Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Catharina Östman

Hur blev du författare?

Catharina Östman (Fotograf: Heidi Orava)

- Författardrömmen föddes tidigt, på allvar någon gång i de yngre tonåren. Jag skrev mycket dikter och lite prosa och sände småningom in till förlag vad jag hade skrivit. År 1990 debuterade jag sedan med "Elegi", som är en bok som handlar om sorg och om rätten att sörja det man förlorat.

- Jag är författare kanske för att jag har ett ofrånkomligt behov av att uttrycka mig. Uttryckslusten provoceras och blir starkare när jag utsätts för situationer där livet visar sig från en oväntad sida. Skrivandet är paradoxalt; dels springer det fram ur upplevelsen av att det är något jag har funnit, något jag vill berätta, dels är det fråga om att söka orden inom mig, att lyssna efter vad som vill bli sagt.

Vilka böcker och författare har varit / är viktiga för dig?

- Sedan tonåren står Selma Lagerlöf mig mycket nära, och jag uppskattar också stort hennes värmländska kollega Göran Tunström. Bland poeterna har jag blivit inspirerad bland annat av Gunnar Ekelöf och Elmer Diktonius.

För vem skriver du?

- Jag skriver förstås för mig själv, men hyser också en förhoppning om att folk ska känna igen sig i det jag skriver. Jag skriver för människor som har en längtan efter något - till exempel efter ett rikare liv eller att förstå sig själva och andra. Skrivandet är ett sätt att bevara och fördjupa kontakten med det levande inom sig.

Varför har du valt den genre du har valt?

- Hittills har jag skrivit mest dikter, men det beror inte på att jag medvetet har beslutat mig för det. Snarare är det dikterna som har valt mig. Eftersom jag avskyr pratighet, passar lyriken mig bra med sitt koncentrerade uttryckssätt. I lyriken kan man också naturligt fokusera på den enskilda människans jag, vilket jag tycker är fascinerande. Jag upplever det inte som inskränkthet att skriva om jaget, utan som en bro till något större.

- Vid sidan av poesin har jag på senare år också mera medvetet skrivit en del prosa, försökt mig både på berättelser och på dramatik. Det ger mig möjlighet att bygga upp större utvecklingskedjor och intressanta kopplingar mellan människor, och det är en trevlig omväxling till poesin. I dramatiken har jag märkt att jag också spontant får utlopp för min humor.

Vilket är ditt förhållande till det svenska språket?

- Språket är min nära vän som jag gnabbas med och njuter av. Jag gör ofta språkligt väldigt noggranna övervägningar. Jag tycker också om musiken i språket; att avlyssna ordens rytm och klang är viktigt för mig då jag skriver. I det avseendet har jag nog ett mycket sinnligt förhållande till språket.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Det kan vara många saker, antagligen fler än jag är medveten om. En av dem är i alla fall att jag vill komma bort från svartvita bilder av livet och människorna, och fånga något av det mångbottnade som finns under ytan.

- Ett tema som särskilt intresserar mig är människans möjlighet att hitta sin inre frihet. Jag är oerhört fascinerad av svåra känslor som rädsla, vrede och sorg och vill gärna undersöka hur de bär sig åt inom oss. Dessutom skriver jag gärna om människors relation till sig själva.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Litteraturen förstärker språkkänslan, det är förstås viktigt för en språklig minoritet. Den finlandssvenska litteraturen uttrycker den verklighet som är finlandssvenskarnas, och den upprätthåller och vidgar det finlandssvenska rummet.

- Jag tycker ändå inte att finlandssvensk litteratur nödvändigtvis måste handla om en specifikt finlandssvensk verklighet. Själv skriver jag mycket som inte är bundet till tid och rum.

Vilka svårigheter finns det med att vara finlandssvensk författare?

- Det finns bara två stora förlag på finlandssvenskt håll, och de får en dominerande ställning. Försäljningen av böcker blir också mindre i en liten befolkningsgrupp. Jag är ändå glad att stipendiemöjligheterna åtminstone för närvarande är så pass goda att man kan försörja sig som författare.

- En annan bra sak i en liten befolkningsgrupp är känslan av synlighet. Man försvinner inte så lätt i mängden. Till exempel får de flesta finlandssvenska författare sina böcker recenserade i alla de viktiga tidningarna. Jag har förstått att det inte är en självklarhet till exempel i Sverige.

Vad ger dig inspiration?

- En författare behöver självdisciplin, men vid sidan av det tror jag också på inspirationen. Jag jobbar under kontorstid, och inspirationen infinner sig naturligtvis inte varje morgon. Den föds i stället ofta efterhand, när den text jag jobbar med börjar leva. Man kan inte sitta och vänta på inspirationen, man måste gå den till mötes!

- Plötslig inspiration är också möjlig. Naturen, en replik eller ett musikstycke kan ge sådan inspiration, eller mina egna motstridiga inre känslor. Jag inspireras också av det som jag upplever som osagt runtomkring mig.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Att jag ska kunna tro på mig själv så mycket att jag får uttryckt det som är viktigt för mig! Det viktigaste för mig är att skriva böckerna, inte att veta vad som sedan händer med dem. Jag hoppas också att jag utvecklas som författare, att mina texter hittar fram till sina läsare, att de blir använda och lästa. Jag hoppas kunna skriva på ett sådant sätt att mina ord kan förmedla det bultande hjärtat bakom dem.

Heidi Orava

< Alla författare