Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Metha Waselius

Hur blev du författare?

Metha Waselius (Fotograf: Heidi Orava)

- Jag har gått via musik och bildkonst till litteratur. Ord och text har alltid varit viktiga för mig. Jag började ta fram egna texter mera metodiskt i samband med att jag gjorde mitt slutarbete vid konstskolan i Nykarleby. Numera skriver jag mer än jag håller på med bildkonst. Men den utbildningen betydde en del för mig för att finna mig tillrätta i "konstnärsrollen", och kreativt sett så är processerna och faserna i de olika konstformerna ganska lika för mig. Jag vet inte om det syns i mina texter, men det är den vägen jag har gått.

Vilka böcker och författare har varit / är viktiga för dig?

- Jag brukar svara Bach på den frågan... han har lärt mig mycket om skapande. Via musiken har jag indirekt lärt mig ett sätt att tänka, det har gett mig mina referenser när det gäller stil, också litterärt. Och de klassiska tempobeteckningarna betyder mera för mig än t.ex. versmått.

- Jag är en sökare bland facklitteratur. Jag brukar samla böcker kring ämnen som just då berör; ställer författare mot varandra. En del bra journalister är också viktiga. Rent skönlitterärt finns det många som betyder mycket på så olika sätt att det blir felbetoningar på enstaka namn, i synnerhet som också en del dåliga är pedagogiskt viktiga, liksom böcker och författare som mest är periodiskt angelägna.

För vem skriver du?

- Jag har ingen direkt målgrupp, jag skriver för dem som kanske har samma vilja att förstå, komma tillmötes, för människor som också söker sina formuleringar. Skrivandet är ett sätt att utbyta formuleringar, tankar och bilder med andra.

Varför har du valt den genre du har valt?

- Jag gillar den dialog som finns i lyriken. Det handlar om motstånd och samförstånd med läsaren. Hantverket med lyrik är närmare mig än det i prosan.

Vilket är ditt förhållande till det svenska språket?

- Jag hoppas att jag har ett kreativt förhållande till det. Jag är också glad över att leva i en miljö där det finns minst två varianter av svenskan, standardsvenska och dialekt.

- Jag borde säkert också säga något genomtänkt om hur det är att tillhöra en språklig minoritet... Men visst är det en tillgång att tillhöra den finlandssvenska minoriteten, med två kulturer nära, finsk och rikssvensk, plus övriga nordiska.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Mycket handlar om att vilja kommunicera, skrivandet leder till många sätt att göra det på. Dels läses förhoppningsvis mina texter, dels sammanförs jag som författare med likasinnade, om än människor som skriver är väldigt olika.

- Själva skrivprocessen är en slags intensiv ensamhet, men författarskapet skapar också många kontakter som man annars inte skulle nå, som vid seminarier, bokmässor och genom olika evenemang och samarbeten.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Litteraturen förenar kanske mer än andra konstarter gör, ord tar sig fram mera direkt. Om vi vill det själva kan den finlandssvenska litteraturen säkert ha en identitetsstärkande roll. I den mån vi finlandssvenskar behöver kämpa för vår språkliga minoritet tror jag att språket hålls vid liv bland annat med hjälp av en livskraftig finlandssvensk litteratur.

Vilka svårigheter finns det med att vara finlandssvensk författare?

- Språkområdet är litet, och samtidigt blir det allt svårare att bli publicerad och distribuerad i Sverige. Sverige känner till finlandssvenska författare mycket sämre än vi känner till svenska författare. Jag vill för det mesta inte betona det regionala eller språkliga, det är så lätt att fastna i det tänkandet.

- Men vi är välsituerade i den meningen att vi är färre som konkurrerar om de finlandssvenska fondernas stipendier än motsvarande på t.ex. finskt håll. Från fondernas sida är Svenskfinland också ett litet och överblickbart område.

Vad ger dig inspiration?

- Det finns tre i:n som är viktiga, impulser, inspiration och integritet. Det är bra att lära sig bemästra dem alla tre. Självdisciplin är inte rätt ord. Integritet är också viktigt under de arbetsperioder när man inte har så mycket att visa upp, då man vill lämna skrivprocessen i fred, då man minst vill tala om sitt skrivande

- Jag samlar på mig tankefragment som sedan blir till något mer. Musiken och naturen ger mig sinnesstämningar, likaså den goda sortens ensamhet.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Jag hoppas att jag kan fortsätta att skriva i den utsträckning jag gjort hittills. Jag vill ändå vara ödmjuk. Det handlar om nyfikenheten man har på sig själv, man upptäcker saker under skrivandet, hittar delar som tillsammans blir en större helhet än bara de sammansatta delarna. Sådant går inte att styra med någon beskäftighet.

Heidi Orava

< Alla författare