Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Carina Nynäs

Varför blev du författare?

Carina Nynäs (Fotograf: Malin Slotte)

- Det är något som vuxit sig fram av sig själv. Under hela 80-talet jobbade jag som journalist. Så småningom blev glappet mellan journalistikens förenklingar och mitt eget liv för stort och jag fick ett behov av att bottna djupare i språket. Tidigare hade jag aldrig haft någon sådan tanke eller tro om mig själv att jag skulle bli författare.

- Däremot har jag alltid varit en passionerad läsare och fram till 80-talet tyckte jag det var tillräckligt att läsa. Jag betraktar mig inte som yrkesförfattare, skrivandet är en del av min identitet.

Vilka andra författare har varit viktiga för dig?

- Under olika perioder i livet har jag hittat olika författare som jag levat i dialog med. De som betytt mest är de riktigt stora författarna i Ryssland och förra Östeuropa. De har ett allvarligt andligt sätt att skriva på som jag känner mig hemma i. Det finns också stora författare i väst som gett mig omvälvande upplevelser. Också sydamerikansk och kinesisk litteratur har betytt mycket för mig. En författare jag lever med är Marcel Proust. Jag har läst hans "På spaning efter den tid som flytt" flera gånger och det tycker jag är en arbetsprestation! Andra författare jag lever och andas med är Göran Tunström, Tomas Tranströmer, Birgitta Trotzig och Torgny Lindgren. Bland finlandssvenskarna är det Tua Forsström och Gösta Ågren.

Hurdana arbetsrutiner har du?

- Förutom att jag är författare är jag också redaktör för Finsk tidskrift. Jag försöker planera min vecka så att de här delarna skall fungera bra tillsammans. Jag skriver på förmiddagar och kvällar.

- Jag har fått självdisciplin som gratis gåva och det är en tillgång i det här yrket - egentligen borde någon avdisciplinera mig lite då och då.

För vem skriver du?

- Det är en kliché att säga att man skriver för sig själv, men jag tror att det ligger en sanning i det. Man kan inte göra annat än ge ord åt sina egna livserfarenheter, såsom man ser, det man ser. Alla konstnärer strävar väl efter att ge uttryck för något som de tycker att inte setts tidigare eller sagts tillräckligt tydligt.

Vilket är ditt förhållande till språket?

- Språket slutar aldrig att förvåna och fascinera. Två människor som har samma utbildning, uppväxt, temperament och intelligens kan ändå missförstå varandra. Andra däremot förstår varandra endast med blickar, intuition och gester. Det här är både fascinerande och skrämmande. Ändå är språkets möjligheter närmast obegränsade.

Vilka ämnen återkommer du till i ditt författarskap?

- Det är saker som står i samklang med mitt eget liv. Människans möjlighet till inre förändring är ett återkommande tema. Förlåtelse och försoning är ett annat. Mänsklighetens och individens minne som kreativ kraft ett tredje.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Jag tror litteraturen har en enorm betydelse. Mängden av manus som sänds till förlagen och mängden av bidrag till Arvid Mörne-tävlingen är ju imponerande stor. Det är också viktigt för vår identitet att det bland oss finns författare som håller en häpnadsväckande hög klass.

- Däremot tycker jag att man borde läsa mer i skolorna. Vi borde känna till vår egen finlandssvenska litteratur bättre.

Vilka svårigheter finns det med att vara en finlandssvensk författare?

- Så vitt jag kan se finns det inga särskilda svårigheter. Jag har hittills fått ge ut de böcker jag velat. Det här beror också på hur man ser på skrivandet: Är det lek, glädje och självändamål eller tänker man på karriär och konkurrens? Har man som mål att bli utgiven i Sverige och bli översatt, kan man se problem.

Vad ger dig inspiration?

- Människor och kärlek ger mig inspiration. Alla mina böcker har utgått från en nyfikenhet på, passion för och tillägnan till människor i mitt liv.

Vilka är dina yrkesmässiga förhoppningar?

- Att få fortsätta så här; att få ha det fina, dynamiska yrkesliv jag har; att få utveckla de språkliga uttrycken och få en större klarsyn; att få ha bra relationer till människor samt att lusten att samtala aldrig tar slut.

Vilket är ditt förhållande till husdjur?

- Jag tycker om alla djur som närmar sig mig vänligt och inte vill ha mig till lunch. Själv har jag två katter. Ibland tycker jag att jag pratar bättre med dem än med många andra. De har ett så mångfasetterat språk. Jag tror inte jag skulle kunna leva utan husdjur längre, utan deras trofasthet och tillgivenhet. Djur utvecklar en på ett bra sätt.

Malin Slotte

< Alla författare