Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Hjördis Lund

Hur blev du författare?

Hjördis Lund (Fotograf: Malin Slotte)

- Jag hade någonting att berätta. Berättelsen kom in i mitt liv som barn. Ingen var så bra på att berätta som min pappa. När jag var barn ville jag vara mycket för mig själv. Så fort jag kunde började jag skriva. Jag hade en gammal, svart handväska där jag hade pennor och papper och jag skrev när jag vaktade korna. Min pappa blev nyfiken på väskan och ville veta vad jag hade i den, men jag vågade inte visa honom. Jag var ju en bondflicka och skulle vara duktig. När han upptäckte att jag skrev, sade han: "Tycker du om att skriva så skall du göra det" - Så sa han fastän han bara var en bondgubbe.

- Nu när jag är äldre tycker jag att jag hade en lycklig, harmonisk barndom. Det var inte rikt, men den var ändå någonting speciellt. Jag har skrivit mycket om pappa. Vi var väldigt lika. Jag var mest lik honom av oss syskon.

Vilka författare är viktiga för dig?

- I nuläget är det Selma Lagerlöf; jag skrev min studentuppsats om henne. Hon har alltid fascinerat mig och en dag ska jag till Mårbacka. Hon är fantastiskt bra på att skriva. Märta Tikkanen och Solveig von Schoultz är de författare som inspirerat mig mest. Rosamunde Pilcher har en fin naturskildring. Hon skriver bra om landskap, jag läser henne inte så mycket för kärlekssagorna.

-Jag tycker om böcker som gör mig glad. Katarina Mazettis "Grabben i graven bredvid" är en sådan bok. Skall du ha dig ett gott skratt så skall du läsa den.

För vem skriver du?

- För den vanliga människan och inte för fina recensenter. Vanliga människor läser mina dikter. Akademikerna har sin stil men säg hur många dikter man begriper.

Varför har du valt den genre du har valt?

- Det blev dikter av en slump. Jag gick på skrivarkurs och kursledaren ville att vi skulle skriva dikter och fatta oss kort för att hinna gå igenom allas texter.

Hurdana arbetsrutiner har du?

- Jag tecknar ner orden och samlar på lappar. Sedan börjar jag redigera. Jag skriver om och om igen tills jag får det som jag vill ha det.

Finns det något som du återkommer till i ditt författarskap?

- Jag har skrivit om mitt sorgearbete efter att min yngsta dotter dog och även om sorgen efter att mina föräldrar gick bort. Jag tror inte jag skulle må så bra som jag gör idag om jag inte skulle ha fått skriva av mig och bearbeta min sorg. Skrivandet har varit ett sorgearbete genom orden.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

-En enorm betydelse. Om människor läste mer, skulle världen var bättre. Människor borde läsa i stället för att slåss. Finns det en bättre vän än en god bok?

Vilka svårigheter finns det med att vara en österbottnisk författare?

- Som österbottning blir man aldrig riktigt erkänd. Det är bara helsingforsare som får stipendium.

Vad är det positiva med att vara en finlandssvensk författare?

- Jag umgås mycket med författare i Norden. Jag är ofta på seminarier i Sverige. Jag vill umgås i Norden och det kan jag göra tack vare att jag talar ett skandinaviskt språk.

Vad ger dig inspiration?

- Människorna och naturen. Livet i allmänhet och små, små händelser. Jag tar många ensamma promenader; de är den bästa medicinen.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Jag har samlat på mig mycket material. Min förhoppning är att jag någon gång skall få skrivro. Jag skriver bäst när jag är bortrest.

Vilket är ditt förhållande till husdjur?

- Jag älskar djur och mitt favoritdjur är kor. De står för moderlighet, trygghet. När jag var barn hade jag en egen ko som hette Nejder och hon var klok som en människa. Nu är jag astmatiker och kan därför inte ha hund eller katt.

Malin Slotte

< Alla författare