|
Första
sidan - Modersmål
och Litteratur - Möt finlandssvenska
författare - Mary-Ann Bäcksbacka

| Namn: |
Mary-Ann Bäcksbacka |
| Födelsedatum: |
27.2.1944 |
| Födelseort: |
Pargas |
| Bosättningsort: |
Ekenäs |
| Familj: |
Två barn och fyra barnbarn |
| Husdjur: |
Har haft katt(er). |
| Bildningsväg: |
Student (Åbo Svenska Samskola 1962), farmaceut (ÅA 1965), Pol.kand (ÅA 1978). |
| Böcker: |
- Långt till himlens bord (roman). Schildts 1982.
- I morgon blir det ljusare (roman). Schildts 1986.
- Minns du Shuangxi? (dikter). Schildts 1986.
- Virvelstorm (roman). Schildts 1989.
- Fjärran från Marienbad (dikter). Schildts 1991.
- Nästan som vanligt (berättelser). Schildts 1995.
- En saga i sagoantologin "I Unda Marinas fotspår". Schildts 1997.
- Novell i antologin "Åsnan och hunden som blev häst (eller tvärtom)". Söderströms 2001.
|
| Radiopjäser: |
- Trädgård i frost och ljus. Yle 1983.
- Du säger mitt namn. Sveriges Radio 1986.
|
Hur blev du författare?

Mary-Ann Bäcksbacka (fotograf: Anneka Pitkänen)
|
- Redan i folkskolan tänkte jag att jag vill skriva eller teckna när jag blir stor, alternativt jobba med böcker på något sätt. I gymnasiet inledde jag en svensk korrespondenskurs i litterärt skrivande som jag också slutförde. Kurslärarna, bland dem K-G. Ossiannilson uppmuntrade mig att fortsätta.
- Omständigheterna och livsvillkoren gjorde att vägen till debuten blev lång. När Schildts förlag utlyste en romantävling för nya prosaister beslöt jag delta, nu eller aldrig, vid sidan om jobb och familj, och vann delat andra pris.
Vilka böcker och författare har varit / är viktiga för dig?
- I ungdomen var Vilhelm Moberg (Utvandrarromanerna) och Väinö Linna (Okänd soldat och den s.k. torpartrilogin) viktiga. De gav mig en plats i världen och samhället. Därefter slukade jag systematiskt ryska klassiker, som följdes av andra, Selma Lagerlöf, Hjalmar Söderberg och August Strindberg. Jag läser dem fortfarande ibland.
- Svenska lyriker som Gunnar Ekelöf, Werner Aspenström och många andra har jag läst hela mitt liv. På senare år har bl.a. Tillie Olsen, Janet Frame och Toni Morrison hört till dem jag återgår till och hämtar inspiration hos.
För vem skriver du?
- Jag skriver för dem som läser.
Varför har du valt den genre du har valt?
- Jag har prövat och prövar många genrer, men prosa ligger kanske närmast. En ny genre är en ny utmaning. I stort sett väljer jag form efter stoff, det material jag har och det jag vill förmedla.
Vilket är ditt förhållande till det svenska språket?
- Svenska är mitt modersmål. Ett tag i tjugoårsåldern övervägde jag att byta till finska, bli finsk, men valde att försöka erövra och behärska modersmålet. På den vägen är jag.
Vad vill du med ditt författarskap?
- Jag vill gärna ge min syn på livet, fördjupa bilden av det.
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?
- Litteraturen i Svenskfinland har samma betydelse som överallt annanstans och därtill är den som för alla minoriteter identitetsskapande och förstärkande. I det fallet brukar jag likna oss vid islänningarna, som också är ett skrivande folk och lika många som vi.
Vilka svårigheter finns det med att vara finlandssvensk författare?
- Om man inte har lyckan att bli översatt till finska (eller något annat språk) eller få sina böcker publicerade i Sverige är läsekretsen liten och upplagorna små, vilket försvårar försörjningen. Förlagsvärlden är också begränsad och utgivnings-möjligheterna därför beroende av några få personer som alla känner varandra.
Vad ger dig inspiration?
- Jag kan bli inspirerad av nästan vad som helst, böcker, tidningsnotiser, händelser och fenomen, naturen, konst, film, musik. En annan sak är att inspiration inte är synonymt med arbetsmöjligheter.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?
- Jag hoppas få mera tid att ägna mig åt mitt författarskap. Det är svårt att förena med heltidsarbetet som kulturredaktör, som sedan drygt tjugo år tillbaka ger mig nödvändig fast inkomst.
Heidi Orava
< Alla författare

|