Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Gunilla Hemming

Hur blev du författare?

- Som 13-14-åring ville jag bli journalist. Jag har alltid tyckt om att skriva men drömde inte om att bli författare. Den största orsaken till att jag blev författare var säkert att jag var ensam om somrarna under hela min barn- och ungdom. Jag måste läsa böcker och leva i en drömvärld. Jag hade helt enkelt så otroligt tråkigt att jag måste lära mig hitta på saker. Fast visst är det himmelskt roligt att vara författare, så där i princip. Sedan finns det ju en massa saker, om och kring skrivandet, som är besvärligt.

Vilka böcker och författare har varit / är viktiga för dig?

- Astrid Lindgren. Senare kom t.e.x. Doris Lessing och Hjalmar Söderberg. Det är en njutning att läsa dem, man blir uppslukad av den värld de beskriver.

För vem skriver du?

- Man måste få skriva sådant som man själv skulle vilja se, sådant som fascinerar en själv. När jag skriver för vuxna vet jag att de vuxna som inte gillar det jag skriver kan stänga av eller göra något annat. Det är betydligt svårare när man skriver för barn, man har ett mycket större ansvar. Man vill inte vara orsaken till en besvikelse.

- Barnlitteratur får inte vara för pedagogisk och tråkig utan det man ska berätta för barnen är att livet är roligt och värt att leva! Livet ska levas med flaggan i topp, det är det budskap jag vill föra fram.

Varför har du valt den genre du har valt?

- Det är en läggningsfråga. Att skriva dialog är så otroligt roligt, replikerna ska vara koncentrerade och snabba. Jag har valt dialogen och kommit in i det arbetssättet. Det skulle vara konstigt att byta.

Vilket är ditt förhållande till det svenska språket?

- Det svenska språket är otroligt viktigt för mig, jag har ju ett dagligt samarbete med det. Länge hade jag en idé om att när man skriver talspråk ska språket vara korrekt, men ändå likt vardagsspråk. På senare tid har jag ändå börjat ge efter lite på den punkten. Efter att ha gjort en pjäs där rollpersonerna talade riktig rotvälska - en blandning av svenska, finska och engelska - konstaterade jag att också den sortens kultur föll publiken i smaken.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Jag vill alltid föra fram någon slags humor och försoning mellan människor i det jag skriver; en slags situationskomedi. I och med att jag själv är mamma så ligger det mig också varmt om hjärtat att göra utbudet på finlandssvensk litteratur bredare för våra barn - barn borde få både läsa och leka på finlandssvenska.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Den har inte samma genomslagskraft som den hade förr men ibland kommer romaner som Kjell Westös "Drakarna över Helsingfors" som väldigt många plötsligt har läst. Finlandssvenskar har alldeles för få möjligheter till identifikation inom konst och litteratur. Det finns ett stort tomrum som vi måste fylla med annat, och då blir det ofta rikssvenskt material, Det borde t.ex.finnas såpopera på finlandssvenska.

- Vi kan inte bara leva efter etiska värden, det måste också finnas möjligheter att identifiera sig med finlandssvenskar. Barn lekar ju ofta på rikssvenska eftersom den fiktiva världen i deras ögon är just rikssvensk.

Vilka svårigheter finns det med att vara finlandssvensk författare?

- Ibland är det skojigt och hemtrevligt, det är på något vis tryggt att jobba här. Men ibland känner man att det är för smått, hindren kommer emot från alla håll. Publiken räcker helt enkelt inte till.

Vad ger dig inspiration?

- Allting! Ibland ger det ena det andra bara man sätter sig ner och börjar skriva. Ibland är det en idé som jag får. Jag måste i alla fall ha en slags utgångspunkt innan jag börjar och den kan jag gå omkring och älta länge, länge.

- Det ska kännas bra att jobba och självkritiken kan inte vara total, då äter den upp och förstör all ambition. Man måste tillåta sig att skriva också sådant som inte är "bra" direkt. Jag gissar att mången ung författares kreativitet har strypts i tron att precis allt man skriver måste vara jättebra - och det på första försöket.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Jag skulle vilja starta ett projekt och skriva skolpjäser för barn! De pjäser som finns nu, Topelius och andra klassiker, har funnits länge nog. Det finns plats för någonting nytt. Överhuvudtaget är det finlandssvenska utbudet på barnlitteratur mycket mindre än det svenska. Det finns en stor lucka som inte kan fyllas på annat sätt än att någon börjar skriva.

Heidi Orava

< Alla författare