Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Jutta Zilliacus

Hur blev du författare?

Jutta Zilliacus

- Jag har alltid trivts med att skriva. Jag skrev vilt redan under skoltiden i tyska skolan, där vi skrev uppsatser på alla möjliga språk. Det är skrivandet som jag alltid gillat bäst.

- Det var i och med journalistiken som jag började skriva, inte tilltrodde jag mig i början någon särskild författartalang. Det var faktiskt Johannes Salminen på Söderströms förlag som ringde mig och förklarade att tiden var mogen för mig att skriva en bok. Han gav mig en puff att börja skriva och har alltid varit väldigt uppmuntrande.

Vilka böcker och författare har varit / är viktiga för dig?

- Jag är mycket dålig på att läsa skönlitteratur, orkar inte läsa andras kärlekshistorier. Det ska nog till Philip Roth eller någon liknande i så fall! Mest läser jag biografier och politisk litteratur. Och så de stora feministiska författarna; Simone de Beauvoir och Suzanne Brøgger med flera har varit inspirerande.

För vem skriver du?

- Egentligen för mig själv, men som författare vill jag ju också bli publicerad. Jag har aldrig skrivit något för bordslådan.

- Jag har alltid kastat mig in i samhällsdebatten utan skygglappar och utan att hålla mig till konventionerna för det som anses "lämpligt" att tala om. Därför har jag också fått finna mig i en hel del mothugg.

- Ute på fältet märker man rätt snart hurudan publik man har, men det är egentligen svårt att debattera i böcker. Åsikter i bokform är svåra att replikera, man kan ju inte svara på alla recensioner.

Varför har du valt den genre du har valt?

- Jag började som konsumentjournalist, och blev senare samhällsdebattör eftersom jag blev oerhört intresserad av hur samhället fungerar. På så sätt började jag skriva allt mer. Samhälls- och social-politiken har varit språngbräden i mitt författarskap. Ibland har dock enstaka kapitel som liknat skönlitteratur smugit sig in i någon bok.

- Vänner har sagt åt mig att jag borde skriva en roman, men det blir nog aldrig av. Jag har inte tillräckligt med fantasi för att skriva en hel roman [skrattar]

Vilket är ditt förhållande till det svenska språket?

- Svenskan är mitt tredje språk. Det första är estniskan, eftersom jag föddes av estniska föräldrar, och finska lärde jag mig på gården som barn. Det var först i den svenskspråkiga barnträdgården som jag lärde mig svenska. Numera är svenskan mitt bästa språk, även om jag lika gärna kunde skriva på finska.

- Det var slumpen och kärleken som bestämde att mitt vuxna liv skulle domineras av svenskan. I början av studietiden drog en väninna med mig till studentnationen Nylands Nation i Helsingfors. Där träffade jag Benedict. Och så blev jag finlandssvensk ...

Vad vill du med ditt författarskap?

- Jag vill skildra min barndom och hur samhället förändrats. Sanningen som jag ser den ska komma fram, inte några politiskt korrekta åsikter. Det har jag fått mycket stryk för.

- Ett långt liv med erfarenheter från många områden samt rik livserfarenhet är de källor som jag öst ur när jag skrivit mina böcker. Ett budskap kommer fram i min första bok, där jag skrivit ner barndomsminnen från det Estland jag upplevde då - det Estland, som fortfarande lydde under Sovjetunionen och som länge var ett tabubelagt samtals- och debattämne i Finland.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Vi är ett läsande folk, det är fantastiskt att finlandssvenskarna läser och köper så mycket litteratur. Jag tror att det kan bero på vår långa vinter. Ändå publiceras det alldeles för många böcker, mina inberäknade.

Vilka svårigheter finns det med att vara finlandssvensk författare?

- Numera upplever jag just inga svårigheter. Jag är tvåspråkig, och flera av mina böcker har blivit översatta till finska. Det var på 80-talet som jag hade problem med recensenter. Jag sade saker som man inte fick säga, till exempel att Baltikum var ockuperat. Inte heller fick man tala om Tyskland i positiv bemärkelse. En gång talade jag med en recensent som nästan grät när han inte lyckades kuva mitt självförtroende, men för den skull har jag inte omformat mina åsikter.

- Jag tycker om när det blåser, adrenalinet strömmar till!

Vad ger dig inspiration?

- Inspirationen bara kommer, jag tror att man måste vara född med den. Ibland tänker jag ut ett slags linje, och när jag skriver fylls den hela tiden på med nya tankar.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Nog fortsätter jag skriva, trots att jag varje gång tappar intresset för en färdig bok och tror att den blir den sista. På förlaget tjatar de också på mig att jag ska skriva mera. Kanske blir det något om skärgårdslivet.

Heidi Orava

< Alla författare