När Mikael Agricola kom tillbaka till Åbo fick han den tvivelaktiga äran att bli rektor för Katedralskolan i Åbo. Det var sed att den magister som senast återvänt från studier utomlands fick sköta rektorstjänsten. Samtidigt var Agricola också kanik och skrivare vid Åbo domkapitel.
Det var en tung period för Mikael. Gustav Vasa hade genomfört en kyrklig reform som åsidosatte den katolska påvens makt. Gudstjänsterna hölls på folkspråket i stället för på latin, och på kungens order beslagtog man t.o.m. sådant av kyrkornas egendom som påminde om den katolska liturgin. Vidare skärptes beskattningen av biskopen och domkapitlet. Detta bröt ner kyrkans självständiga ställning och kyrkan blev en statskyrka som styrdes av kungen. Gustav Vasas skattereformer slukade upp till tre fjärdedelar av kyrkans skatteintäkter. Detta var ett hårt slag för kyrkans ekonomi.
Motgångar och ljuspunkter
År 1546 råkade Åbo ut för en förödande brand, som förstörde domkyrkans tak, biskopsgården och flera av domkapitlets hus. Av kungen fick man inte just några bidrag till reparationerna. Endast reparationen av kyrkan fick ett snålt understöd.
Katedralskolan hade också lidit av den tunga beskattningen. Den trängda ekonomiska situationen var orsak till att föräldrar inte ville sätta sina barn i skolan. Mikael klagade i ett brev till sin vän Georg Norman över det svaga elevunderlaget, och kallade eleverna en samling otämjda djur. Han råkade i konflikt med kungen och avsattes från sin rektorstjänst år 1548.
En ljuspunkt under de dystra tiderna var säkert Mikaels familj. Han hade gift sig med Birgitta Olofsdotter och familjen hade åtminstone ett barn, sonen Kristian, som var född den 11 december 1550. Pojken följde i faderns spår och blev efter studier utomlands först rektor i Katedralskolan och slutligen biskop i Reval (Tallinn).
Bildtext: Knutson, J.: Åbo domkyrka. Finland framstäldt i teckningar / Topelius, Zachris. - Helsingfors 1845. Bild: Helsingfors universitetsbibliotek.
Text: Ari Haapanen, översättning Eva Wahlström