
Bindning av skrivstilsbokstäverna
Bindning av de nya skrivstilsbokstäverna
Att kombinera skrivstilsbokstäver, dvs. att binda dem,
betyder att skriva snabbare. Trots att barnen får lära
sig särskilda bindningsmodeller, kommer varje elev att
modifiera bindningarna då den personliga handstilen
utvecklas. Bindningen kan se ut som ett streck på pappret,
men kan lika väl vara en pennrörelse i luften mellan
två bokstäver. Du kan testa och iaktta ditt skrivande
på följande sätt:
Skriv snabbt ordet ”salladsdressing”
- Hur många gånger lyfte du pennan?
-
Ser alla s-bokstäver likadana ut?
- Har du bundit ihop alla s-bokstäver med andra bokstäver
på samma sätt?

Inget lyft

Fyra lyft

Fem lyft
När du jämför din egen handstil med någon
annans märker du att era skrifter ser olika ut. Ni har
bundit ihop bokstäver på olika sätt och lyft
pennan på olika ställen i ordet.
Viktigt:
- Bindningarna får inte störa textens läslighet.
- Rak bindning är klarast och stör ordets läslighet
minst.
- Bindning med ögla har helt
eliminerats eftersom den stör läsligheten mest.
Nyheter jämfört med det föregående
modellalfabetet:
- Pennan lyfts oftare när man skriver.
-
Bindningarna är färre än förut.
-
Det förekommer inga öglor i bindningarna.
-
De enkla grundbindningarna ger möjlighet till modifieringar
och ändringar då handstilen utvecklas.
Exempel på flexibilitet vid undervisning
om bindning
En av grundbindningarna som eleverna lär sig är
att pennan alltid lyfts före a. Om de inte lyckas göra
denna bindning utan föregående bokstav slutar
inne i a:et är det skäl att lära dem ett annat
sätt att binda. Man kan t.ex. instruera dem att dra
föregående bokstavsslut nästan fast i övre
grundlinjen (bild 1) eller använda ett bindningssätt
som är bekant från det tidigare alfabetet där
man inte lyfter pennan överhuvudtaget utan drar den
i båge upp till början av a:et och kommer tillbaka
längs samma båge. (bild 2.) .
 |
 |
| Bild 1 |
Bild 2 |
Exempel på hur en bindning ändras och
utvecklas
8-9-åringar instrueras att pennan lyfts före
bokstaven s. På det sättet bibehåller bokstaven
s sin form. Om bindningen görs utan pennlyft bibehålls
inte bokstavsformen lika bra. (bild 3) Det viktiga är
att bindningarna inte i något skede ändrar själva
bokstaven så att den blir oidentifierbar. (bild 4)
 |
 |
| Bild 3 |
Bild 4 |
Bindningarnas historia
På 1960-talet sammanbands alla bokstäver i alfabetet.
Det ledde till att många spände handen då de
skrev långa ord, eftersom man inte hade en naturlig
paus i skrivandet.
Skrivriktningen var inte enbart framåtgående
från vänster till höger utan man återvände
hela tiden till vänster (t.ex. vid bindning av a).
Eleverna lärde sig visserligen att skriva ord efter
modell långsamt, men när skrivhastigheten ökade
började de själva bryta av texten eller t.o.m. återgå till
textning.
På 1980-talet sammanbands inte alla bokstäver
i alfabetet. I vissa bindningar lyfte man pennan. Vissa bokstäver
sammanbands dock ännu med en ögla.
I de nya bindningsmodellerna av Toivo Heiskanen
och Liisa Uusitalo presenteras grundbindningar som var och en utgår
ifrån när man utvecklar bindningar som bäst
passar den egna personliga handstilen.
De nya bindningsmodellerna ingår inte i läroplansgrunderna,
varför de utprövas och ändras vid behov.
Utvecklandet av bindningsmodellerna har begränsats
av utarbetningen av ett dataprogram med fonter och bindningar
för tryckt text.
|