Flerspråkighet i förskola och skola

I dagens finländska samhälle blir det allt mer nödvändigt att hela tiden ställa språket i centrum – speciellt eftersom tvåspråkigheten är utbredd och eftersom svenskan är i utsatt position.

Även om tvåspråkigheten inte är utbredd i alla klassrum i den finlandssvenska skolan bör alla pedagoger ändå veta något om tvåspråkighet och om vad som är viktigt i mötet med den flerspråkiga förskolegruppen eller det flerspråkiga klassrummet

Diskutera med föräldrarna

Det är viktigt att förskolan och skolan blir en trygg miljö för barnet. På så sätt kan man stödja barnet språkligt. Men eftersom barnets språkutveckling är beroende av barnets hela situation är det också viktigt att föräldrarna känner sig trygga och känner till förskolans och skolans verksamhet. Det kan därför vara bra att som pedagog diskutera barnets situation med föräldrarna. Vilket/Vilka språk talas i familjen? Har föräldrarna frågor om tvåspråkighet? Vet föräldrarna hur de på bästa sätt kan stödja sitt barn språkligt? Olika familjer behöver olika råd och det kan därför vara bra att ta upp frågan både på allmänna föräldramöten och i enskilda föräldrasamtal. Det kan också löna sig att förklara för föräldrarna hur man väljer aktiviteter och metoder i förskolan och skolan, d.v.s. att man förklarar att sättet man arbetar på främjar barnets språkutveckling.

Visa barnen att alla språk är viktiga

Det är viktigt att varje pedagog inser hur viktig han eller hon är för hur barnens språk utvecklas. Det gäller inte bara hur mycket man rent konkret arbetar med språket utan också hur man förhåller sig till språk överlag och hur man förhåller sig till tvåspråkiga barn. Därför borde man som pedagog tänka på de signaler man ger ut. De tvåspråkiga barnen borde få känna att deras båda språk är viktiga.

Det är en fördel om någon av lärarna har kunskaper i de tvåspråkiga barnens förstaspråk, såväl i språkets struktur som i ordförrådet. På så sätt kan man, dels inse varför barnet kan ha svårt med någon viss svensk struktur eller något ord, dels förstå barnet om han eller hon plötsligt har behov av att tala sitt förstaspråk. I de svenska förskolorna och skolorna i Finland, där de tvåspråkigas förstaspråk ofta är finska, kan personalen ofta barnens förstapråk. Det är något som många säkert ser som en självklarhet, men det kan vara bra att komma ihåg att detta är ovanligt i många länder och således en fördel som vi i Finland har.

Om man i barngruppen har tvåspråkiga barn med ett förstaspråk som är ett minoritetsspråk, t.ex. invandrarbarn, behöver språket särskilt lyftas fram. Förskollärarna och klasslärarna kunde t.ex. lära sig de vanligaste hälsningsfraserna och andra viktiga ord på barnets förstaspråk. På det sättet visar man barnet och dess föräldrar samt de andra i barngruppen att man respekterar och intresserar sig för deras språk och bakgrund.

Observera barnens språk

Enligt Susanne Benckert är språkobservationer en förutsättning för att förstå vad som är svårt i svenskan och också för att förstå hur andraspråksutvecklingen går till och att språkutvecklingen är en process. Hon ger också några andra skäl till varför man ska observera barnens språk.

  • Det skapar motivation och lust att lära (barnen märker att lärarna bryr sig om att de lär sig). 
  • Man kan i god tid upptäcka barn som har sen talutveckling. 
  • Man kan utvärdera arbetet i barngruppen (för att lägga märke till när, hur och av vem barnen lär sig). 
  • Det är lättare att gruppera barnen efter språknivå. 
  • Man kan visa barnets språkutveckling för föräldrarna. 
  • Man kan göra barnet medvetet om sin språkutveckling.
    (Benckert 2001a, s. 76-77)

    Inom projektet Språkrum hör individuella språkprofiler för barnen till arbetsmetoderna. Lärarna fyller i ett diagnostiskt schema minst en gång i månaden. Språkprofilen gör det lätt att se barnens framsteg och eftersom schemat följer med barnet när han eller hon flyttar upp en klass kan den nya läraren lätt bekanta sig med den nya elevens språkutveckling.

Observera ditt eget språk

För att ge barnen ett nyanserat språk är det viktigt att fokusera, dels på språkstödjande arbetssätt, dels på barnens språk. Men som pedagog måste man också fästa uppmärksamhet vid sitt eget språk och språkbruk. Förskolläraren och läraren är nämligen viktiga språkliga förebilder för sina barngrupper och elever. Om man som pedagog inte tänker på hur man använder språket eller om man använder ett slarvigt språk går barnen under flera år miste om värdefull språkstimulans.

Alla pedagoger är ändå inte säkra på sin språkkänsla. Eivor Sommardahl (2002) föreslår att man som vuxen övar upp sitt språk genom att läsa mycket på svenska; allt från romaner till veckotidningar fungerar utmärkt. Även den vuxne behöver nämligen få språklig stimulans för att på så sätt vidareutveckla sitt språk.

Barnen måste få yttra sig
Att tala är det primära instrumentet vi har när det gäller att tänka och argumentera. De som uppmuntrats att uttrycka sig själva, att argumentera och föra fram åsikter kommer också att i framtiden kunna ta del av det demokratiska samhället.

Att så ofta som möjligt dela in barnen i små grupper (5-6 barn) är viktigt med tanke på barnens språk. Det är viktigt att barnen får yttra sig, och i en stor grupp blir det ingen diskussion. Därför borde man fundera på om samling överhuvudtaget är en bra språksituation för ens språkligt heterogena barngrupp. Om gruppen är mycket heterogen kan det vara svårt att anpassa nivån för hela gruppen; det kan leda till att de språkligt svagare barnen inte förstår eller att barnen med rikt språk inte får möjlighet att uttrycka sig på sin nivå.

Det finns undersökningar som visar att ju mer pedagogiskt styrda aktiviteterna är desto sämre blir vanligen språkinlärningen, just för att barnen under dessa moment inte kommer till tals. Att ha samling kan ändå vara bra för gruppkänslan. Om man har en språkligt heterogen grupp kan man därför under samlingen göra saker som stärker gruppkänslan och sådant som är roligt.

I skolan – språket får en ny funktion

Till den svenska skolan i Finland kommer barnen oftast språkligt ganska väl förberedda, t.ex. om vi jämför med flera orter i Sverige där barn med invandrarbakgrund kan vara i majoritet. Men att många elever är väl förberedda i ettan betyder inte att de sinsemellan är på samma nivå.

I skolan ska barnen undervisas. Det betyder att de på ett annat sätt än i förskolan måste kunna ta in information på skolspråket. Ibland finns det dock elever som inte ens har ett gott umgängesspråk på svenska (se under rubriken Att lära sig flera språk) samtidigt som en del elever redan har ett rikt språk.

Alla ämnen är modersmål

I skolan är alla ämnen i praktiken modersmål – risken för språkliga missförstånd när det gäller instruktioner eller övningar blir ju inte mindre under en lektion i t.ex. matematik än under modersmålslektionen. Därför borde alla lärare vara språkligt medvetna och inse att de spelar en roll i elevernas språkutveckling.

Inom Språkrum har man fäst särskild uppmärksamhet vid språkutveckling genom matematik. Enligt matematik- och klasslärare Martin de Ron, vid Bredbyskolan i Rinkeby, Sverige, utvecklas det tidiga matematiska tänkandet genom att man använder språket och språket i sin tur genom det matematiska tänkandet. Han poängterar att man borde ta vara på den matematik som finns i vardagen; i tidningstexter, annonser och i skönlitterära texter. Eleverna borde också få skriva uppsats i matematik.

Språket bär kultur

Kultur uttrycks genom språk. Ett barn som lär sig hälsningsfraser på svenska lär sig också ett svenskt sätt att hälsa. Ett barn som lär sig de finska hälsningsfraserna lär sig det finska sättet. Genom språket lär sig barn hur man talar men också hur man är artig på språket, hur man uttrycker känslor och hur man rör vid andra fysiskt o.s.v.

Den finlandssvenska och den finska kulturen skiljer sig inte lika mycket som den finska och exempelvis den somaliska kulturen. Men det är ändå viktigt att eleverna i skolan får ”lära sig” kultur – inte minst de tvåspråkiga vars hemspråk endast är finska. Det räcker alltså inte med att språket finns i elevernas omgivning– det måste också bli känslomässigt viktigt för eleverna.

Referenser:

Benckert, Susanne (2001a), Flerspråkiga barn i förskolan – hur gör man? I: Att undervisa elever med svenska som andraspråk – ett referensmaterial. Skolverket, s.75-83.
Benckert, Susanne (2001b), Hur man kan arbeta med svenska som andraspråk med yngre elever, några exempel. I: Att undervisa elever med svenska som andraspråk – ett referensmaterial. Skolverket, s. 85-94.
Med språket i centrum (2003), Oker-Blom, Sandvik, Hyvönen (red). Utbildningsstyrelsen. Helsingfors.
Hall, Derryn (1998) [1995], Assessing the Needs of Bilingual Pupils. David Fulton Publishers. London.
Ladberg, Gunilla (2000), Skolans språk och barnets – att undervisa barn från språkliga minoriteter. Studentlitteratur. Lund.
Ladberg, Gunilla (1996), Barn med flera språk. Tvåspråkighet och flerspråkighet i familj, förskola och skola. Liber Utbildning Ab. Stockholm.
Sommardahl, Eivor (2002), På god grund. Idébok för skolan. Forskningscentralen för de inhemska språken. Helsingfors.
Sundman, Marketta (1999), Barnet, skolan och tvåspråkigheten. Yliopistopaino. Helsingfors.
se även
Axelsson, Monica (1999), Skolframgång och minoritetsstatus. Skolan – en kraft att räkna med. I: Axelsson (red) Tvåspråkiga barn och skolframgång – mångfalden som resurs. Rinkeby språkforskningsinstitut. Stockholm, s. 8-35.