Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Anna Lisa Lönnqvist

Varför blev du författare?

Anna Lisa Lönnqvist (Fotograf: Malin Slotte)

- Jag tror inte jag har så stor talang egentligen. Men jag tycker om ord, jag tycker de är intressanta. Språket är ett fantastiskt redskap. Jag började skriva när jag som 17-åring låg i gipsbädd och inte kunde göra något annat.

- Skrivandet är ändå inte det viktigaste i mitt liv. Jag engagerar mig i så många andra saker som känns viktigare. Ifall en människa som behöver min hjälp ringer mig, kan jag inte låta bli att engagera mig.

Vilka andra böcker har varit viktiga för dig?

- Min man och mina söner är experter på litteratur. Men det behövs någon som kokar i huset också, alla kan inte bara läsa. Jag är otroligt intresserad av religion. Bibeln är den intressantaste bok jag träffat på. Marcel Proust är en fantastisk formuleringsmästare och jag har också en speciell känsla för Nils Ferlins dikter.

- Många författare som inte är stora har också haft betydelse för mig. Det finns fina tankar också hos små skrivare. Jag är också intresserad av filosofiska funderingar, men jag har ingen filosof som jag skulle sätt i främsta rummet.

Hurdana arbetsrutiner har du?

- Det är svårt när man är privatföretagare. Jag har ofta först tänkt mina dikter. Sedan har jag satt mig ner och skrivit ner dem. När jag skall omarbeta mina texter behöver jag längre tid på mig. Man kan säga att jag skriver mellan diskar.

För vem skriver du?

- Jag vet inte, jag har inga adresser. Jag skriver inte för någon, jag skriver bara. Om någon vill använda sig av det så får de göra det.

Hur kommer det sig att du är översatt till polska?

- Efter att jag blev sjukpensionerad engagerade jag mig i de paketsändningar med kläder och förnödenheter som skickades till Polen i början av 80-talet. Jag började brevväxla med människor i Polen och började även studera polska och i dag kan jag göra mig förstådd på språket.

- I Polen fick några professorer vid katolska universitetet höra att jag skrev dikter och bad mig skicka en dikt. Jag lät översätta den till engelska och skickade den och sedan ville de ha flera. Det här var i början av 1982 då det rådde hård censur i Polen. De öppnade brev och avlyssnade samtal, vi var egentligen ganska modiga. Först 1992, nästan tio år senare
vågade de trycka mina dikter.

Varför har du valt den genre du har valt?

- Prosa kräver mer sammanhängande tid och längre planering. Jag har ingen som helst planering i mitt liv. Prosa är inget för mig. Jag är mer koncentrerad.

Finns det saker som du tycker att du återkommer till i ditt författarskap?

- Det jag skriver om har mycket att göra med livet. Livet påverkar det man skriver, även om man inte direkt skriver det man själv upplevt fastän man skriver i jagform. Jag har en speciell ton. Det jag skriver om är andligt, religiöst, och det här har gjort att jag funderat på om jag accepteras som en riktig författare.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Den har stor betydelse. Det är viktigt att ungdomarna får stöd för att läsa. Man kan fråga sig hur svårt det skall vara att förstå litteratur. Skall det vara så svårt att ingen förstår? Jag har fått kritik för att jag skriver för enkelt, men vanliga människor uppskattar mina dikter medan de som tänker djupare och mer invecklat struntar i dem.

Vilka svårigheter finns det med att vara en finlandssvensk författare?

- Dikter går inte att sälja.

Vad är det positiva med att vara en finlandssvensk författare?

- Finland är över lag ett bra land att skriva i. Vi har fin natur och många traditioner. Vi har många som skriver här. Några eldsjälar gör att det smittar av sig på andra. Politikerna understöder inte så mycket den här verksamheten och kanske det är bäst att den sker på frivillig väg och att folk betalar själva för att få det att fungera.

Vad ger dig inspiration?

- Livet, jag är alldeles fascinerad av livet.

Vilket är ditt förhållande till husdjur?

- Vi har haft en jättefin hund. Jag tycker om djur, men jag är lat. Jag vill inte lägga ner min dyrbara tid på att vårda djur. Det är i så fall bättre med växter och blommor; ett djur kan du inte lämna ensamt en hel dag. Mina föräldrar var bönder och jag har vuxit upp med djur. Vi hade kuddor och hästar även om det var fattigt på landet.

Malin Slotte

< Alla författare