Att göra en krisplan för skolan

I skolorna har man från och med början av 1990-talet gjort upp planer för olika händelser som skakar hela skolgemenskapen. Arbetet tog fart tack vare projektet Kriser i skolan (Koulu ja kriisit) som genomfördes 1993–96 inom ramen för Stakes projekt för självmordsprevention tillsammans med Utbildningsstyrelsen och länsstyrelsen i Nylands län. Elevernas rätt till en trygg skolmiljö skrevs in i skollagarna år 1999. År 2003 tillkom paragraferna om samarbetet mellan hem och skola och om elevvården. I läroplansgrunderna förutsätts att skolor och yrkesläroanstalter gör upp en plan för elevvården i läroplanen. Planen skall innehålla åtgärder samt arbets- och ansvarsfördelning för att förhindra, upptäcka och åtgärda problem- och krissituationer.

KRISBEREDSKAP – VARFÖR?

Det är bra om skolorna förbereder sig för traumatiska kriser som orsakas av plötsliga, oväntade och ovanligt svåra och intensiva händelser. Det är viktigt att vara förberedd eftersom krissituationer skapar ångest och oro. Vanliga känslor är förvirring, lamslagenhet, hjälplöshet, ovisshet och rädsla. I värsta fall uppstår panik. Skolans verksamhet och vardagsrutiner rubbas och det blir svårt att koncentrera sig på skolarbetet. Handlar det om mycket dramatiska händelser börjar rykten spridas och medierna anländer.

I förväg överenskomna modeller för hur man handlar gör det lättare att kontrollera krissituationer samtidigt som människornas ångest lindras. Då vet var och en hur man skall handla och var det finns hjälp att få. En handlingsmodell är som en karta som gör det lättare att agera och gå framåt i svåra situationer. Det är bra att vara medveten om att den upprörande händelsen berör och påverkar både eleverna eller de studerande och skolpersonalen. Skolor är särskilt sårbara, eftersom barn och unga har föga eller ingen erfarenhet av hur man möter kriser.

Det är inte roligt att förbereda sig för situationer som ingen önskar. Då krisen inträffar är det emellertid för sent att planera någonting alls, varför handlingsmodellerna skall göras upp i förväg. Projektet Kriser i skolan visade att så gott som alla lärare som deltog i fortbildning inom ramen för projektet hade erfarenhet av krissituationer i skolan. Många hade i åratal efteråt funderat på om de kunnat handla riktigt eller eventuellt kunnat göra någonting annorlunda. Med handlingsmodeller som tänkts ut tillsammans behöver ingen i skolan reda sig ensam.

KRISPLANENS INNEHÅLL

De åtgärder och problem- och krissituationer som nämns i läroplanen är uppföljning av frånvaro, mobbning, våld och trakasseri, mentalvårdsfrågor, användning av tobak, alkohol och droger samt olyckshändelser, olycksfall och dödsfall. Med krisplan avses i allmänhet förberedelser för traumatiska situationer som berör hela skolgemenskapen eller dess medlemmar. För att följa upp frånvaro är det bra att göra upp en särskild handlingsplan. Många skolor och läroanstalter har gjort upp särskilda handlingsprogram för att förhindra, upptäcka och åtgärda våld, mobbning och trakasserier samt användningen av tobak, alkohol och droger. I frågor som rör sexuellt utnyttjande av barn eller då familjemedlemmar far illa eller blir utsatta för våld i hemmet är det skäl att utarbeta handlingsmodellerna i samråd med kommunala expertgrupper (till exempel s.k. SERI-grupper (SERI = sexuellt övergrepp). Det gör olika aktörers handlingssätt enhetliga och garanterar tillgången till experthjälp.

Skolans verksamhet kan också hotas av faromoment som det är skäl att förbereda som en del av brand- och livräddningsplanen. Det är att rekommendera att alla planer som rör problem- och krissituationer och säkerhet i skolan (t.ex. brand- och livräddningsplanen) samlas i en gemensam ”Säkerhetspärm för skolan”. Pärmen skall vara lättillgänglig och finnas på en plats som alla känner till. På varje klass- och lärarrumsvägg borde det finnas omedelbara handlingsdirektiv och nödnummer för olika krissituationer.

Krisplanen borde ha klara och entydiga handlingsdirektiv. Trots att alla situationer inte kan förutses kan de uppgjorda handlingsmodellerna också tillämpas i andra situationer.

Vidare kunde skolorna och läroanstalterna ha en ”sorglåda” med hjälpmedel och rekvisita som t.ex. kunde innehålla stearinljus, uppslag till morgonsamlingar, sorgmusik, dikter osv.

KRISGRUPP I SKOLAN

För att utveckla och upprätthålla krisberedskap och organisera krisverksamheten vore det bra med en krisgrupp i skolan. Krisarbetet lämpar sig väl för elevvårdsgruppen. Hela elevvårdsgruppen eller en del av den kan fungera som krisgrupp. Det kan vara lyckat om det till krisgruppen också hör andra som arbetar i skolan, till exempel skolvärden eller skolvärdinnan. Om skolan saknar elevvårdsgrupp kan ansvariga personer eller en särskild krisgrupp utses.

Elevvårdsgruppen och krisgruppen skall komma överens om den inbördes arbetsfördelningen för att undvika oreda och överlappningar. Små kommuner kan ha en gemensam krisgrupp för skolorna. Vid krissituationer är rektor den främsta ansvariga, varför rektor bör fungera som ledare för krisgruppen.

Krisgruppen i skolan har i uppgift att
– göra upp en skriftlig krisplan för skolan
– anteckna gruppens inbördes arbetsfördelning och ansvarskedja
– reda ut vilka samarbetsparter som är viktiga i krissituationer
– handleda personalen genom fortbildning och anskaffning av litteratur
– informera eleverna eller de studerande, föräldrarna och samarbetsparterna om planen
– organisera verksamheten i krissituationer
– sköta om det omedelbara behovet av andligt stöd och av eventuella fortsatta åtgärder
– värdera de åtgärder som vidtagits i krissituationer och göra behövliga förändringar i krisplanen
– ajourhålla krisplanen (uppdatera förändringar i kontaktuppgifterna eller i situationen i skolan)
– upprätthålla krisberedskapen genom att handleda ny personal i krisplanen samt genom att årligen ordna information och fortbildning om den för hela personalen.

HANDLEDNING

Krisberedskapen i skolan förutsätter att hela skolpersonalen får handledning. Alla de som arbetar i skolan borde ha förutsättningar att handla i en krissituation, eftersom vem som helst kan vara den första som råkar ut för en sådan. Elever eller studerande kunde också gärna ha beredskap att fungera i olika nödsituationer, såsom olyckor, bränder, strålningsfaror osv.

Handledning i krisplanen kan ges på lärarmöten, vid fortbildning och diskussioner osv. Information om krisplanen kunde gärna redan i beredningsskedet ges till skolpersonalen, som kunde bidra med förslag och kommentarer till den. I yrkesläroanstalter kan de studerande delta i uppgörandet av krisplanen.

Lärarna har en central roll då det gäller att stöda eleverna eller de studerande så de klarar sig. Eftersom lärarna möter dem nästan dagligen har de goda förutsättningar både då det gäller att omedelbart möta krissituationer och att ge mentalt stöd. Ändå kan lärarna vara i behov av elevvårdspersonalen och/eller andra sakkunniga för att möta och bearbeta elevernas eller de studerandes sorg eller chock.

Eleverna eller de studerande och föräldrarna skall informeras om krisplanen till exempel i höstmeddelandet och på föräldramöten.

SAMARBETE I KRISSITUATIONER

Vid kriser behöver man handla snabbt, varför man borde känna till nödnummer och samarbetsparter innan någonting händer. I krisplanen antecknas kontaktuppgifter för skolans krisgrupp och andra behövliga telefonnummer. Vid krissituationer kan viktig hjälp fås t.ex. av polisen, brand- och livräddningsverket, hälsocentralen, sjukhuset, barnskyddet, den kommunala krisgruppen, familjerådgivningsbyrån och rådgivningsbyrån för uppfostringsfrågor, barnpsykiatriska eller ungdomspsykiatriska kliniken, socialväsendet och församlingarna.

Sakkunniga kan ge råd om hur man diskuterar med barn och unga och hur man kan stöda dem. Vid behov kan skolorna be om hjälp till exempel av en kommunal krisgrupp (en s.k. psykologisk debriefinggrupp), av familjerådgivningsbyrån och rådgivningsbyrån för uppfostringsfrågor eller av hälsocentralen.

ATT UPPRÄTTHÅLLA KRISBEREDSKAPEN

Det är skäl att i krisplanen anteckna åtgärder som upprätthåller krisberedskapen. Till all lycka sker olyckor sällan. Men personalen byts och människor har en tendens att gömma, varför planen årligen skall uppdateras och gås igenom tillsammans med personalen, till exempel då skolåret inleds. I skolan skall årligen ordnas brand- och livräddningsövningar, där både personalen och eleverna deltar. I de här situationerna kan man öva sig i både fysisk och psykisk första hjälp. Beredskapen för att ge mentalt stöd kan också uppövas i undervisningen i hälsokunskap.

Krisplanen är ett praktiskt redskap som lever och utvecklas med tiden. Kontaktuppgifterna uppdateras regelbundet, liksom handlingsdirektiven som förbättras genom att erfarenheterna ökar. Enligt de erfarenheter man har i skolorna blir handlingsdirektiven klarare och mer konkreta genom olika krissituationer. Planen kompletteras om det dyker upp hot som man inte tidigare kunnat bereda sig på.

ALLMÄNNA HANDLINGSPRINCIPER VID KRISER

I krissituationer har den första vuxna personen som är på plats det primära ansvaret att handla. Krisgruppen sammankallas av den medlem i krisgruppen som först nås av informationen. Det totala ansvaret för att sköta krissituationen och informera om den tillkommer skolledaren.

Handlingsmodellerna vid kris varierar allt efter vilka situationer det handlar om och hur många som berörs av dem. Det är viktigt att var och en har kännedom om de första åtgärderna: hur går man tillväga med en elev eller elevgrupp, var finns mer hjälp att få, vem informeras osv. Eftersom också en elev eller studerande kan vara den som möter situationen först är det önskvärt att också dessa vet var nånstans i skolan man får hjälp. Efter det inledande skedet är det viktigt att skolans krisgrupp samlas för att komma överens om stödåtgärder: hur handlar man i skolan för att ge omedelbart psykiskt stöd och hur informeras hemmen. Sistnämnda förutsätter att skolan har kontaktuppgifterna till alla vårdnadshavare.

Då det gäller att klara av krissituationer kan man skilja mellan omedelbara stödåtgärder och fortsatta åtgärder. Förutom att ge omedelbart stöd skall man i krisgruppen bedöma om det behövs fortsatta stödåtgärder samt vem de riktas till och hur länge.

Då man planerar stödåtgärder är den centrala frågan vilka alla som berörs av det skedda och vilka som är i behov av stöd. Om en elev avlidit berör det föräldrar, vänner, klasskamrater och lärare, förutom att det också chockerar de övriga eleverna och personalen. Därför är det skäl att ta itu med det skedda både i hela skolgemenskapen och med elevens närstående. Uppskakande händelser kan också beröra en vidare krets, varvid man behöver överväga samarbete med närskolor eller medier. Informationsansvaret tillkommer alltid rektor, som sköter alla mediekontakter.



Text: Marie Rautava