MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Elsa Boström

Namn: Elsa Boström

Födelsedatum: 25.11.1930

Födelseort: Helsingfors

Bosättningsort: Helsingfors/Hangö

Yrke: Författare och frilansjournalist

Utbildning: Fil. kand. i litteratur vid Helsingfors universitet

Familj: Singel

Böcker:

Sorkarnas himmel (dikter). Söderströms 1981.
Bländningen (dikter). Söderströms 1982.
Loggbok för June (dikter). Söderströms 1984.
Nattmusik (dikter). Söderströms 1989.
Foxtrot i svart (dikter). Söderströms 1992.
Gröna spår, mörka rum (roman). Söderströms 1995.
Stella och Florence (roman). Söderströms 1998.
Den isabellafärgade skuggan (roman). Söderströms 2000.

Hur blev du författare?

Elsa Boström
(Fotograf: Ulla Grönholm))

- Ända sedan ungdomsåren har jag haft ett behov att skriva. Den utlösande faktorn var att jag som journalist under många år även skrev dagboksverser om stort och smått. Så småningom började jag längta efter att skriva på ett annat sätt. Jag debuterade med en diktsamling 1981 när jag var femtio år gammal. Sedan gick det ganska snabbt. Följande år kom nästa diktsamling. Då jag arbetade på Hufvudstadsbladet hade jag ganska långa arbetsdagar och skrev på nätterna.

- Efter att jag skrivit fem diktsamlingar kom jag inte längre på den vägen utan övergick till prosan. Det här var inte något medvetet val. Ibland är det diktens tid, ibland prosans. Nu har jag inte gett ut någon bok på tre år men håller på med ett prosaprojekt. Ju äldre man blir, desto högre sätter man ribban. Även om det är himla roligt att knäppa på datorn och sätta igång går det ganska långsamt att skriva.

Vilka författare har varit viktiga för dig?

- När jag var ung var det de stora rikssvenska författarna som Karl Vennberg och Erik Lindegren, och de är fortfarande viktiga. De ryska klassikerna har betytt mycket för mig. På senare år har det varit sydafrikanskan Nadine Gordimer. Jayne Anne Phillips är en annan förebild. Hon är stilsäker och har intressanta psykologiska teman i sina noveller. Nyligen var Michael Cunninghams "Timmarna" en stark läsupplevelse

För vem skriver du?

- I bakgrunden finns förstås alltid läsarna, men om man skall vara ärlig skriver man också för att ta reda på något inom sig själv. Det är fråga om en upptäcktsfärd inåt, att ge gestalt och form åt upplevelser och känslor som är viktiga för en.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Många saker. Jag vill visa på sammanhangen, länkarna, att allt är delar av allt. Kanske litteraturens uppgift är att öppna vägar, att visa att vitt för en människa kan vara svart för en annan. Varje människa bär på en historia att berätta, men alla har inte möjlighet att göra det. Fantasin hjälper en mycket, men den har en tendens att torka ut med åren. Det kan kännas allt svårare att få igång fiktionen, men kommer den är det härligt.

Hur arbetar du?

- Jag arbetar bäst på förmiddagen då jag skriver i tre timmar. Tidigare när jag skrev poesi lyssnade jag på musik - jazz, men också klassiskt - medan jag skrev. Billie Holiday har hjälpt fram många dikter. Musiken skapar syner och föder bilder. När jag skriver prosa skall det däremot vara knäpptyst.

- När jag skrev poesi kunde det vara ett nyckelord som utlöste dikten. Kring det nyckelordet växte sedan dikten. Drömmar kunde också bli nycklar till dikter. När jag skrev dikter beslöt jag aldrig på förhand vad jag skulle skriva om. Nu när jag skriver prosa behövs det däremot en struktur. Det är som tak och väggar runt ett hus som man sedan fyller på med innehåll. Faktum är att de skapande ögonblicken är jättefå. Det är mest fråga om hantverk och hårt jobb. Som författare måste man både stå med fötterna på jorden och låta själen flyga.

Vilket är ditt förhållande till språket?

- När jag jobbade på Huvudstadsbladet var jag purist. Det var viktigt för mig att skriva god svenska, bland annat att inte skriva ska utan skall. Jag eftersträvar en musikalitet och rytm i språket - men det får inte bli utstuderat. Vissa författare har börjat tillåta sig friheter som slang och finska uttryck och om det tjänar atmosfären så är det väl okej.

- Även om jag är renlärig skall språket inte vara glansbildsvackert, utan konkret och realistiskt. I början använde jag mycket ord i mina dikter, men efter hand blev förtätning allt viktigare. Det skall dessutom finnas en känsloladdning mellan raderna.

Vilka ämnen återkommer du till i det du skriver?

- Existentiella problem, såsom liv, död, kärlek och sorg, eftersom det är det som människor drabbas av. Jag tror att en känsla av övergivenhet och förlust finns i mycket av det jag har skrivit. Jag har ofta motiv från olika länder i Europa, framför allt Holland och Italien. Det jag skriver bottnar ofta i motsatser, till exempel mörker och ljus.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- En enorm betydelse, det borde den i alla fall ha. Litteraturen har upplevt ett uppsving tack vare alla bokmässor och evenemang, såsom Bokens dag.

- Jag tror inte att litteraturen på kort sikt kan förändra världen, men den kan kanske bidra till någon sorts utveckling. I diktaturer har dikten kunnat bli början till en frihetskamp som fått stenarna att börja rulla. Utan litteratur skulle vi vara vildar, det gäller även konsten i stort.

Vilka är svårigheterna med att vara finlandssvensk författare?

- Det är det trånga rummets problematik, att alla känner alla. Jag tror ändå att de verkligt begåvade kommer fram, om de hittar till Sverige är sedan en annan sak. Att vara författare är ett ensamt jobb.

Vad är det positiva med att vara finlandssvensk författare?

- Författarna har det ekonomiskt bra tack vare ett välordnat stipendiesystem.

Vad ger dig inspiration?

- Förutom musiken, som jag redan nämnde, är det naturen. Som ung vistades jag många somrar i Österbotten. Där fanns ett öppet landskap, solen gick aldrig ner och från en by kunde man se in i en annan.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Naturligtvis vill jag bli väldigt berömd! Nej, det där skall man förstås ta med en klackspark. Jag hoppas ha ork att fortsätta skriva. Visst händer det att människor, av både yttre och inre anledningar, tystnar som författare.

- Som författare är det viktigt att både hålla sig väldigt öppen och samtidigt ha en viss distans, och dessutom ha klart för sig att inte ens kritikerna alltid har goda dagar.

Vilket är ditt förhållande till husdjur?

- Jag älskar alla djur, speciellt hundar och hästar. Jag har haft många hundar i mitt, även om jag av praktiska skäl inte har någon just nu. I mitt liv har jag både ridit på hästar och mjölkat kor. För all del; på avstånd älskar jag även vargar! Jag har också skrivit dikter om hundar. Hundar som man möter på gatan har ett sätt att se in i människors ögon som egentligen är ganska fantastiskt. Vi människor märker det oftast inte utan går bara och ser ner i asfalten.