Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Birgitta Boucht

Hur blev du författare?

- Jag debuterade år 1975, då jag var 35 år gammal. Det var FN:s kvinnoår det året och Carita Nyström och jag hade året innan varit med om att starta en kvinnogrupp. Vi var också aktiva inom Boklaget för södra Finland. De här sakerna sammanföll hösten 1975 och vi debuterade med en bok som bestod av en faktadel och varsin diktsamling.

Vilka författare har varit viktiga för dig?

- Jag läser väldigt mycket. Om det hade funnits något som heter läsare skulle jag vilja ha det som yrke. Jag är allätare när det gäller litteratur och läser också mycket faktalitteratur.

För vem skriver du?

- Jag skriver om saker som är viktiga, känsliga eller sårbara för mig själv. Jag försöker aldrig anpassa innehållet till någon speciell läsare.

Varför har du valt de genrer du har valt?

- Jag har skrivit inom nästan alla genrer, förutom inom dramatik. Jag tycker om att pröva på olika former och försöka hitta den maximala formen för ett visst innehåll. Jag börjar alltid från en idé, sedan ger sig formen. Det kan vara brevväxling, debatt, dikter, prosa eller olika blandformer. Det här har sina sidor. Mitt författarskap skulle förmodligen ha större tyngd om jag koncentrerat mig på en genre.

Vilket är ditt förhållande till språket?

- Passionerat. Det är både ett verktyg och en kärleksrelation. Det är roligt när jag kommit så långt att jag kan börja bearbeta en text, byta ut ord, åstadkomma en rytm.

- Min mamma kom från Sverige och kunde inte finska och därför är svenska språket väldigt viktigt för mig. På den tiden var det ovanligt att vara rikssvenska i Helsingfors och jag tyckte det var fantastiskt. Jag släpade hem mina kamrater så att de skulle få höra hur hon pratade.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Jag vill inte predika, däremot vill jag påverka. Mina böcker har präglats av min politiska aktivitet, det var tiden innan politiken förlorade sin betydelse. Jag kom in i litteraturen via kvinnorörelsen och i början skrev jag mycket så kallad brukslyrik som lästes upp vid fester och demonstrationer. Det var svårt att bli av med stämpeln som agiterande kvinnoförfattare, engagerad i fredsfrågor. Numera vill jag gå djupare; gå längre in i det psykiska. Döden har också ofta funnits med i någon form i mina böcker.

Vilken betydelse har litteraturen i den finlandssvenska samhället?

- Den har stor betydelse. Skrivarverksamheten är otroligt levande i Svenskfinland. Det tråkiga är att böcker försvinner så snabbt. Man kan bara köpa dem en kort tid. Vissa böcker lyfts fram mer än andra och de döljer förstås andra böcker bakom sig.

-Biblioteken har en enorm betydelse. Biblioteksväsendet är bra i Finland, även om de också får kämpa med nedskärningar. Det är också bra att det ordnas författarbesök i skolorna.

Vilka svårigheter finns det med att vara en finlandssvensk författare?

- Det ekonomiska. Vi har ett ganska bra stipendiesystem, ändå är tillvaron som författare ingen dans på rosor. Vissa som är inne i systemet får stipendium, andra ansöker hela tiden utan att få någonting, och det är väldigt frustrerande. Här är det en liten krets som läser en, och även om det är förödande att bry sig om läsarsiffror så gör man det ändå. Man är isolerad från den rikssvenska publiken och det är svårt att bli översatt till finska. Att vara författare i Svenskfinland är på gott och ont. Ibland tycker man att det går för sig, ibland sjunker man ner i en avgrund av misströstan.

Vad är det positiva med att vara en finlandssvensk författare?

- Att Svenskfinland är så litet är också en positiv sak. Avståndet mellan läsare och författare är ganska kort. Det är en viktig gärning man gör. Man upprätthåller en tradition som har en fin historia och andra kommer efter en.

Vad ger dig inspiration?

- Jag tror att all inspiration härstammar från den tid då jag var mellan ett och tio år. Varenda bok jag skrivit sedan starten, går tillbaka till barndomens obesvarade frågor, även om jag själv tappert försöker dölja det.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Att jag kan fortsätta skriva tills jag dör. Jag är medveten om att det är en vild förhoppning. Jag vet att jag en dag kommer till den punkt då jag inte orkar, kan eller vill fortsätta skriva. Jag hoppas också att människor skulle förstå hur viktigt det är att läsa böcker.

Har du husdjur?

- Vi hade katt när flickorna var små och den var absolut galen. Vi har också haft hund men den flyttade till min bror på landet när den blev gammal. När jag var liten drömde jag om en liten sköldpadda, och en sådan skulle jag faktiskt kunna tänka mig att ha nu. De är tillräckligt självgående för att hållas vid liv om man reser bort ett tag.

Malin Slotte

< Alla författare