Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Christer Boucht

Namn:	Christer Boucht
Födelsedatum:	4.11.1911
Födelseort:	Vasa
Bosättningsort:	Vasa
Familj:	Hustrun Ulli och tre vuxna barn
Husdjur:	Nej
Bildningsväg:	Jur. lic. vid Helsingfors universitet
Böcker:	Grönland tvärs. 1968. Turkiska marschen .1970. Från Hovrättsbacken till Klippiga bergen. 1975. På knaggliga stigar. 1976. Ett arktiskt äventyr. 1977. Karelen kallade. 1978. Klondike hägrar. 1979. Guldgrävarna i Klondike. 1981. Färder och irrfärder. 1982. Nordlandets män. 1985. Island. 1987. Frostbitet. 1988. Antarktis. 1992. Från paradiset till främsta linjen. 1995 Öppna vidder. 1996. Vapengömmare. 2001. Med utsikt från Paradiset. 2004.

Hur blev du författare?

Christer Boucht (Fotograf: Heidi Orava)

- Jag fick lunginflammation som fem- eller sexåring. Som lektyr hade jag en tidning som hette "Allt för alla". Jag beslöt mig för att bli författare och skrev boken "Intet för ingen", som jag sedan lät mina släktingar, också läkaren, läsa för 25 penni per gång. Sedan skrev jag inget förrän jag började med mina resekåserier.

Vilka böcker och författare har varit / är viktiga för dig?

- Serien Hagbard Handfaste och Grönköpings veckoblad! Jag avslutar inte en dag utan en timme i deras sällskap.

För vem skriver du?

- Jag skriver för dem som är intresserade av resor: Skidfärder, sjöfärder, ja allt som rör sig. Mycket tangerar idrotten. Jag har alltid hållit på med idrott; jag har tio Vasalopp på mitt samvete och därtill otaliga inhemska lopp.

Varför har du valt den genre du har valt?

- Min publikation domineras av mitt resande. Det har blivit 30 arktiska resor under årens lopp, bland annat till Grönland, Antarktis, arktiska Kanada, Sibirien och Alaska. Efter över 30 utfärder i världen har jag fått ett fantastiskt kontaktnät. I bästa fall har jag vid sidan av advokatyrket kunnat göra en eller två, i allra bästa fall tre resor per år. Efter så många resor vill man komma ihåg resorna och berätta om dem för andra.

Vilket är ditt förhållande till det svenska språket?

- Jag är nog egentligen kåsör, det är talspråk jag sysslar med. Jag anstränger mig inte ens för att hitta på vackra formuleringar. Det ligger inte i min natur. När man inte har fallenhet för ordformande och språkligt pedanteri ska man hålla sig till en vardagssvenska där folk känner igen sig.

- En enda gång har jag skrivit lyriskt. Det är i Grönlandsboken, där jag beskriver hur nordanvinden fick isnålarna på en vattenpöl att ge ifrån sig ett sprött och tunt ljud. Det var fantastiskt vackert. Det är den enda text jag någonsin ansträngt mig med för att ska låta bra.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Jag vill dela med mig av det jag har fått uppleva på alla mina resor, minnen från arktiska resor, Vasalopp och en massa andra dårskaper. Alla har inte möjlighet och kondition att uppleva så mycket som jag fått göra. Jag har fått vänner runtom i hela världen. Några konflikter har jag nog haft med isbjörnar och andra björnar, men jag har klarat mig. De också.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- De olika delarna av det finlandssvenska området har nog kommit varandra närmare tack vare att författare i bygderna har skrivit om sina olika uppfattningar om verkligheten. Jag anser mig själv inte som någon kulturmänniska, egentligen är jag ganska illitterat. Det intresserar mig i stället att läsa tidningar från andra landsändor. Tidningspressen har givit mig mycket.

Vilka svårigheter finns det med att vara finlandssvensk författare?

- Jag kan inte se några andra svårigheter än att läsekretsen är så trång. Man kan skriva hur mycket som helst men man känner sig instängd som i en skrubb när det är så få som läser det man skrivit. Detta har jag kompenserat med vidlyftiga resor och kontakter i "stora världen".

- Jag är glad över att ett tiotal av mina böcker har översatts till finska och gått bra åt. Också rikssvenska bibliotek redovisar för goda lånesiffror.

Vad ger dig inspiration?

- Mina loggböcker väcker minnen och ger mig inspiration. Jag kan inte skriva utan en loggbok. Under varje resa har jag haft byxor av vadmal med en påsydd ficka där jag förvarat loggboken. Den har funnits till hands hela tiden och jag har gjort anteckningar i den flera gånger om dagen. Under åren har jag samlat på mig ungefär ett par dussin loggböcker.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- I min ålder har jag inte så vilda förhoppningar, men jag fick ett stipendium rätt nyligen och har en bok på gång. Jag är glad för var dag som kommer och hoppas förstås att jag får hållas vid liv tills boken är klar.

Heidi Orava

< Alla författare