Eleverna skall känna sig hemma i skolan

Intervju med Daniel Runeberg, rektor på Minervaskolan

I en skola där det både finns specialundervisning och vanlig undervisning kan det hända att vissa klasser eller vissa elever blir stämplade för att de är så kallade specialfall.

 - Det är någonting vi försöker undvika så långt det bara går, säger Daniel Runeberg, rektor på Minervaskolan i Helsingfors.
Han berättar att man försöker integrera de elever som behöver specialundervisning så långt som möjligt i andra klasser. 

- Det är roligt för eleverna att konkret få hjälpa till med att göra skolgården fin, berättar Daniel Runeberg. Eleverna på Minervaskolan har fått hjälpa till med att plantera vårlökar i rabatten på skolgården

- Tryggheten i skolan är något vi prioriterar mycket högt, säger Daniel Runeberg, rektor för Minervaskolan i Helsingfors. Minervaskolan är både en specialskola och en helt vanlig lågstadieskola.

 - Vi har elever med väldigt varierande behov. Det betyder att vi dagligen väldigt konkret konfronteras med frågor som har att göra med trivsel och säkerhet i skolan.

- Vi tänker mycket på och diskuterar ofta hur vi kan förbättra tryggheten i skolan, berättar Daniel Runeberg
 Han förklarar att trygghet i skolan omfattar väldigt mycket.
- Det handlar om att det skall finnas arbetsro i klassrummen, att rastaktiviteterna skall gå lugnt och säkert till, att alla elever skall känna sig hemma i skolan och att ingen skall behöva känna sig utanför.

Trygghet för individen

Daniel Runeberg berättar att lärarna ofta diskuterar elevernas trygghet på individnivå.

- Det kan handla om någonting så konkret som vilka barn är ute på rast samtidigt, vilka åldersgrupper som är ute tillsammans, vilka klasser som möts i trappan på väg från ett ställe till ett annat, och så vidare.

Han berättar att lärarna strävar till att kartlägga alla platser i skolan under alla tider så att de kan förekomma alla situationer där det kan uppstå konflikter.

- Vi försöker hitta alla blinda fläckar där det kan tänkas uppkomma problem.

- Sedan funderar vi igenom dem och försöker hitta på sätt att få allting att löpa så smidigt som möjligt.

 - Det kan till exempel hända att två barn ofta kommer i luven på varandra på rasten. Då försöker vi helt enkelt helt och hållet undvika den situationen genom att något av barnen stannar inne på rasten och kastar korgboll i gymnastiksalen tillsammans med en assistent i stället. På det sättet undviker vi en konflikt och alla är lika glada, säger Daniel Runeberg.

Inga specialklasser

I en skola där det både finns specialundervisning och vanlig undervisning kan det hända att vissa klasser eller vissa elever blir stämplade för att de är så kallade specialfall.

 - Det är någonting vi försöker undvika så långt det bara går, säger Daniel Runeberg.

- Han berättar att man försöker integrera de elever som behöver specialundervisning så långt som möjligt i andra klasser.

- Dessutom använder vi inga termer som "specialklasser" eller "specialelever" i skolan. Vi säger helt enkelt Monicas klass eller Kristinas klass.

Daniel Runeberg berättar att man planerar att starta ett lekprojekt i Minervaskolan för att de olika eleverna skall umgås mera med varandra.
- Det är tänkt att fungera så att en klass ibland går ut på gården med sin lärare lite innan timmen slutar och där tillsammans startar en lek.

Han berättar att man vill uppliva olika gamla lekar som man lekte förr.
- Sedan är det meningen att leken skall fortsätta också när resten av eleverna kommer ut på rast.
- På det sättet kommer elever från olika klasser i kontakt med varandra och umgås och har roligt med varandra på ett naturligt sätt.

Elevernas egen gård

Daniel Runeberg är speciellt nöjd över Minervaskolans gård. Den är en sluten innergård inne mellan husen dit inga utomstående kan ta sig.

- Det är en stor fördel att gården är sluten, säger han. Det är lättare att hålla koll på vad som händer på rasten.

- Givetvis har alla skolor inte samma förutsättningar - man kan sällan ändra på hur skolgården är placerad. Men i vårt fall har vi väldigt stor nytta av att gården är formad så som den är.
Minervaskolan har satsat mycket på att göra sin gård så trivsam som möjlig.
 
Daniel Runeberg berättar att man till exempel skaffat sig en "bollåda". Det är en stor låda som står vid husknuten fylld med olika bollar, hopprep och andra leksaker som barnen kan  roa sig med under rasten.

- I början när vi skaffade den trodde en del olyckskorpar att lådan inte skulle hålla särskilt länge men eleverna har skött bra om den och de väntar alltid ivrigt på att vi låser upp den varje morgon, berättar han nöjt.
 
Skolan har också placerat ut bänkar, de fått ärva av staden, på olika ställen på skolgården.

- De är speciellt populära bland femmans och sexans flickor. Flickorna samlas ofta i stora klungor runt bänkarna på rasten och njuter av solskenet och pratar och umgås med varandra.
 Minervaskolans elever har också hjälpt till med att plantera vårlökar i rabatten på skolgården.

- Det är roligt för eleverna att konkret få hjälpa till med att göra skolgården fin. Det leder också till att de blir mer varsamma, förklarar Daniel Runeberg. Pojkarna springer inte längre lika vilt och vårdslöst genom rabatterna som förut.

 Han säger att det är viktigt att eleverna trivs på skolgården, att de känner sig hemma där.

- Då känner de sig också trygga där.

 - Vi har dessutom alltid minst fyra vuxna ute på rast samtidigt.