Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Henrika Ringbom

Hur blev du författare?

Henrika Ringbom (Fotograf: Heidi Orava)

- När jag var liten började min bästa vän skolan ett år före mig. Jag var avundsjuk på att hon fick lära sig läsa, så mamma fick lära mig också. Sen skrev vi genast två böcker, min kompis och jag, "Lata Kajsa" och "Lata Kajsa i skolan". Kärleken till språket och intresset för böcker vaknade tidigt men under skoltiden kändes författaryrket ännu avlägset för mig. Under studietiden började jag så göra tidskriften Klo med några vänner; en litterär tidskrift där vi publicerade egna och andras texter samt översättningar. Den här tiden var värdefull och jag lärde mig minst lika mycket när vi jobbade med Klo som när jag gick på seminarier och föreläsningar.

- År 1987 gick jag på Biskops-Arnös skrivarkurs i Sverige och kom då för första gången i kontakt med etablerade författare. Ett år senare debuterade jag med boken "Båge".

Vilka böcker och författare har varit / är viktiga för dig?

- De första böcker som jag läste själv var Muminböckerna, de betyder mycket för mig. Jag är ganska periodisk; under en period kan jag få för mig att läsa en författares hela produktion. Jag har t.ex. läst allt som finns översatt av den isländska författaren Steinunn Sigurdardottir. Tua Forsström är en finlandssvensk som jag läst mycket av och på den rikssvenska sidan tycker jag om poeten Lennart Sjögren. De ryska poeterna från första halvan av 1900-talet har också varit viktiga för mig; Anna Achmatova var min poetiska idol när jag var ung.

För vem skriver du?

- I första hand skriver jag för vuxna men jag vill egentligen inte rikta det jag skriver till en viss sorts läsare. Därför skrev jag avsiktligt min roman (Martina Dagers längtan) på ett lättläsligt sätt. Jag ville skriva en bok som nästan vilken läsare som helst skulle kunna sluka. Tidigare visste jag att mina diktböcker haft en ganska smal målgrupp.

Varför har du valt den genre du har valt?

- Jag skriver både dikter och prosa och tycker om att kunna växla mellan dem. Om något avgörande händer i mitt liv kan jag inte skriva dikter Då är det skönt att kunna ta en paus från dem och skriva prosa i stället. Prosa känns mer som vanligt arbete! Man kan sätta sig ner och skriva om något som inte så direkt har med en själv att göra.

Vilket är ditt förhållande till det svenska språket?

- Jag har ett mycket, mycket nära förhållande till det. Det är ju min stora passion och mitt viktigaste redskap när jag arbetar! Samtidigt är jag glad över att vara tvåspråkig; det är en väldig rikedom att ha två språk.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Dels vill jag gestalta vissa saker och konflikter som bottnar i mig själv, men också sådant som jag ser omkring mig i samhället och världen. Jag vill skapa skönhet med språket och lyfta fram vissa värden, ett sätt att vara på. Varsamhet och långsamhet. Respekt för sanningen och respekt för andra mänskor och det som händer runtomkring; för "verkligheten".

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Vi har starka finlandssvenska traditioner inom litteraturen i Finland. Modernismen introducerades ju t.ex. i Svenskfinland. Jag önskar att fler människor kände sig delaktiga i och intresserade av litteraturen, den finns ändå där för alla. Dessutom hör vi till en språklig minoritet och då är det viktigt att vi på alla sätt odlar vårt språk.

Vilka svårigheter finns det med att vara finlandssvensk författare?

- Finlandssvenskarna är en ganska liten publik, så man kan känna sig lite isolerad. Man hoppas förstås att det man skriver ska nå över språk- och landsgränsen, för i ett litet samhälle får man lätt en stämpel som ibland häftar fast alltför väl. Däremot tycker jag att det är positivt att man som finlandssvensk författare kan vara tillbakadragen. Det passar mig. Man behöver inte fundera på hur man skall tackla damtidningarna ...

Vad ger dig inspiration?

- Först och främst behöver jag mycket tid för att inspirationen överhuvudtaget ska komma. Jag tycker om hösten, speciellt september med gula löv och milt väder. Jag tycker om att få gå in i min håla, t.o.m. det allra ruggigaste och gråaste vädret kan då vara trevligt.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Som författare hoppas jag förstås på att kunna fortsätta att skriva, kunna hålla kvar känslan av att jag har något att säga. Naturligtvis hoppas jag också på att få gensvar på det som jag skriver. Hittills har gensvaret varit bra, men jag skulle vilja komma publiken lite närmare. Ibland kan förhållandet till läsarna kännas onödigt distanserat.

Heidi Orava

< Alla författare