Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Joakim Groth

Hur blev du författare?

- Jag har alltid läst mycket och värdesatt litteratur enormt (och gör det för all del alltjämt), och under studietiden umgicks jag mycket med människorna kring tidskriften Fågel Fenix - författare eller blivande författare som Thomas Wulff, Martin Enckell, Susanne Ringell, Kjell Lindblad. I den miljön var det naturligt att det blev också min målsättning - eftersom författare var det man skulle bli.

- Men det fanns förstås också en mera privat psykologisk dimension; jag drömde om erkänsla och uppskattning på det område som jag själv värdesatte så högt och där jag föreställde mig att jag skulle kunna hävda mig bättre än på något annat av livets områden. Ja, jag hade alla de där typiska författardrömmarna; att förbluffa världen, att bli beundrad och lycklig.

Vilka böcker och författare har varit/är viktiga för dig?

- Olika vid olika tillfällen, som naturligt är. I början var det, så vitt jag kan minnas, de för den tiden vanliga; Herman Hesse, Jack Kerouac, John Steinbeck. Sedan för en tid (och med delvis förödande inverkan på min första roman "Anteckningar från en stad") var det den så kallade nya franska romanen; Robbe-Grillet, Michel Butro, Claude Simon. Därefter var det de sydamerikanska romanförfattarna, Marcuez, Fuentes, Vargas Llosa - och William Faulkner förstås. Hans böcker betydde mycket för mig.

- Sedan har det också varit enskilda romaner av enskilda författare, allt från James Joyces "Odysseus" och Marcel Prousts "På spaning efter den tid som flytt" till Lawrence Durells "Alexandriakvartetten", Heinrich Bölls "Grupporträtt med dam" och Michel Tourniers "Meteorerna". Min favorit just nu är Nicholson Baker. Vad gäller dramatik är det givetvis Anton Tjechov som varit min läromästare i det mesta.

För vem skriver du?

- Jag tänker aldrig på den saken, vilket väl betyder att jag skriver för en för mig idealisk läsare/åskådare som i det mesta påminner om mig själv.

Hur kommer det sig att du valt den genre du valt?

- Jag ville skriva romaner, på sätt och vis är det kanske alltjämt det jag helst skulle skriva. Dramatiken halkade jag kanske in i lite av misstag, genom mitt intresse för teaterregi - men märkte genast att det var förvånansvärt lätt att skriva dramatik. Trots det tog det rätt lång tid för mig att inse att jag faktiskt var mera begåvad i dramatik än i att skriva prosa, att det helt enkelt passade mig mycket bättre. Det går också någotsånär väl att kombinera med teaterregi - eftersom man trots allt kan skriva dramatik i relativt korta och koncentrerade arbetsperioder. Att skriva prosa på det sättet är åtminstone inte jag förmögen till.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Ja, jessus, vad vill jag? Jag måste vara en mycket omedveten människa, jag vill bara skriva berättelser och skådespel om ämnen som jag på något sätt finner intressanta, om karaktärer som är berörande för mig och hitta på historier som jag själv gärna vill ta del av. Det är kanske inte så mycket till svar.

Vilket är ditt förhållande till språket?

- Allmänt är det beroende av genre: Prosan är för mig framför allt en språklig konstart, det som sker, sker i språket, medan dramatiken vilar mera på de sociala situationerna, relationerna, konflikterna - språket är vardagens, talets idiom, och föds ur förhållandet mellan tanke och ord.

- Men det är klart att också där är det ändå fråga om en språklig konstart med samma krav på det exakta uttrycket, den maximala formuleringen, tätheten i språket. Ja, det har uppenbart stor betydelse för mig, och jag tycker bäst om det skede i arbetet när grunden väl är lagd (berättelsen, karaktärerna), det som utgörs av en mera detaljerad bearbetning av uttryck och form. Att det sedan är fråga om svenska i Finland, det spelar en mindre roll för mig.

Vilka är ämnen som du själv tycker att du återkommer till i dina verk?

- Det enklaste skulle vara att säga kärleken och döden, men det är förstås inget svar. Jag skriver gärna om en grupp, ett kollektiv (vilket beror på att jag är dramatiker eller tvärtom), och en grupp är på något sätt alltid ett samhälle. Ur det här kommer frågor som: Hur ska vi leva tillsammans, var går gränsen mellan gemenskap och förtryck, vad lever vi för? Det är förstås också ganska allmänt och flummigt men tills vidare har jag inte kommit på något bättre svar.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Litteraturen är viktig för den finlandssvenska identiteten, det är ju uppenbart. Jag kan inte bedöma hur mycket av det här som är en mera teoretisk åsikt och hur mycket som är upplevd verklighet - men som dramatiker känner jag mig ofta rätt så omhuldad.

Vilka svårigheter finns det med att vara finlandssvensk författare?

- Det provinsiella dilemmat; det jag skriver är kanske viktigt här i Svenskfinland, men spelar det någon roll i det stora hela - d.v.s. bortom språk- och nationsgränser? Intimiteten i finlandssvenskheten kan ibland också kännas ansträngande, förutom den konkreta närheten mellan t.ex. författare och kritiker.

Vad ger dig inspiration?

- Allt möjligt; mänsklig skröplighet, tidiga morgnar, stora känslor, små exakta detaljer, välfyllda bokhyllor, böcker, repliker jag hör i bussen, nya upplevelser, barndomsminnen… Och att skriva förstås, det inspirerar mig att skriva mer.

Vilka förhoppningar har du gällande ditt författarskap?

- Att få mera tid för att skriva - framför allt att hinna, och kunna, skriva en roman. Pjäserna skriver jag ändå, men jag hoppas få tid till att skriva ännu två romaner under mitt liv.

Vilket är ditt förhållande till husdjur?

- Gott men rätt så neutralt; jag har inget.

Tina Heino

< Alla författare