Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Jens Enqvist

Hur blev du författare?

Jens Enqvist (Fotograf: Heidi Orava)

- Det var när jag gick i tidig pension vid 55 års ålder som jag märkte att jag plötsligt kunde göra allt som var roligt! Jag skulle ha börjat skriva tidigare, men det fanns aldrig tid. Innan dess målade jag bara på fritiden. Min författarkarriär fick sig en puff av en författarkurs som hölls i Jakobstad.

Det var egentligen min dotter som ville gå på kursen, själv följde jag bara med för att stötta henne, men hon slutade, och jag fortsatte ... Jag kommer ihåg när jag kom på min första dikt, jag var trött och halvsov nästan när jag skrev den. Dikten är uppklistrad på första sidan i en stor urklippsbok på bordet i mitt vardagsrum.

Vilka böcker och författare har varit / är viktiga för dig?

- Jag har alltid varit besatt av lyrik och har kunnat dra hem fem eller sex lyrikböcker åt gången. Det har varit Edith Södergran, Karin Boye; alla de klassiska författarna. Numera tycker jag att de gamla författarna börjar vara lite ur tiden. En del är fortfarande bra, men det kan bli för mycket grötrim ibland...

- Jag skriver också en del rimdikt, men försöker undvika det självklara. Jag vill följa med tiden.

För vem skriver du?

- Jag är väldigt samhällsintresserad, och det märks i min lyrik. Allt handlar om samhället och jag försöker belysa oegentligheter, men jag skriver också om det som är fint. Mina dikter når ungdomar bäst och likadant har det varit med min konst. När jag började måla gillade främst äldre mina naturmotiv men genast när jag började ta ställning till samhället i mitt måleri, försvann den målgruppen.

Varför har du valt den genre du har valt?

- Vi skrev lyrik på den första författarkursen jag deltog i, kanske är det därför. Men jag tror att man dras mer åt lyrikhållet om man också är musikalisk, och jag har alltid spelat violin.

Vilket är ditt förhållande till det svenska språket?

- Jag är svenskspråkig i allra högsta grad men jag har aldrig engagerat mig politiskt för svenskheten. Jag tycker om att skriva på svenska, har till och med fått beröm för mitt goda språk.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Jag vill bidra till samhällsengagemanget genom min verksamhet. Det känns bra att stöda kulturen på det sättet.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Den är så viktig, att den är grundstommen för all kunskap. Jag minns hur vi läste Fänrik Stål i skolan. Boken blev förbjuden efter kriget, men jag tycker fortfarande att den har en bra lyrisk form, och jag tycker om den genomgående rytmen.

- Jag accepterar alla riktningar inom den finlandssvenska litteraturen men lämnar själv en sorts böcker olästa. Jag kan inte tillgodose mig den abstrakta delen av litteraturen, den får vara.

Vilka svårigheter finns det med att vara finlandssvensk författare?

- Jag tycker inte om den tävlan som finns inom lyriken och litteratur överhuvudtaget i det här landet. Det är bara Helsingforsförfattare som har möjlighet att hävda sig i konkurrensen - kanske man borde flytta på sig för att göra större framgångar.

- Men alla har vi fina möjligheter till stipendier. Framför andra konstformer är litteraturen gynnad i Svenskfinlands generösa stipendieutdelning.

Vad ger dig inspiration?

- Hela mitt liv har givit mig inspiration, jag tror inte på att inspirationen är en sådan sak som bara hoppar på en. När jag sätter mig ner kommer inspirationen och det är speciellt ens livskunskap som sporrar en att skriva.

- Den bästa känslan av skrivandet får jag när jag ser resultatet av en idé. Det är positivt när man ser att den ursprungliga idén har blivit till något helt annat.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Jag har en så stor förhoppning, att jag vill få till stånd en bättre värld [skrattar till]. Man får inte någon bättre värld genom att skjuta på varandra.

Heidi Orava

< Alla författare