1 - 2

Handskrift och skrivundervisning

Professor Leena Krokfors, Helsingfors universitet & lektor Mervi Wäre-von Hedenberg, Helsingin II normaalikoulu
Artikeln finns i sin helhet på finska i boken Ensimmäiset kouluvuodet, perusopetuksen vuosiluokkien 1-2 opetus. Här en översättning av en del av artikeln.

Läsning och skrivning
Skrivinlärning och skrivundervisning
Handskrift
Färdigheten att skriva för hand utvecklas i faser
Kallor

Skrivtecknen förmedlar kunskap och erfarenheter. Boktryckarkonsten, skrivmaskinen och datorn har ökat våra möjligheter att snabbt och enkelt uttrycka tal och tankar i skriftlig form. Men ändå fortsätter vi att dagligen skriva också för hand.

Den amerikanska framtidsforskaren William Crossman hävdar att skrivandet är en övergående teknik som kommer att ersättas av datatekniska modifieringar av talet. Kommer skrivförmågan överhuvudtaget att behövas i framtiden, för att inte tala om färdigheten att skriva för hand?

Talspråk och skriftspråk skiljer sig till sin natur helt från varandra. De har uppkommit i mycket olika förhållanden, under olika tidsperioder och på olika sätt. Man bör också observera att det inte finns bara ett talspråk och ett skriftspråk utan en mängd olika former av talspråk och skriftspråk. Talspråket och skriftspråket har var sin givna uppgift. Vi talar sällan i hela meningar. Beroende på talsituationen kompletterar vi talet med många nonverbala medel. När vi skriver ordnar vi våra tankar samt urskiljer och koncentrerar det vi vill säga till det väsentliga.

De flesta framtidsforskare tror inte att skriftspråket kommer att försvinna, åtminstone inte i sådana verksamhetsmiljöer där abstrakt tänkande behövs. Det är omöjligt att tänka sig att skriftspråket skulle återgå till att vara en rättighet för de välställda i samhället och sålunda också bli ett medel för maktutövning.

I sin bok "Aiotko kirjailijaksi?" (Vill du bli författare) från år 1935 begrundar Mika Waltari de förutsättningar som krävs för att bli författare och konstaterar: "Alla människor kan genom långvarigt och ihärdigt arbete lära sig skriva acceptabelt, t.o.m. förtjäna på att skriva, men om han inte har den rätta "gnistan" blir han aldrig en riktig författare."

Ett funktionellt skriftspråk är varje människas grundrättighet. Det är en central uppgift för skolan att lära barnen detta. Alla behöver naturligtvis inte bli författare, men varje barn måste lära sig en tydlig och snabb personlig handstil, rättskrivning samt att producera texter för olika ändamål.

Barnet lär sig talspråket i naturliga utvecklingsmiljöer, i spontan växelverkan utan särskild undervisning. Skrivinlärningen däremot kräver alltid handledning och övning. Läraren har en central uppgift i att utveckla elevernas skrivfärdighet. Utvecklingsskillnaderna i barnens finmotorik, förmåga att urskilja det hörda samt skillnaderna i ordförråd skapar individuella behov som läraren ska kunna identifiera och beakta i sin undervisning. Det är viktigt att läraren slår vakt om motivationen hos varje elev - skapar och upprätthåller motivationen för att lära sig.

Läsning och skrivning

Läs- och skrivfärdigheten utvecklas som en del av språkutvecklingen. Denna verksamhet styrs av neurologiska processer genom samverkan mellan flera hjärnlober. En del barn blir intresserade av att lära sig läsa och skriva genom att iaktta omgivningen, andra genom att skriva själva.

Oavsett vilken undervisningsmetod för läsinlärning läraren väljer måste eleven förstå att tal kan omvandlas till skrift och att skrift kan omvandlas till tal. Centralt är utvecklingen och utvecklandet av en språklig medvetenhet och särskilt en fonologisk medvetenhet. Med tanke på läsning av ord och särskilt med tanke på rättskrivning är det viktigt att eleverna lär sig att omvandla visuella skrivtecken till språkljud och på motsvarande sätt ljud till skrivtecken. Att identifiera läsandets alla nivåer är en förutsättning för utvecklandet av läshastigheten och en ledig skrivförmåga.

Skrivinlärning och skrivundervisning

Skrivfärdigheter behövs åtminstone för att göra anteckningar, som stöd för tanken samt för information och kommunikation. Grundförutsättningar för att lära sig skriva är förutom en förmåga att gestalta och att lägga märke till detaljer också en tillräckligt utvecklad finmotorik samt öga-handkoordination. Dessutom förutsätts givetvis att minnet, slutledningsförmågan och metakognitionen har utvecklats samt att man behärskar lämpliga inlärningsstrategier.

Genom att skriva uttrycker barnet sig självt, sina tankar och känslor, skapar klarhet i sitt eget tänkande, kommunicerar samt kombinerar nytt kunskapsstoff med tidigare kunskaper. Vid skrivandet behöver barnet olika slags kognitiva strategier för att kunna producera text samt för att iaktta, utvärdera och korrigera sin verksamhet. För att eleven ska vara framgångsrik i sitt skrivande bör den mekaniska färdigheten vara tillräckligt snabb och ledig. En ledig handstil är ett viktigt arbetsredskap i studierna; därför kan man inte begränsa skrivundervisningen endast till första och andra klassen, utan den skall fortgå som regelbunden övning och verksamhet åtminstone till sjätte klassen i den grundläggande utbildningen.

Handskriften stöder barnets språkutveckling och läsinlärning. Även om eleven utvecklar sina kommunikationsfärdigheter också i en datateknisk inlärningsmiljö skulle skrivning enbart med dator begränsa barnets psykiska och motoriska utveckling. Att skriva för hand innebär samverkan mellan flera sinnesområden och erbjuder många möjligheter till en harmonisk och holistisk utveckling hos barnet också i andra avseenden än som läsare och skrivare.

Eleven ska småningom lära sig att producera texter också på dator. I det här skedet går det dock definitivt snabbare för ett litet barn att producera text för hand än på dator. Vid skrivning för hand sker dessutom en samverkan mellan tanken och dess uttrycksformer, i motsats till datorskrivning där det mekaniska behärskandet av tangentbordet blir en extra utmaning. Utvecklingen av handskriften frambringar hos barnet en känsla av tillfredsställelse och ökar känslan av att behärska sin egen kropp och sina tankar.

1 - 2