|
Första
sidan - Modersmål
och Litteratur - Möt finlandssvenska
författare - Mauritz Nylund

| Namn: |
Mauritz Nylund |
| Födelsedatum: |
12.2.1925 |
| Födelseort: |
Helsingfors |
| Bosättningsort: |
Helsingfors |
| Familj: |
frånskild, fyra barn |
| Husdjur: |
Nej, de är lite för besvärliga. Har dock
haft fem hundar och några katter förut. |
| Bildningsväg: |
Studerade först vid statsvetenskapliga fakulteten
vid Helsingfors universitet, senare vid humanistiska fakulteten.
Jobbat som finskalärare vid Svenska Lyceum, som reklamredaktör
samt som kultursekreterare vid Författarcentrum (numera
Läscentrum). Verksam som diktare, kulturkritiker
och översättare. Har också översatt
och redigerat antologier. |
| Böcker: |
- Om mörker är allt. Söderströms
1953.
- Rävspel. Söderströms 1961.
- Den odöpta hästen. Söderströms
1963.
- Ofinlandssvensk verksamhet. Söderströms
1965.
- Han sa hon sa. Söderströms 1969.
- Men den skrattade bara - Mutta se nauroi vain. Boklaget
1975.
- Rakastavat ne miehetkin. W&G 1978.
- En dag tittade jag på dig genom ett förstoringsglas.
Revolt 1984.
- Det blåser mellan stolarna. Söderströms
1994.
|
Hur blev du författare?
- Ja, gudarna vet hur det kommer sig! År 1943 var jag
som frivillig i Imatra och där förälskade jag
mig olyckligt i en flicka. Eftersom hon var finskspråkig
blev det dikter på finska. Nästa sommar förälskade
jag mig i en svenskspråkig flicka, den här gången
lyckligt. Då skrev jag inget alls...
- Jag växte upp i en litterärt intresserad familj.
Min far hade tänkt bli skald men blev i stället
jägare under första världskriget. Också
mina systrar skrev diverse roliga dikter under uppväxttiden.
Kanske låg det i luften. När jag senare sökte
jobb på Akademiska Bokhandeln mötte jag många
blivande författare, och med dem bildade vi kulturföreningen
Arteria. Samarbetet bar frukt och sällskapet gav ut tidskriften
Välikysymys under två års tid.
Vilka böcker och författare har
varit / är viktiga för dig?
- Den första jag blev förtjust i var Gustav Fröding.
Senare bekantade jag mig med modernisterna, bl.a. Gunnar Björling
och Elmer Diktonius. Edith Södergran måste väl
också ha funnits där någonstans. Andra namn
är väl Heinrich Heine och Jaques Prevert.
För vem skriver du?
- En dikt börjar med ett uttrycksbehov. Så visar
man kanske dikten för någon och känns den
bra vill man publicera den. Jag försöker inte medvetet
charma en viss publik.
- På 60- och 70-talet ville jag reta borgerskapet.
Jag har inte heller nu något emot det men det var viktigare
just då.
Varför har du valt den genre du har
valt?
- Långvarigt jobbande har aldrig varit någonting
för mig. Jag tycker om att koncentrera det jag vill säga.
I början försökte jag skriva essäer. En
gång skrev jag en 30-sidig essä som jag lyckades
komprimera till en dikt på 40 rader. Den finns i min
första diktsamling. Det är viktigt att koncentrera
sig. Det faller sig inte naturligt för mig att skriva
prosa. Om jag skriver prosa skriver jag om en och samma sida
20 gånger och då blir jag aldrig färdig.
Vilket är ditt förhållande
till det svenska språket?
- Jag har alltid talat mer finska än svenska, trots
att jag fick en svenskspråkig uppväxt. Jag har
alltid konsekvent talat svenska med mina barn och de har också
gått i svensk skola.
- Vad gäller författarskapet har jag publicerat
diktsamlingar både på finska och svenska.
Det jag skrivit på finska har sålt slut medan
det som publicerats på svenska har gått sämre
åt. Borde man kanske ha skrivit mer på finska
[med glimten i ögat]?
Vad vill du med ditt författarskap?
- Det är helt enkelt ett sätt att leva för
mig, ett sätt att uttrycka mig och förklara saker.
Någon slags rättvisa är ett värde som
jag gärna för fram i mina dikter. Jag står
för en rättvisare fördelning av sociala och
ekonomiska resurser. Jag gillar också fredstanken men
det har blivit svårt att få fram fredsbudskap
i tider som dessa.
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska
samhället?
- Jag tror att vi språkligt är väldigt utsatta
och litteraturen är ett sätt att befästa vår
språkliga identitet.
- Jag tror att lyriken finns till för känsliga
människor. I lyriken möter man tankar och känslor
som man själv hyser, ofta bättre formulerade än
de egna känslorna. Man kan känna sig hemma i lyriken
och man får någon slags kunskap man annars inte
får.
Vilka svårigheter finns det med att
vara finlandssvensk författare?
- En svårighet är att vi (finlandssvenskar) är
så få; lyriken går inte hem hos publiken.
Vissa säger att det inte har någon betydelse fast
ingen läser ens lyrik men det är klart att man vill
att folk ska läsa den.
- Men jag tror att finlandssvenskar suger i sig humanistisk
kunskap på ett annat sätt än finnar. En delorsak
till detta kan vara att finlandssvenskarna en gång i
tiden var mer välbärgade och hade tillgång
till litteratur och kultur i allmänhet.
Vad ger dig inspiration?
- Det är en hemskt svår fråga, eftersom
dikter ibland är en process som mognar och ibland är
något som helt enkelt vill ut. Å andra sidan kan
man ibland tvinga sig till att skriva något men när
inspirationen plötsligt slår till kan man slänga
det man började med och börja om med något
riktigt!
Vilka yrkesmässiga förhoppningar
har du?
- Skrivandet är mitt enda yrke, nu när jag är
pensionerad - och fortsätter gör jag; både
med skrivande och översättande, även om jag
tar det lite lugnare än förut. Jag översätter
danska och norska dikter till svenska och finska och därtill
översätter jag från svenska till finska.
Heidi Orava
< Alla författare

|