Kriser och psykiskt stöd - bakgrund
Definitioner på kris och trauma
Vanligen talar man om en kris, då en människa hamnat i en livssituation som han eller hon inte längre kan kontrollera eller bearbeta utifrån sina tidigare erfarenheter och strategier. Kriserna kan indelas i utvecklingskriser och traumatiska kriser. Normala kriser som hör till utvecklingen kan till exempel hänga samman med puberteten, att ett förhållande tagit slut, flyttande hemifrån, militärtjänstgöring eller giftermål. Största delen av människorna klarar själva av dessa situationer, trots att det ibland kan kräva stora ansträngningar.
Traumatiska händelser kan orsaka betydande lidande för vem som helst. Då en närstående avlider, en person råkar ut för en olycka eller då hemmet brinner i en eldsvåda delar den traumatiska krisen tillvaron i två delar – livet före och efter krisen. Begreppet trauma syftar både på en traumatisk händelse i egentlig mening och på den invalidiserande effekt som händelsen har på en människas psyke. Ett trauma kan också uppstå under lång tid som en följd av invalidiserande erfarenheter (till exempel sexuellt utnyttjande eller familjevåld).
Olika skeden i en traumatisk kris och hur man återhämtar sig från den
En traumatisk situation upplevs alltid individuellt. De psykiska reaktionerna i en kris inbegriper emellertid olika skeden med gemensamma drag oberoende vad som orsakar krisen och vem som drabbats av den. Det är viktigt att känna till att krisreaktioner är normala reaktioner på övermäktiga situationer.
Skeden i en traumatisk kris
Chockfasen kan räcka från några timmar till några dygn. Under denna fas inser en människa inte vad som skett utan kan till och med förneka det. En person kan bete sig avvikande eller opassligt med hänsyn till situationen, till exempel med ett kyligt lugn, med raseri eller förvirring. Efteråt kanske personen ifråga inte minns vad som hände eller vilka anvisningar som gavs i situationen.
Reaktionsfasen kan pågå från några veckor till en månad. Då försöker man få en uppfattning om det skedda, om varför och hur det gick till. De psykiska försvarsmekanismerna börjar fungera och förnekandet minskar. I detta skede kan olika kroppsliga symtom visa sig, såsom ångest, depressionssymtom, sömnsvårigheter, fientlighet (bl.a. anklagelser mot andra), döljande av känslor eller skenbar kontroll över situationen.
Bearbetningsfasen räcker från några månader till ett år. Det skedda accepteras, fokuseringen på det som inträffat och på det passerade livsskedet minskar, liksom symtom och sinnesrörelser.
I nyorienteringsfasen sker den slutliga återhämtningen. Människan har kunnat bearbeta det skedda så att det inte längre begränsar livet. Ingen blir helt återställd efter en kris, men i bästa fall är en människa starkare och bättre rustad för framtida motgångar.
Omedelbart stöd
Följande faktorer påverkar en människas förmåga att klara sig i traumatiska situationer:
- en lugn atmosfär som skapar trygghet
- empati och omsorg
- insikt och acceptans i förhållande till olika reaktioner
- lyssnande till vad offren har att berätta
- undvikande av tomma ord och löften
- lugn närvaro, att inte bli lämnad ensam
- öppen och ärlig information om vad som skett
- information som hålls ajour.
Psykologisk debriefing ordnas alltid inom tre dygn efter den traumatiska händelsen. Under de tre första dygnen är en människa nämligen öppen att bearbeta det skedda. Därefter kan psykiska försvarsmekanismer förhindra bearbetningen. Meningen med denna debriefing, som leds av sakkunniga, är att få igång ett normalt sorgearbete och hindra posttraumatiska stresstörningar. Den drabbade informeras om det skedda för att hindra att fantasi och rykten fyller eventuella luckor. Debriefingen ger deltagarna möjlighet att analysera sina tankar och känslor. De får information om eventuella reaktioner i efterhand och om var man kan få hjälp, samtidigt som hjälpbehovet kartläggs.
Avlastningssamtal (defusing) ordnas för dem som hjälper i traumatiska situationer. Det ger en möjlighet att omedelbart diskutera det skedda och tala ut om sina erfarenheter. En krisgrupp kan ordna defusing utan en ledare utifrån.
Ritualer är viktiga då det gäller att bearbeta sorg. Minnesstunder, begravningen, bilder, ljus, brevskrivning eller att göra teckningar hjälper i bearbetningen av sorgen.
Senare behov av stöd
Människors senare behov av stöd är individuellt och påverkas av den traumatiska händelsens natur. Sorgen över en närståendes död försvinner inte på några månader. Den kanske aldrig går över, varför det måste finnas tid för sorg och återhämtning. En del elever eller studerande kan ha behov av att diskutera och bearbeta saker många gånger, varvid elevvårdspersonalen kan ordna möten i grupp eller individuellt. Efter en mycket traumatisk situation kan ett barn eller en ung människa också vara i behov av traumaterapi och behöva hjälp för att söka sig till mentalvårdstjänster. Också skolpersonalen kan ha senare behov av stöd.