Sammanfattning

  1. Samma grundmodeller och speluppställningar kan användas i sal, vatten, på is eller på en plan. Grenar och ämnen skiftar men grundmodellerna och uppställningarna är de samma. Modellerna blir rutiner som fungerar av sig själva. 
  2. A-grundmodellerna lämpar sig för de flesta idrottsformer för alla färdighetsnivåer och åldersgrupper. 
  3. Med ett redskap (boll, puck, ring), blir löpningen eller träningen också träning i att hantera en boll, puck eller ring. Det är lätt att bygga upp olika slalombanor eller organisera tävlingar och lekar utgående från A-modellerna. 
  4. Grundmodellerna A1 och A3 används om planen, salen, bassängen eller rinken är indelad i två eller flera delar. 
  5. B-grundmodellerna passar bra för olika delar av en indelad plan, sal, bassäng eller rink. Två grupper kan till exempel spela på två tredjedelar av planen (D2) och resten tränar någon basfärdighet på en tredjedel av planen (B-modellerna). 
  6. Ju yngre eleverna är, desto större bör andelen spel (D) och lekar (E) vara under gymnastiklektionerna. Då ersätts A- och B-grundmodellerna med D-spel och E-lekar. På motsvarande sätt kan spel eller lekar utelämnas, om man tränar löpning, hopp eller kast. 
  7. Då modellerna anpassas så att de är till nytta i skolgymnastiken och för elevernas individuella utveckling blir lektionerna mer effektiva. Med hjälp av idrottsredskap som underlättar lärandet blir eleverna bekanta med olika grenar. Spelvästar i olika färger hjälper lärarna otroligt mycket att ha bättre kontroll över och organisera stora undervisningsgrupper. 
  8. Läraren kan också delvis låta eleverna själva ha ansvar för bekanta saker, rutiner. Onödiga spelregler kan slopas, varvid eleverna lär sig att tillsammans följa anpassade regler, utan någon ”officiell” skiljedomare (jmf. läraren). 
  9. Det lönar sig att inte alltid ge färdiga svar, utan i stället ge eleverna utrymme så att de själva kan komma till insikt. Då hålls eleverna motiverade. Om man repeterar gammalt får eleverna visa vad de tidigare har gjort. 
  10. Ju mindre grupper läraren har möjlighet att indela klassen i, desto aktivare deltar den enskilda eleven. Ju effektivare rummen och redskapen används, desto bättre har man använt den gemensamma tiden för att röra på sig och lära sig.