MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Birgit Kvarnström

Namn: Birgit Kvarnström
Född: I Karis den 19 maj 1953

Bosatt: I Ekenäs

Yrke: Psykolog

Familj: Sonen Johan, f. 1986

Utbildning: Fil. mag. vid Åbo Akademi 1977

Verk:
Vägen börjar inuti (dikter). Boklaget 1979.
Nattens trädgårdar (dikter). Hantverk 1984.
Människor och troll (sagor). Hantverk 1987.
Sagor för Jonte-Petter (sagor). Hantverk 1991.
Slaggstenshjärtat (dikter). Förlaget Bro Ab 2001.

Hur blev du författare?

Birgit Kvarnström
(Privat bild)

- Dikter är ett sätt att finnas till, ett sätt att tänka i bilder, att sätta ord till dem. Egentligen är gränsen mellan läsandet och skrivandet flytande sättet att notera verkligheten och att sätta ord på den där det är möjligt, och ibland där det är omöjligt, gör att jag ibland blir osäker på vilka ordkombinationer som är mina egna och vilka jag läst. Ber härmed därför på förhand och för all tid om ursäkt för omedvetna plagiat som eventuellt smyger sig i mina texter. Själva skrivandet är något hämningslöst, en form av ohejdad narcissism, också ett synliggörande och platstagande. Jag skriver, alltså finns jag till.

Vilka böcker och författare har varit viktiga för dig?

- Om jag väljer en: Göran Tunström! Han är outtömlig i sin förundran över livet. Om jag ska välja flera: Werner Aspenström, svenska och finlandssvenska modernister, de finska kvinnornas naturlyrik, memoarer, biografier, böcker om trädgård och andlighet (vilket ibland är samma sak) samt böcker att meditera över och läsa i portioner. Också stora böcker i liten förpackning som Jaan Kaplinskis Titanic (som numera helt skamlöst säljs för en euro på boktorg, men inte blir sämre av det) har betytt mycket.

Hurudana arbetsrutiner har du?

- Jag har inga särskilda arbetsrutiner. Liksom jag röjer rum i mitt hus för gäster och fester röjer jag ibland rum i mitt liv för skrivande. Skrivandet kräver sammanhängande tid för inåtvändhet, koncentration och processer och blir därför ibland satt på svältföda eftersom mitt yrkesarbete inom psykiatrin tidvis upptar mycket tid och krafter. Men jag har aldrig slutat skriva, jag har aldrig slutat tänka på mig själv som författare trots de långa pauserna. Allt har sin tid, står det i Predikaren.

Hur det kom sig att du skrivit just de böcker du skrivit?

- Trots att mina böcker inte är utpräglat självbiografiska kan de inte förstås annat än i ljuset av mina olika livsskeden. Vägen börjar inuti kunde till exempel inte vara skriven av en medelålders kvinna, det är helt tydligt att diktaren ännu står vid vägens början, och vissa metaforer, till exempel förekomsten av speglar och spegelbilder hör till ett visst utvecklingsskede. På samma sätt är Slaggstenshjärtat med sina mångbottnade minnesbilder och sin avklarnade försonlighet lika medelålders som en augustieftermiddag. Sagoböckerna å sin sida tillkom medan min son var liten. Men det är också mera komplicerat än så. Av någon orsak är Nattens trädgårdar till stor del en bok jag fortfarande står för och står ut med att återvända till. Det var det "heta året" i mitt liv.

Vilket är ditt förhållande till språket?

- Jag hyllar språket som en bro mellan människors inre världar, jag skriver som kommunikation, i dialog. "Vi är varandras drömda lyssnare", skriver jag i en dikt. Jag uppbådar emellertid inte energi för ett alltför tekniskt språkligt arbete eftersom jag ofta upplever resultaten som artificiella, livlösa.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Vad jag vill med mitt författarskap är inte något som går att sammanföra under ett motto. Mina böcker är en del av mina fotspår på den här jorden. Jag ser uttryckligen varje färdig bok som något efterlämnat, som sedan kan finnas till för andra. Utan att vara programmatisk ser jag det som en stor lycka om jag kunnat förmedla något av vårt beroende av naturen och av varandra, och om något spår i en text kan fortsätta i någon annans tillvaro gör den tanken mig ödmjuk. Så har andras texter fungerat för mig som vägar till ökad närvaro och därmed ökat ansvarstagande för det här sköra underbara livet.

Vilka negativa sidor finns det med att vara författare?

- Bristen på tid och pengar, vilka ju hänger samman, är den största svårigheten. All annan kamp är, om inte njutning, så en del av skrivprocessen.

Vilka positiva sidor finns det med att vara författare?

- Till det positiva hör den obegränsade friheten, rätten att formulera sig, att skapa sin egen talartribun, att gå runt i världen och bara ta för sig av alla intryck som bjuds och göra vad man vill med dem.

Vilken av dina böcker är du mest nöjd med?

- Varje färdig bok är något jag lämnat bakom mig men av mina dikter står Slaggstenshjärtat mig närmast. Också Nattens trädgårdar har bitvis en hetta och glöd i sig som jag fortfarande kan känna igen och tycka om. Andra enstaka texter känns idag smått genanta, men i stort sett kan jag omfatta dem alla med ett slags förströdd ömhet, om än på ett visst avstånd.

Hur verklighetsbaserade är dina böcker?

- Ingen av mina böcker är direkt självbiografisk. Däremot är mina livsmiljöer mycket närvarande i texterna: naturen, husen, byn, småstadens parker. Det här är också riskfyllt såtillvida att bilder som för mig är laddade med djupa betydelser inte nödvändigtvis fungerar tillnärmelsevis lika för läsaren. Det som för mig är en varm, luktande, bölande ko på ett klöverbete kanske för läsaren är en flygande ko på Chagalls himmel. Men sådan är i och för sig all vår kommunikation.

Vilket är ditt förhållande till husdjur?

- Jag bor med två katter, och ber härmed om ursäkt för att jag inte nämnde dem under rubriken familj ovan. Så viktiga är de. Det är lärorikt att leva med husdjur hus och miljöer som är bra för djuren är som regel bra för mig. Djurens välsignat tysta närvaro har en lugnande och en helande effekt.