi inte är på det klara med användarvillkoren och följaktligen inte heller med vad vi har förbundit oss vid genom att godkänna villkoren.

Bland annat följande principiella problem är förknippade med användningen av olika Internettjänster: 

• Hur ska tjänsterna kunna användas, när skolorna ändå inte har rätt att kräva att eleverna ingår avtal med utomstående organisationer eller privata företag (tjänsteleverantörer)?
• Vem övervakar eller kontrollerar hurdana avtal eleverna ingår i skolan?
• Har lärarna rätt att registrera sig för tjänster som lärare, d.v.s. representanter för sina arbetsgivare?
• Hur ska man gå tillväga när eleverna är minderåriga? Ska man be vårdnadshavaren/vårdnadshavarna om tillstånd att registrera sig i varje enskilt fall?
• Hur ska man förhålla sig till åldersgränserna i användarvillkoren, om det både finns elever som har och elever som inte har rätt ålder inne?
• Vad är skäliga avtalsvillkor? Vad kan man godkänna och vad kan man under inga omständigheter godkänna?

De här frågorna är inte så problematiska om skolan köper en tjänst och erbjuder den till sin personal och sina elever. Det hör till IT-administrationens normala arbetsuppgifter att behandla sådana frågor. Man kan inkludera användarvillkoren i avtalet mellan eleven och skolan om användningen av IT-tjänster för att få ett klart skriftligt godkännande för tjänsten. Vissa kommuner använder redan ett sådant avtal och det rekommenderas också på grund av att det fungerar som ett informativt och fostrande verktyg: Internet är en del av det verkliga livet och har följaktligen också regler som måste följas.

I Finland har man hållit fast vid att ingen reklam riktas till eleverna i undervisningen. Det innebär att man i undervisningen inte ska använda tjänster som innehåller reklam eller där godkännande av användarvillkoren innebär godkännande av reklam. Internettjänsterna innehåller hur som helst mycket reklam och därför ökar betydelsen av medieläskunnighet och mediefostran. Alla avgiftsfria tjänster innehåller förstås inte reklam och man kan använda program som filtrerar bort reklamen.