Tidiga predicerande faktorer för läsinlärning hos barn med risk för familial dyslexi 
Paula Lyytinen och Heikki Lyytinen, Jyväskylä universitet, Psykologiska institutionen och Centrum för barnforskning
Översättning docent Béatrice Ewalds-Kvist

Man har redan länge känt till förekomsten av familialt betingad dyslexi (Hallgren, 1950). Denna vetskap har motiverat forskare i olika länder till att prospektivt utröna tidiga predikatorer för dyslexi (bl.a. Scarborough, 1990; Lyytinen, Ahonen et al., 2001; 2004; Pennington & Lefly, 2001; Snowling, Gallagher & Frith, 2003). En jämförande undersökning om europeiska barns läsförmåga har ökat intresset för dyslexi. Undersökningen visar att hastigheten med vilken barn lär sig läsa samt förekomsten av problem varierar med barnens modersmål (bl.a. Aro & Wimmer, 2003; Seymore, Aro & Erskine, 2003). Som exempel kan nämnas det finska språket, vars ortografiska genomskinlighet (bokstav-språkljud motsvarighet) och språkljudens ringa antal underlättar barnens läsinlärning. Finländska barn har klarat sig väl i internationella jämförelser. Delvis av denna orsak utgör de barn (ca 5 – 10 %) för vilka läsinlärningen är problematisk en egen klass för sig redan från det första skolåret.

Tillägnad språkfärdighet under den tidiga utvecklingen och barnets eget intresse att lära sig läsa utgör förutsättningar för läsinlärningen. Tidigare forskningsresultat visar, att färdigheter som inlärts före skolåldern, speciellt förmågan att uppfatta och särskilja ljud, lagring i minnet och återerinring av språkligt material samt flytande benämningsfärdighet predicerar barnens läsfärdighet i början av skolåldern. Forskarna är överens om att det råder ett samband mellan språkfärdighet, speciellt fonologisk färdighet och läsandet (bl.a. Adams, 1990; Byrne, 1998; Catts, 1996; Lundberg, Frost & Petersen, 1988). Däremot har man divergerande uppfattningar om de specifika predicerande faktorerna för dyslexi. Föreliggande artikel tar som utgångspunkt den hypotes som framkastats av bl.a. Lyytinen, Ahonen och Räsänen (1994) samt McBride-Chang (1995) och vilken hävdar att barn med dyslexi har redan i sin tidiga utveckling svårigheter att upptäcka talspråksljud. Detta försvårar bildandet av de fonologiska representationerna och processerandet av desamma samt senare barnens läsinlärning.

Vår artikel sammanfattar resultaten från långtidsundersökningen Lapsen kielen kehitys ja familiaalinen dysleksiariski [Barnets språkutveckling och familial risk för dyslexi] som pågår vid Jyväskylä universitet. De färskaste resultatens detaljerade översikter återfinns i tidskrifterna Dyslexia (Lyytinen, Ahonen et al., 2004) och Annals of Dyslexia (Lyytinen, Aro et al., 2004) samt i texten ges talrika referenser till originalartiklar. Projektets målsättning är att utforska dyslexins familiala överföring till barn samt att klarlägga dyslexins tidiga predicerande faktorer. Om endera föräldern har läs- eller skrivsvårigheter, så varierar sannolikheten enligt tidigare forskning mellan 30 till 60 % för att barnets skall uppvisa samma problem (van der Leij, Lyytinen & Zwarts, 2001). Variationen må förklaras bl.a. av det faktum att dyslexins kriterium ej är entydigt. Tonvikten i presentationen av resultaten är lagd på de observationer, som personer som arbetar med barnen kan dra nytta av i den egna verksamheten.

Metod

Deltagarna

Två hundra barn och deras familjer från mellersta Finland deltog i undersökningen. Barnen följs från födseln t.o.m. det tredje skolåret. Hälften av försöksgruppens barn

(n= 107) hör till familjer med risk för familial dyslexi, eftersom barnets ena förälder och hans/hennes nära anhörig har läs- och skrivsvårigheter. Föräldrarnas dyslexi har skattats med mångsidiga läs- och skrivuppgifter (se Leinonen et al., 2001). Hälften av deltagarna (n= 93) kommer från kontrollfamiljer, som inte har dyslexi. De yngsta i undersökningen befinner sig för ögonblicket på andra klass och de äldsta på grundskolans femte klass. Efter det att alla deltagarna gått ut tredje klass, diagnostiseras barn med kvarstående läs- och skrivsvårigheter.

De föräldrar som i undersökningen godkänts som dyslektiska indexföräldrar skiljde sig ej från kontrollgruppens föräldrar med avseende på non-verbal intelligens (Raven) och ej heller beträffande utbildning. De barn som fötts in i dessa familjegrupper skiljde sig inte i 2-årsåldern från varandra beträffande intelligens mätt med Bayleys (1993) utvecklingsnivåtest. Inga skillnader återfanns heller vid fem års åldern på non-verbal intelligens (WPPI-R). Däremot skiljde sig grupperna från varandra beträffande språkliga uppgifter (p<.01) så att kontrollgruppens barn presterade signifikant bättre än riskgruppens barn.

Forskningsmetoderna

Barnens utveckling uppföljdes genom att årligen mäta speciellt språkliga, motoriska och kognitiva färdigheter. Miljöns bidrag skattades genom att observera bl.a. föräldrarnas och barnens tidiga interaktion (Laakso, Poikkeus & Lyytinen, 1999) och genom att av föräldrarna insamla data om barnens språkliga miljö. Även individuella faktorer såsom barnens temperament och uppmärksamhetsutveckling mättes upprepade gånger. För att erhålla data om barnen användes psykofysiologiska registreringar, neuropsykologisk skattning (NEPSY, Korkman, 1998), beteendeobservationer, psykologiska test samt föräldrauppgifter om barnens utveckling (se Lyytinen, Ahonen et el., 2004). Läs- och skrivinlärningen uppföljs i skolåldern genom att upprepade gånger göra enskilda prov samt mätningar i grupp under de tre första skolåren.

Resultat

De tre första levnadsåren

Perception av talspråksljud. Från födseln förbättras färdigheterna att uppfatta talspråksljud vilka utgör grunden för uppfattandet av tal och senare för språkinlärningen. Våra forskningsresultat visar att riskspädbarnens förmåga att särskilja ljud är mindre utvecklad än kontrollgruppens (se sammandrag om relevant hjärnforskning Lyytinen, Leppänen, Richardson & Guttorm, 2003; se experiment om kategorisk observation som grundar sig på huvudvändningsprov Richardson, Leppänen, Leiwo & Lyytinen, 2003). Redan vid sex månaders ålder har babyn utvecklat känslighet för att uppfatta ljudets längd, vilket det finska språkets bemästring förutsätter av barnen. Förmågan att urskilja talspråksljud i en tidig ålder befanns stå i samband med barnets senare kognitiva och språkliga utveckling samt med läsinlärningen i början av skolgången, men endast hos barn, som var familialt behäftade med läs- och skrivsvårigheter (Leppänen et al., 2002). Därutöver predicerar gruppskillnader i hjärnans s.k. ’evoked potentials’ läsförmågan (Guttorm et al., i tryck). I dyslexi kan det vara fråga om en störande avvikelse i hjärnans ljudprocesseringssystem, som försvårar bildandet av exakta fonologiska representationer.


Ljudbildningens och motorikens utveckling. Föräldrarna rapporterar om barnets ljudbildnings- och motoriska utveckling på en strukturerad blankett under det första levnadsåret (Lyytinen, Poikkeus, Leiwo, Ahonen & Lyytinen, 1996; Viholainen, Ahonen, Cantell, Lyytinen & Lyytinen, 2002). Blanketten belyser de observerade färdigheterna i bild och ord. Föräldrarna angav på blanketten vilken levnadsvecka barnet behärskade varje färdighet för första, andra och tredje gången. I resultatanalysen användes den andra gångens uppgifter.

Mellan gruppen med dyslexirisk och kontrollgruppen fanns inga skillnader i ljudbildningens och motorikens medelutvecklingsgång. De barn som utvecklades i takt med sin åldersnivå eller snabbare än denna beträffande ljudbildningen uppvisade samma trend visavi motoriken. Kontrollgruppens ljudbildningsutveckling korrelerade med barnens 2-års språkutveckling. I riskgruppen förelåg ett signifikant samband mellan helhetsmotoriken och barnets senare språkutveckling.

När undergrupper av försökspersonerna analyserades (Viholainen et al., 2002) fann man att de riskgruppsbarn vars motoriska utveckling var långsam, producerade i 18 och 24 månaders ålder färre ord och kortare meningar. Senare kunde man observera att dessa barns läshastighet på första klass var långsammare än barns i andra grupper. Den motoriska utvecklingen kan predicera språkliga svårigheter speciellt för de barn som befinner sig i riskgruppen för familial dyslexi.

Symbolisk lek. Barnens symboliska lek skattades vid 14 och 18 månaders ålder med det av Lowe och Costello (1976) utarbetade lektestet. Också moderns deltagande i barnets lek observerades genom att videobanda indexmödrarnas och mödrars (i den enligt utbildningsnivå bildade kontrollgruppen) lekbeteende och lekrelaterade symboliska tal (Lyytinen, Eklund & Lyytinen, 2003; Lyytinen, Laakso, Poikkeus & Rita, 1999; Lyytinen et al., 2001). Resultaten visade att de barn som hunnit längre i de symboliska färdigheterna, bemästrade språket bättre än de som progredierat långsamt i leken. Det fanns inga skillnader i lek mellan barngrupperna. Däremot uppvisade kontrollgruppens mödrar mera symbolisk lek och tal än indexmödrarna. Moderns symboliska tal befanns stå i samklang med barnens senare språkliga färdigheter. Sambandet med språkförståelsen var mera uppenbar än med producerandet av talet.

Ordförrådets utveckling. Föräldrarna skattade barnens tidiga språkliga färdighet vid 12, 14, 18, 24 och 30 månaders ålder med den metod som Fensons arbetsgrupp (1994) utarbetat (The MacArthur Communicative Inventories, CDI) och som avpassats till det finska språket (Lyytinen, 1999). Med metoden får man vetskap om barnets non-verbala färdigheter, ordförrådsförståelse och -produktion, böjningsformernas bemästring samt de tre längsta uttryckens medellängd, vilka skattas med antal morfem. För att bekräfta de uppgifter föräldrarna givit, undersöktes barnens språkfärdigheter vid 2-års ålder med Bayleys tests språkliga delar och vid 2 1/2 års ålder med Reynells test (Reynell & Huntley, 1987) samt genom att analysera barnens spontant producerade tals strukturer (Turunen, 2003).

Resultaten visade att de data man erhållit med olika metoder om barnens tidiga språkfärdigheter var enhetliga. Riskgruppsbarnens språkfärdigheters utveklingsgång visade sig vara stabilare än kontrollgruppens på så sätt att barnen bevarade i större utsträckning än kontrollgruppen sin relativa position under upprepade mätningar. Finskan är till sin morfologiska struktur ett rikt språk, som har gott om böjningar. Morfem som anger betydelsen i finskan såsom kasusändelser, pluralisformer och possessivsuffix sammanfogas till varandra efter ordstammen (t.ex. fi. talo/i/ssa/mme[sv. i /vår/a/ hus] ), varpå orden blir relativt långa. I samband med denna sammanfogning sker i själva ordstammen många morfofonologiska förändringar. För att urskilja böjningsformerna krävs av barnet speciell noggrannhet vid observation av talspråket. Det är följaktligen förståeligt, att uttryckens medellängd skattad med antal morfem, var den första språkliga variabeln, som differentierade grupperna vid 2-års åldern (tabell 1). Kontrollgruppens barn producerade längre uttryck än riskgruppens barn (P. Lyytinen et al., 2001). Morfologisk bemästring vid 2-års åldern förklarade signifikant 5-åringarnas språkliga förmåga i riskgruppen, i kontrollgruppen upptäcktes motsvarande samband först vid 3 1/2 års åldern (Lyytinen & Lyytinen, 2004). Tidigare forskningsresultat om det finska språket visar, att bemästring av böjningsformerna i 3–5-års åldern korrelerar med förskolbarnens läsförmåga (Silvén, Poskiparta, & Niemi, 2004).

I produktionen av kända språkliga strukturer fanns inga skillnader mellan barngrupper i 2 1/2 års åldern. En analys av retrospektivt material visade dock att 7-åringar som skattats som goda läsare hade även fonologiskt legat före som 2 1/2 åringar. Det är möjligt att taluppfattningssvårigheter producerar oklara representationer av ord och åstadkommer på så sätt problem med ordgestaltningens exakta produktion (Turunen, 2003).

Levnadsåren 3–6 år

Språkförståelse och produktion. Från tre år framåt mättes barnens ordförråd med Bostons benämningstest (BNT, Kaplan, Goodglass, & Weintraub, 1983) och Peabodys bildordförrådstest (Dunn & Dunn, 1981). Böjningsformernas bemästring skattades med morfologitestet (Lyytinen & Lyytinen, 2004) och fonologiska färdigheter med datorbaseradetest i fonemsegmentering och syntes (Puolakanaho et al., 2003). Av uppgifter som mäter ortografisk färdighet har benämningen av bokstäver visat sig på basen av tidigare forskning vara en viktig för läsfärdighet predicerande faktor (bl.a. Pennington & Lefly, 2001). Snabb seriell benämning skattades med Dencklas och Rudels test (1974), som normerats på finskt material av Ahonen, Tuovinen och Leppäsaari (1999).

Tabell 1 visar ett sammandrag av de viktigaste resultaten beträffande gruppskillnader i språklig förmåga. I enlighet med resultat av Scarborough (1990) observerades, att i det tidiga ordförrådet fanns inga skillnader före 3 års ålder. I 3 1/2 års åldern fanns skillnader i expressivt tal såsom i bemästringen av ordförrådet och böjningsformerna, bokstävernas benämning och i de fonologiska färdigheterna. De observerade gruppskillnaderna kvarstod vid senare ålder. Riskgruppens barn presterade från 5-års åldern sämre än kontrollgruppens barn både i språkförståelse och -produktion. Skillnaderna kvarstod som signifikanta, fastän non-verbal intelligens kontrollerats för. 

ns

Uttryckens längd (CDI)
Kontrollgruppen > riskgruppen

Bayleys språkliga delar
ns

2 1/2 år


Reynells receptiva skala
ns

Reynells expressiva skala
ns

3 1/2 år


Peabodys bildordförrådstest
ns

Morfologitest
Kontrollgruppen > riskgruppen

Bostons benämningstest
Kontrollgruppen > riskgruppen

Fonologisk medvetenhet
Kontrollgruppen > riskgruppen

Bokstavsbenämning
Kontrollgruppen > riskgruppen




5 år


Peabodys bildordförrådstest
Kontrollgruppen > riskgruppen

Morfologitest
Kontrollgruppen > riskgruppen

Bokstavsbenämning
Kontrollgruppen > riskgruppen

5 1/2 år


Bostons benämningstest
Kontrollgruppen > riskgruppen

Snabb benämning (RAN: föremål, färger)
Kontrollgruppen > riskgruppen

Fonologisk medvetenhet
Kontrollgruppen > riskgruppen

Läsinlärningens predikatorer

Ur det stora materialet rörande barnens nonverbala och verbala utveckling försökte man hitta de centrala prediktorerna för läsinlärningen. I tabell 2 beskrivs åldersrelaterade variabler, vilka visar gruppskillnader och signifikant korrelation med läsfärdigheten. Talperceptionen från första levnadsdagen, uttryckens medellängd och talets språkljudliga noggrannhet befanns vara för barn yngre än 3 år de viktigaste faktorerna relaterade till läsförmågan. Morfologiska och fonologiska färdigheter å sin sida differentierade 3-5-åringarnas prestationer och predicerade kommande läsförmåga (Lyytinen & Lyytinen 2004; Puolakanaho, Poikkeus, Ahonen, Tolvanen & Lyytinen, 2004). Språkligt minne, bokstavskunskap, processeringsförmåga av talspråket och snabb benämning utgjorde viktiga faktorer under de år som föregick skolgången. Vid gruppvis granskning av resultaten observerades att dyslexigruppens korrelat framträdde tidigare och var stabilare till sin natur än kontrollernas (Lyytinen, Aro et al. 2004).



Tidigare har bl.a. Snowling (1998) visat att talets auditiva urskiljning, meningslösa ords upprepning och språkligt minne är centrala färdigheter i skattningen av dyslexibarns svårigheter. Motsvarande resultat rörande bokstavsbenämningens och den fonologiska representationens betydelse för familial dyslexi har framförts bl.a. av Pennington och Lefly (2001) samt Elbro, Borstrøm och Petersen (1998).


Tabell 2. Dyslexiriskens igenkänning och predicering – signifikanta skillnader och predikatorer

Ålder
Variabel


Födelse
Ljudets processering i hjärnan
P & G

6 mån
Talförståelse
P & G

2 år
Uttryckens längd
P & G

2 – 3 år
Talspråkets noggrannhet


P

3 – 5 år
Bemästring av böjningsformerna


P & G

4 – 6 år
Fonologisk känslighet
P & G

5 – år
Språkligt minne
P & G

5 – 6 år
Bokstavskunskap
P & G

5 – 7 år
Talspråkets processering
P & G

5 – år
Snabb benämning
P & G

7 – år
Läsningens snabbhet/ noggrannhet
G


P = Prediktionskorrelation

G = Signifikant gruppskillnad

Diskussion

De som arbetar med barn står ofta inför frågan i vilket skede man borde ingripa i barnets språkliga svårigheter. Resultaten från vår långtidsundersökning visar att barnen uppvisar i sin utvecklingstidtabell stora individuella variationer. Ordens långsamma inlärning och njugga produktion innebär ej i sig en risk för språkliga svårigheter, om barnet förstår väl det tal som är riktat till honom/henne och om barnet inte har andra svårigheter som sammanhänger med utvecklingen. Våra resultat visar att de flesta av kontrollgruppens barn som långsamt lärt sig att tala, uppnådde sin egen utvecklingsnivås språkfärdighet vid 3 1/2 års ålder (P. Lyytinen ym., 2001). Motsvarande fenomen observerades inte i riskgruppen.

En mera noggrann uppföljning av utvecklingen rekommenderas för barn, vars talinlärning är så långsam att barnet ännu vid 2 1/2 års ålder producerar endast få ord, som han/hon varken kombinerar eller böjer och vilkas ljudgestaltning är bristfällig. Uppföljningens vikt betonas särskilt då det finns dyslexi hos nära släktingar. Våra resultat visar att en del av riskbarnens försenade talutveckling inte viker undan utan uppenbarar sig senare inom ett eller flera områden såsom benämning, fonologisk eller morfologisk färdighet, problem med bokstavskunskap och i skolåldern som läs- och skrivsvårigheter.

Barn som har svårigheter med läsinlärningen i skolan, har ofta svårigheter med bokstäver och med inlärningen av de ljud som dessa motsvarar. I vårt undersökningsmaterial fanns dessa problem hos 40 % av riskgruppens barn (Lyytinen, Ahonen, et al., 2004). Bokstavskunskapens spontana tillväxt började hos dessa klart senare och tog längre tid än vad som var fallet med jämnåriga barn. Detta innebär att mera tid behöver reserveras för denna grupps inlärning av sambandet mellan bokstäver och fonem. Inlärningen bör ske under lekfull övning, där det långsamt lärande barnet får positiv feedback. På så sätt säkras goda grunder för barnets läsinlärning och känslor av besvikelse över att skolkamraterna lär sig snabbare, undviks. För att svara mot denna inlärningsutmaning har vi konstruerat olika spel. Vårt Literate-spel har nått goda resultat, då övningen skett intensivt under förskoleåret samt under det första skolåret. (se. www.cc.jyu.fi/literate - OBS. Den engelska sidan öppnas först vid årsskiftet, p.g.a. det avtal vi träffat med OECD).Det är viktigt att tidigt känna igen svårigheterna. Man kan bearbeta språkliga svårigheter och ju tidigare man sätter in stödjande åtgärder desto bättre. Dessa stödjande åtgärder minskar inlärningssvårigheter i skolan och de härmed förknippade problemen, som syns i barnens emotionella och sociala utveckling i form av sämre självkänsla samt minskat intresse för skolgång och inlärning.

Referenser

Adams, M.J. (1990). Beginning to read – Thinking and learning about print. Cambridge, MA: MIT Press.

Ahonen, T., Tuovinen, S., & Leppäsaari, T (1999). Nopean sarjallisen nimeämisen testi. Haukkarannan koulu ja Niilo Mäki Instituutti. Lievestuore: ER-Paino.

Aro, M., & Wimmer, H. (2003). Learning to read: English in comparison to six more-regular orthographies. Applied Psycholinguistics, 24, 619-634.

Bayley, N. (1993). The Bayley Scales of Infant Development (2. edition). San Antonio, TX: Psychological Corporation.

Byrne, B. (1998). The foundation of literacy: the child’s acquisition of the alphabetic principle. Hove, UK: Psychology Press.

Catts, H. (1996). Defining dyslexia as a developmental language disorder. An expanded view. Topics in Language Disorders, 16, 14-29.

Denckla, M.B, & Rudel, R.G (1976). Rapid 'automatized' naming (RAN): Dyslexia differentiated from other learning disabilities. Neuropsychologia, 14, 471-479.

Dunn, L.M., & Dunn, L.M. (1981). Peabody Picture Vocabulary Test-Revised. Circle Pines, MN: American Guidance Service.

Elbro, C., Borstrøm, I., & Petersen, D. K. (1998). Predicting dyslexia from kindergarten. The importance of distinctness of phonological representations of lexical items. Reading Research Quarterly, 33(1), 2-27.

Fenson, L., Dale, P.S., Reznick, J.S., Bates, E., Thal, D., & Pethick, S.J. (1994). Variability in early communicative development. Monographs of the Society for Research in Child Development, 59 (5, serial no. 242).

Guttorm, T. K., Leppänen, P. H. T., Poikkeus, A-M., Eklund, K. M., Lyytinen, P., & Lyytinen, H. (in press). Brain event-related potentials (ERPs) measured at birth predict later language development in children with and without familial risk for dyslexia. Cortex.

Hallgren, B. (1950). Specific dyslexia (´congenital word-blindness´): A clinical and genetic study. Acta Psychiatrica et Neurologica Scandinavia, 65 Suppl., 1-287.

Kaplan, E., Goodglass, H., & Weintraub, S. (1983). The Boston Naming Test. (2nd ed.). Philadelphia: Lea & Febiger.

Korkman, M. (1998). NEPSY: A developmental neuropsychological assessment. San Antonio, TX: Psychological Corporation.

Laakso, M.-L., Poikkeus, A.-M., & Lyytinen, P. (1999). Shared reading interaction in families with and without genetic risk for dyslexia: Implications for toddlers’ language development. Infant & Child Development, 8, 179-195.

Leinonen, S., Müller, K., Leppänen, P. H. T., Aro, M., Ahonen, T., & Lyytinen, H. (2001). Heterogeneity in adult dyslexic readers: Relating processing skills to the speed and accuracy of oral text reading. Reading and Writing: An Interdisciplinary Journal, 14, 265-296.

Leppänen, P.H.T., Richardson, U., Pihko, E., Eklund, K.M., Guttorm, T.K., Aro, M., & Lyytinen, H. (2002). Brain responses to changes in speech sound durations differ between infants with and without familial risk for dyslexia. Developmental Neuropsychology, 22, 407-422.

Lowe, M., & Costello, A., J. (1976). Manual for the Symbolic Play Test. Windsor, UK: NFER.

Lundberg, I., Frost, J., & Petersen, O. (1988). Effects of an extensive programme for stimulating phonological awareness in preschool children. Reading Research Quarterly, 23, 263-284.

Lyytinen, H., Ahonen Eklund, K., Guttorm, T.K., Kulju, P., Laakso, M-L., S., Leiwo, M., Leppänen, P.H.T., Lyytinen, P., Poikkeus, A-M., Richardson, U., Torppa, M., & Viholainen, H. (2004). Early development of children at familial risk for dyslexia – Follow-up from birth to school age. Dyslexia, 10, 146-178.

Lyytinen, H., Ahonen, T., Eklund, K., Guttorm, T.K., Laakso, M-L., Leinonen, S., Leppänen, P.H.T., Lyytinen, P., Poikkeus, A-M., Puolakanaho, A., Richardson, U., & Viholainen, H. (2001). Developmental pathways of children with and without familial risk for dyslexia during the first years of life. Developmental Neuropsychology, 20, 539-558.

Lyytinen, H., Ahonen, T., & Räsänen, P. (1994). Dyslexia and dyscalculia in children - risks, early precursors, bottlenecks and cognitive mechanisms. Acta Paedopsychiatrica, Special Issue, 56, 179-192.

.Lyytinen, H., Aro, M., Eklund, K. Erskine, J., Guttorm, T., Laakso, M-L., Leppänen, Paavo H.T., Lyytinen, P. Poikkeus, A.-M., Richardson, U., & Torppa. M. (2004). The development of children at familial risk for dyslexia: birth to early school age. Annals of Dyslexia, 54, 2, XX-XX (to appear in November).

Lyytinen, H., Leppänen, P. H.T., Richardson, U., & Guttorm, T. (2003). Brain functions and speech perception in infants at risk for dyslexia. In V. Csépe (Ed.), Dyslexia: Different brain, different behaviour. Neuropsychology and Cognition Series (pp. 113-152). Dordrecht, Netherlands: Kluwer.

Lyytinen, P. (1999). Varhaisen kommunikaation ja kielen kehityksen arviointimenetelmä (Finnish manual for the MacArthur Communicative Development Inventory, CDI). University of Jyväskylä, Child Research Center and Niilo Mäki Institute. Jyväskylä: Yliopistopaino.

Lyytinen, P., Eklund, K., & Lyytinen, H. (2003). The play and language behaviour of mothers with and without dyslexia and its association to their toddlers language development. Journal of Learning Disabilities, 36, 74-86.

Lyytinen, P., Laakso, M-L., Poikkeus, A-M., & Rita, N. (1999). The development and predictive relations of play and language across the second year. Scandinavian Journal of Psychology, 40, 177-186.

Lyytinen P., & Lyytinen, H. (2004). Growth and predictive relations of vocabulary and inflectional morphology in children with and without familial risk for dyslexia. Applied Psycholinguistics, 25, 397-411.

Lyytinen, P., Poikkeus, A-M., Laakso, M-L., Eklund, K., & Lyytinen, H. (2001). Language development and symbolic play in children with and without familial risk for dyslexia. Journal of Speech, Language and Hearing Research, 44, 873-885.

Lyytinen, P., Poikkeus, A-M., Leiwo, M., Ahonen, T., & Lyytinen, H. (1996). Parents as informants of their child's vocal and early language development. Early Child Development and Care, 126, 15-25.

McBride-Chang, C. (1995). Phonological processing, speech perception, and reading disability: Integrative review. Educational Psychologist, 30, 109-121.

Pennington, P. F., & Lefly, D.L. (2001). Early reading development in children at family risk for dyslexia. Child Development, 72, 816-833.

Puolakanaho, A., Poikkeus, A-M., Ahonen, T., Tolvanen, A., & Lyytinen, H. (2003). Assessment of three-and-a-half-year-old children’s emerging phonological awareness in a computer animation context. Journal of Learning Disabilities, 36, 416-423.
Puolakanaho, A., Poikkeus, A.-M, Ahonen, Timo, Tolvanen, A., & Lyytinen, H. (2004). Emerging phonological awareness differentiates children with and without familial risk for dyslexia. Annals of Dyslexia, 54, 2, XX-XX. (to appear in November)

Reynell, J., & Huntley, M. (1987). Reynell Developmental Language Scales Manual (2. ed.) Windsor, Great Britain: NSFER-Nelson.

Richardson, U., Leppänen, P.H.T., Leiwo, M., & Lyytinen, H. (2003). Speech perception of infants with high familial risk for dyslexia differ at the age of 6 months. Developmental Neuropsychology, 23, 385-397.

Scarborough, H. S. (1990). Very early language deficits in dyslexic children. Child Development, 61, 1728-1743.

Seymour, P.H.K., Aro, M., & Erskine, J. M. (2003). Foundation literacy acquisition in European orthographies. British Journal of Psychology, 94, 143-174.

Silvén, M., Poskiparta, E., & Niemi, P. (2004). The odds of becoming a precocious reader of Finnish. Journal of Educational Psychology, 96, 152-164.

Snowling, M. J. (1998). Dyslexia as a phnological deficit: Evidence and implications. Child Psychology & Psychiatry Review, 3, 4-11.

Snowling, M. J., Gallagher, A., & Frith, U. (2003). Family risk of dyslexia is continuous: Individual differences in the precursors of reading skill. Child Development, 74, 358-373.

Turunen, P. (2003). Production of word structures. A constraint-based study of 2;6 year old Finnish children at-risk for dyslexia and their controls. Jyväskylä Studies in Languages 54.

van der Leij, A., Lyytinen, H., & Zwarts, F. (2001). The study of infant cognitive processes in dyslexia. In A Fawcett (Ed.), Dyslexia. Theory and good practice (pp. 160-181). London: Whurr.

Viholainen, H., Ahonen, T., Cantell, M., Lyytinen, P., & Lyytinen, H. (2002). Development of early motor skills and language in children at risk for familial dyslexia. Developmental Medicine & Child Neurology, 44, 761-769.