Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Kjell Lindblad

Varför blev du författare?

Kjell Lindblad (Fotograf: Malin Slotte)

- Uppsats var mitt starkaste ämne i skolan. Jag var ingen god elev och trivdes inte speciellt väl i skolan. Jag kom heller inte så bra överens med lärarna. Jag var litet missanpassad, även om jag inte direkt var olycklig. Skrivandet blev ett naturligt sätt för mig att söka utlopp och på det sättet kunde jag bevisa att jag inte var värdelös.

- När jag var 16-17 år började jag skriva dikter, som jag skickade in till Hbl-junior och fick publicerade. Senare utbildade jag mig till journalist, men i längden trivdes jag inte med journalistyrket. Det var för stressigt och för snabba deadlines.

Vilka böcker och författare har varit viktiga för dig?

- Som pojke slukade jag författare som Jules Verne och Mark Twain. Litet senare gjorde Albert Camus' "Pesten", Jean Sartres "Äcklet", Karin Boyes "Kallocain" och Franz Kafkas "Förvandlingen" stort intryck. Jag har sedan barnsben följt med Bo Carpelans författarskap.

För vem skriver du?

- För mig själv. När jag skrev fantasyromanen "Resan till mitten" tänkte jag däremot på min dotter, annars vänder jag mig inte till någon viss kategori av läsare. Jag räknar heller inte med att nå ut till en stor publik, det är inte det viktigaste.

Varför har du valt den genre du har valt?

- Det är den som har valt mig. Det är en läggningsfråga. Jag är inte i huvudsak intresserad av att berätta historier. Jag är mer intresserad av hur jag skriver, av att uttrycka saker mellan raderna som man gör i noveller.

Hurdana arbetsrutiner har du?

- Jag försöker komma igång senast klockan nio på morgonen. Jag har mitt arbetsrum i bastukammaren och jag har märkt att jag skriver bäst på förmiddagarna. Jag har behov av fysisk aktivitet och får många idéer när jag är ute och vandrar. Jag har en bunt med idéhäften som jag kan sitta och bläddra i. De är ett slags dagböcker, där jag skriver ner tankar, uppslag och drömmar.

- Hittills har jag skrivit mina böcker för hand och på skrivmaskin men senaste sommar skaffade jag mig en dator. Jag är inte riktigt du med den ännu; jag tycker inte om surret. Nu har jag flera saker som ligger och väntar, bland annat en thriller och en ss-bok för barn.

Vilket är ditt förhållande till språket?

- Min sambo, som är bildkonstnär, är finskspråkig vilket leder till att svenskan, år för år, blir allt viktigare för mig.

- Det känns bra att bo i Dragsfjärd. Jag är glad att min dotter får se att det i Finland går att leva i ett samhälle som fungerar på svenska, att svenskan inte bara är ett hemspråk som i Helsingfors. Jag kan heller inte skriva på något annat språk än svenska.

Finns det något som du återkommer till gång på gång i dina verk?

- De eviga frågorna: Varifrån kommer vi? Varför är vi här och vart är vi på väg? Jag är uppvuxen i ett kristet hem, min pappa var redaktör på Kyrkpressen. Till min livsåskådning är jag inte ateist men inte heller bekännande kristen. Ingen kritiker har hittills uppmärksammat den religiösa problematiken i mina böcker. Kanske beror det på att jag gömt den så djupt?

Vilka svårigheter finns det med att vara en finlandssvensk författare?

- Idag är det lättare för finlandssvenska författare att leva på sitt yrke eftersom vi har ett välutvecklat stipendiesystem. För 20-30 år sedan var det inte lika enkelt att klara sig som finlandssvensk författare utan brödjobb.

Vad ger dig inspiration?

- Förut var jag väldigt impulsiv och fick hela tiden nya idéer. Under årens lopp har jag samlat på mig en bank av idéer, som borde räcka i åtminstone tio år framåt. Det är uppslag som jag burit på hemskt länge och som får ligga i träda och bida sin tid.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Jag hoppas jag får tid att förverkliga mina idéer och att jag hålls frisk. Som författare måste man alltid tro på att den där riktigt stora boken ännu är oskriven, även om den med största sannolikhet också kommer att förbli det.

Vilket är ditt förhållande till husdjur?

- Jag växte upp med två taxar. Nu har jag en beagle. Även om beaglen är en jakthund kommer den aldrig att få jaga. Jag är vegetarian och fäller inga villebråd.

Malin Slotte

< Alla författare