Edu.fi / MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap
DiskussionSidkartaSkriv till oss

Modersmål och litteratur

Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Anna Lisa Lönnqvist

Namn: K-G. Olin [http://www.multi.fi/~olimex/]
Födelsedatum: 10.2.1956
Födelseort: Pedersöre
Bosättningsort: Jakobstad
Familj: sambon Gun-Marie Wiis, Frida -96, Amanda -99.
Husdjur: -
Bildningsväg:

Merkonomexamem, självlärd i tidningsbranschen, över 20 år verksam som journalist, bl.a. som chefredaktör för Österbottniska Posten.

Hedersutnämningar: forskarledamot av Genealogiska Samfundet i Finland, korresponderande ledamot av Svensk-Österbottniska Samfundet.

Böcker:
  • Våra första amerikafarare (populärhistoria). Olimex 1988.
  • Våra första västindienfarare (populärhistoria). Olimex 1990.
  • Öden och äventyr (populärhistoria). Olimex 1992.
  • Grafton-affären (populärhistoria). Olimex 1993. (fi. Aselaiva John Grafton. Ase-Lehti 1994.)
  • Alaska. Del 1: Ryska tiden (populärhistoria). Olimex 1995.
  • Alaska. Del 2: Guldrushen (populärhistoria). Olimex 1996.
  • Alaska. Del 3: Namnlistan (namnlista). Olimex 1996.
  • Vad gjorde farfar i Klippiga bergen? (namnlista). Olimex 1998.
  • Klippiga bergen (populärhistoria). Olimex 1998.
  • Afrikafeber (populärhistoria). Olimex 2000.
  • Guld och röda skogar (populärhistoria). 2002.
  • Egen lyckas smed (populärhistoria). Olimex 2004.

Varför blev du författare?


K.G. Olin
(Fotograf: Malin Slotte)

- Det var en naturlig utveckling på mitt skrivande som journalist. Efter en uppmärksammad artikelserie i Jakobstads Tidning om Nya Sverige-kolonin föddes tanken på att ge ut en populärhistorisk reportagebok. Historiska reportage intresserade mig och jag hade då jobbat en massa år på dagstidning. I ett anfall av bristande självkritik gav jag så ut min första bok "Våra första amerikafarare" på eget förlag och på den vägen är det. De två första böckerna skrev jag på fritiden, men efter det har jag haft tjänstledigheter av varierande längd. Ledigheterna har finansierats med stipendier.

Hurdana arbetsrutiner har du?

- Jag jobbar nästan hela tiden. Ofta när man jobbar med en sak dyker det upp något annat intressant. Sådana gånger gör jag anteckningar så att jag kan hitta tillbaka eller tar kopior för kommande behov. Jag jobbar från morgon till kväll. Det här jobbet är mycket mer än kontorstid, det är en livsstil. Jag har tänkt att jag borde skaffa mig någon annan hobby nu när min hobby blivit mitt jobb.

Vilka andra författare har varit viktiga för dig?

- Alf Åberg tilltalar mig och Ulf Beijbom som är chef för Immigrantinstitutet i Växjö. Deras böcker är populärt skrivna, rikligt illustrerade och bygger på fakta. Jag försöker köra samma koncept men på finlandssvenska.

För vem skriver du?

- För den breda allmänheten. En typisk läsare av mina böcker är en äldre herreman på landsbygden i Österbotten. De har tagit de här böckerna som sin litteratur eftersom de innehåller spänning och äventyr, men ändå baserar sig på verkligheten. Mina böcker har också en manlig, barsk humor som tyder på en distans till det jag sysslar med och de källor jag använder. Det är helt enkelt inte så allvarligt, det jag skriver om, även om jag heller inte driver med någon.

Varför har du val den genre du har valt?

- Jag hittade den här nischen - eller den hittade mig. Det här hade inte gjorts tidigare på finlandssvenskt håll. Det fanns ett behov av det och jag märkte att det höll. Det var också en utveckling från journalistiken.

Varför tror du dina böcker blivit så populära?

- De beskriver en del av vår finlandssvenska familjehistoria som fortsätter i andra världsdelar.

Vilket är ditt förhållande till språket?

- Jag skriver på enkel, klar svenska; den svenska som jag har lärt mig. Ämnet gör att det ohjälpligen ibland kommer in engelska lånord; det blir en sorts svengelska. Det svenska språket är svårt. Man trodde att man kunde det men när manuset sedan kom tillbaka från språkgranskningen är det många förbättringsförslag och en del rättelser.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Den har en stor betydelse för identiteten och sammanhållningen. Jag tycker att den mer skulle kunna överlappa regionala klyftor. Litteraturen är viktig för vår identitet, vi är ju procentuellt så få. Litteraturen visar att vi finns till, särskilt när den översätts till finska. Det här gäller både i Sverige och på finskt håll - de upptäcker att vi finns till genom litteraturen. Litteraturen är viktig för vår självkänsla. När man märker att det fanns stormän bland våra emigranter så stärker det vår självkänsla.

Vilka svårigheter finns det med att vara en finlandssvensk författare?

- Marknaden är liten. På finlandssvenskt håll finns det 300 000 personer att sälja till. I mitt fall är Sverige inte mycket att räkna med. Men litenheten är också en möjlighet. Jag skriver om ämnen som är intressanta för den här populationen.

Vad är det positiva med att vara en finlandssvensk författare?

- Litenheten är också en tillgång. Jag känner nästan alla Svenskfinlands bokhandlare personligen. Jag ringer dem regelbundet för att fråga om de behöver påfyllning. Det ingår i konceptet att jag besöker sommarmarknader och själv står och säljer mina böcker och träffar folk. Jag är också ofta anlitad som föredragshållare i skolor, sjukhus, medborgarinstitut och olika föreningar.

Vad ger dig inspiration?

- Om jag hittar något fantastiskt material och hittar oväntade kopplingar. Om jag hittar en person på fel ställe. Då frågar jag mig: Vad tusan gör du där? Ingen kommer att tro mig om jag påstår att han var där. Man känner ju de här gubbarna efter ett tag. Jag får inspiration när jag sitter och redigerar och plötsligt märker hur bra slutresultatet blir, hur bra allting passar in.

Vilka är dina yrkesmässiga förhoppningar?

- Att jag skall få leva ett fritt, konstnärligt liv. En annan mycket långsiktig målsättning är att jag skall få Fackfinlandia. Efter att ha jobbat med det här i 30-40 år vore det roligt att bli belönad för det. Om man siktar mot stjärnorna...

Vilket är ditt förhållande till husdjur.

Vi har inget husdjur just nu men själv är jag kattmänniska. Grannens katt brukar komma över och leka med barnen. Det är ju kul, billigt och skapar inga besvär. Men snart kommer det väl önskemål från flickornas sida om något eget husdjur. Stor farliga hundar som ansvarslösa ägare låter springa lösa tycker jag definitivt inte om.

Malin Slotte

< Alla författare

Skriv ut

Modersmål och litteratur
Mediekunskap
Idékartoteket
Webbresurser
Litteraturtips
Projekt

Bok öppna dig
Författare på skolbesök
Möt finlandssvenska författare

Finlandssvenska författare

Helsingfors

Övriga Nyland

Österbotten

Åboland

Åland

Övriga Finland

Övriga Norden

Övriga världen

Bokhörnan
Tvåspråkighet
Språk och identitet
Muntlig kommunikation
   
Till första sidan