Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Elsa Marttila-Strandén

Hur blev du författare?

Elsa Marttila-Strandén (Fotograf: Malin Slotte)

- Jag älskade böcker redan när jag var knähög. Jag kommer från ett finsktalande hem och är född i Kelviå. Efter att min pappa dött, flyttade min mamma tillbaka till sin hemstad Karleby när jag var fyra år. Jag började i en svensk skola och hade en modersmålslärare från Åland som jag beundrade. Jag lyssnade på hur han pratade och tog efter, jag ville inte prata dialekt.

- I min ungdom hade jag en god väninna som jag samtalade med och utgående från de här samtalen började jag skriva min första bok. Till att börja med vågade jag inte ge ut boken jag skrivit, men när jag sedan skickade in den till förlagen blev den genast antagen.

- Mina böcker har gått i flera upplagor och någon av dem har också kommit ut i Sverige. Jag har också skrivit för Eos, Österbottningen och olika religiösa tidningar. Jag skrev mina böcker för hand och min man renskrev så gott som alla av dem på maskin .

Vilka författare har varit viktiga för dig?

- Selma Lagerlöf. Som barn läste jag igenom skolbiblioteket och jag lånade också böcker på biblioteket i staden. Innan jag blev lärare jobbade jag som sömmerska och hade tid att läsa på fritiden. Jag har också försökt följa med de unga författarna och så har jag läst finsk litteratur.

Hurdana arbetsrutiner hade du?

- Jag skrev när jag kände att jag ville skriva. Ofta blev det på kvällar och nätter.

Hur kom det sig att du skrev just ungdomsböcker?

- Jag var ung själv på den tiden. Jag var 22 år när jag gav ut min första bok.

Vilket är ditt förhållande till språket?

- Jag älskar både finskan och svenskan. Finskan är ett så vackert språk även om många tycker det är svårt med alla ändelser. I svenskan tar man in för mycket småord. Jag tycker man borde hålla språket vackrare.

Fanns det något som du återkom till i ditt författarskap?

- Religionen. Jag växte ju upp under Marina Åkerbloms tider. Det var en kamp i Karleby på den tiden. Någon har berättat att jag, när jag var liten, stod vid Karleby kyrka och frågade: Är ni frälst?, Är ni frälst? Det var det enda jag kunde säga på svenska på den tiden. Man måste stå för sina åsikter och inte tunna ut dem. Jag försökte ha förståelse för människor i mina böcker, kanske mer örståelse än vad jag har nu..

Vad ville du med ditt författarskap?

- Jag ville två saker. Å ena sidan ville jag få betalt för böckerna. Jag gick inte på förlust med dem, även om jag inte har levat stort. Å andra sidan ville jag få utlopp för min önskan att skriva. Efter att jag gav ut min första bok fick jag hålla föredrag och tala på olika ställen och det tyckte jag om.

Vilka svårigheter fanns det med att vara författare på den tiden?

- Det var tiden. Jag borde ha haft mera tid. En annan svårighet var att få dem tryckta sådär lämpligt billigt.

Vad har varit det positiva med att vara författare?

- Det var roligt. Jag fick beröm då och då. Folk har överlag varit positiva till mina böcker. Ingen har varit riktigt negativ. Jag har fortfarande uppslag till böcker, men när man gifter sig och går med i olika föreningar, finns det inte längre så mycket tid för att skriva. Jag skulle ha velat skriva mera. Det var ett behaglighetens bo när man skrev.

Vad gav dig inspiration?

- Alltihop. Blommor och blader. Väder och vind. Jag går ut, solen skiner, att simma. Människor - att njuta av och lida av, och gräla med.

Vilken av dina böcker är du själv mest nöjd med?

- "Svalorna flyga högt i dag." Jag tycker jag har fått in så mycket av livet i den. Den handlar om livets problem. Även karlar och pojkar har tyckt om den boken.

Varför tror du dina böcker blev så populära?

- Det kan jag inte förstå. Jag tycker inte de är så märkvärdiga. Men kanske jag har tagit livet på pulsen rätt så bra. Människor känner igen sig.

Hur verklighetsbaserade är dina böcker?

- Mycket verklighetsbaserade. Men jag har vänt på saker så att folk inte skall känna igen sig.

Vilket är ditt förhållande till husdjur?

- Åh, jag älskar dem! Jag har haft hund och den var väldigt älskad av mig. Jag är inte osams med världen och djuren.

Malin Slotte

< Alla författare