Edu.fi / MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap
DiskussionSidkartaSkriv till oss

Modersmål och litteratur

Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Mauritz Nylund

Namn: Mauritz Nylund
Födelsedatum: 12.2.1925
Födelseort: Helsingfors
Bosättningsort: Helsingfors
Familj: frånskild, fyra barn
Husdjur: Nej, de är lite för besvärliga. Har dock haft fem hundar och några katter förut.
Bildningsväg: Studerade först vid statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet, senare vid humanistiska fakulteten. Jobbat som finskalärare vid Svenska Lyceum, som reklamredaktör samt som kultursekreterare vid Författarcentrum (numera Läscentrum). Verksam som diktare, kulturkritiker och översättare. Har också översatt och redigerat antologier.
Böcker:
  • Om mörker är allt. Söderströms 1953.
  • Rävspel. Söderströms 1961.
  • Den odöpta hästen. Söderströms 1963.
  • Ofinlandssvensk verksamhet. Söderströms 1965.
  • Han sa hon sa. Söderströms 1969.
  • Men den skrattade bara - Mutta se nauroi vain. Boklaget 1975.
  • Rakastavat ne miehetkin. W&G 1978.
  • En dag tittade jag på dig genom ett förstoringsglas. Revolt 1984.
  • Det blåser mellan stolarna. Söderströms 1994.

Hur blev du författare?

- Ja, gudarna vet hur det kommer sig! År 1943 var jag som frivillig i Imatra och där förälskade jag mig olyckligt i en flicka. Eftersom hon var finskspråkig blev det dikter på finska. Nästa sommar förälskade jag mig i en svenskspråkig flicka, den här gången lyckligt. Då skrev jag inget alls...

- Jag växte upp i en litterärt intresserad familj. Min far hade tänkt bli skald men blev i stället jägare under första världskriget. Också mina systrar skrev diverse roliga dikter under uppväxttiden. Kanske låg det i luften. När jag senare sökte jobb på Akademiska Bokhandeln mötte jag många blivande författare, och med dem bildade vi kulturföreningen Arteria. Samarbetet bar frukt och sällskapet gav ut tidskriften Välikysymys under två års tid.

Vilka böcker och författare har varit / är viktiga för dig?

- Den första jag blev förtjust i var Gustav Fröding. Senare bekantade jag mig med modernisterna, bl.a. Gunnar Björling och Elmer Diktonius. Edith Södergran måste väl också ha funnits där någonstans. Andra namn är väl Heinrich Heine och Jaques Prevert.

För vem skriver du?

- En dikt börjar med ett uttrycksbehov. Så visar man kanske dikten för någon och känns den bra vill man publicera den. Jag försöker inte medvetet charma en viss publik.

- På 60- och 70-talet ville jag reta borgerskapet. Jag har inte heller nu något emot det men det var viktigare just då.

Varför har du valt den genre du har valt?

- Långvarigt jobbande har aldrig varit någonting för mig. Jag tycker om att koncentrera det jag vill säga. I början försökte jag skriva essäer. En gång skrev jag en 30-sidig essä som jag lyckades komprimera till en dikt på 40 rader. Den finns i min första diktsamling. Det är viktigt att koncentrera sig. Det faller sig inte naturligt för mig att skriva prosa. Om jag skriver prosa skriver jag om en och samma sida 20 gånger och då blir jag aldrig färdig.

Vilket är ditt förhållande till det svenska språket?

- Jag har alltid talat mer finska än svenska, trots att jag fick en svenskspråkig uppväxt. Jag har alltid konsekvent talat svenska med mina barn och de har också gått i svensk skola.

- Vad gäller författarskapet har jag publicerat diktsamlingar både på finska och svenska.

Det jag skrivit på finska har sålt slut medan det som publicerats på svenska har gått sämre åt. Borde man kanske ha skrivit mer på finska [med glimten i ögat]?

Vad vill du med ditt författarskap?

- Det är helt enkelt ett sätt att leva för mig, ett sätt att uttrycka mig och förklara saker. Någon slags rättvisa är ett värde som jag gärna för fram i mina dikter. Jag står för en rättvisare fördelning av sociala och ekonomiska resurser. Jag gillar också fredstanken men det har blivit svårt att få fram fredsbudskap i tider som dessa.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Jag tror att vi språkligt är väldigt utsatta och litteraturen är ett sätt att befästa vår språkliga identitet.

- Jag tror att lyriken finns till för känsliga människor. I lyriken möter man tankar och känslor som man själv hyser, ofta bättre formulerade än de egna känslorna. Man kan känna sig hemma i lyriken och man får någon slags kunskap man annars inte får.

Vilka svårigheter finns det med att vara finlandssvensk författare?

- En svårighet är att vi (finlandssvenskar) är så få; lyriken går inte hem hos publiken. Vissa säger att det inte har någon betydelse fast ingen läser ens lyrik men det är klart att man vill att folk ska läsa den.

- Men jag tror att finlandssvenskar suger i sig humanistisk kunskap på ett annat sätt än finnar. En delorsak till detta kan vara att finlandssvenskarna en gång i tiden var mer välbärgade och hade tillgång till litteratur och kultur i allmänhet.

Vad ger dig inspiration?

- Det är en hemskt svår fråga, eftersom dikter ibland är en process som mognar och ibland är något som helt enkelt vill ut. Å andra sidan kan man ibland tvinga sig till att skriva något men när inspirationen plötsligt slår till kan man slänga det man började med och börja om med något riktigt!

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Skrivandet är mitt enda yrke, nu när jag är pensionerad - och fortsätter gör jag; både med skrivande och översättande, även om jag tar det lite lugnare än förut. Jag översätter danska och norska dikter till svenska och finska och därtill översätter jag från svenska till finska.

Heidi Orava

< Alla författare

Skriv ut

Modersmål och litteratur
Mediekunskap
Idékartoteket
Webbresurser
Litteraturtips
Projekt

Bok öppna dig
Författare på skolbesök
Möt finlandssvenska författare

Finlandssvenska författare

Helsingfors

Övriga Nyland

Österbotten

Åboland

Åland

Övriga Finland

Övriga Norden

Övriga världen

Bokhörnan
Tvåspråkighet
Språk och identitet
Muntlig kommunikation
   
Till första sidan