MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Peter Sandelin

Namn: Peter Sandelin
Yrke: Författare, bildkonstnär

Födelsedatum: 30.5.1930

Födelseort: Jakobstad

Bosättningsort: Helsingfors

Familj: Gift med Nina (född Parland), barnen Johan 1971 och Annika 1972

Bildningsväg: Konststudier vid Fria målarskolan och Helsingfors universitets ritsal

Utgivning:

Ur svalans loggbok (dikter). Schildts 1951.
De lysande och de döda (dikter). Schildts 1953.
Etyder (dikter). Schildts 1957.
Stunder av ljus (dikter). Schildts 1960.
Hemma i universum (dikter). Schildts 1962.
En vanlig solig dag (dikter). Schildts 1965.
Minuter på jorden (dikter). Schildts 1968.
Fågeln i stenmuren (lyrisk prosa). Schildts 1970.
Tyst stiger havet (dikter). Schildts 1971.
Var det du? (dikter) Schildts 1973.
Barnen på rymdens strand (lyrisk prosa). Schildts 1975.
Klockan 5 och klockan ingenting vid havet (dikter i urval). Schildts 1977.
Dikter med varandra (dikter). Schildts 1977.
Dikter mellan vinter och vinter (dikter). Schildts/Forum 1980.
Vägen upphör men jag fortsätter (lyrisk prosa). Schildts/Forum 1982.
Den undermedvetna staden (dikter). Schildts/Forum 1984.
Den vita orten (dikter). Schildts/Forum 1986.
Existens (dikter). Schildts/Forum 1989.
Regnets uråldriga sätt att regna (dikter). Schildts/Forum 1993.
Vedhuggaren i natten (roman). Schildts/Forum 1995.
Tystnader, ljud (dikter). Schildts 1998.
I skuggan av ingenting (dikter). Schildts/Brutus Östlings förlag 2000.
Cyklar utan att hålla i (dikter). Schildts 2003.

Hur blev du författare?

Peter Sandelin

- Det fanns tidigt ett behov att skriva ner tankar. När vi var evakuerade i Björneborg sökte vi oss ibland till skyddsrummet och jag satt där på golvet. Jag var nio år, och skrev små kärleks- och detektivromaner för hand. Jag hade ett behov att göra något när jag var borta hemifrån. Jag läste inte, tror jag, utan fantiserade, upplevde, och jag visste inte att jag skulle bli författare. I skolan var uppsats det enda jag klarade bra. Jag gick i skolan i evigheter för jag stannade på nästan varje klass.

- Det viktiga skedde i slutet av skoltiden då jag cyklade till Fölisön och upplevde naturen, då föddes de första dikterna. Då var jag i 18-19-årsåldern och en del dikter finns med i den första boken. En drivkraft var att jag var förälskad och blyg och inte kunde göra något. Jag var 21 när jag debuterade. Min bror, som också är författare, hade sett en del av mina dikter och han kände Bo Carpelan. Jag misstänker att det var så jag kom i kontakt med Thomas Warburton och Schildts. Där antog de min första bok precis som den var, och sedan fanns det där starka behovet att fortsätta.

Vilka författare är viktiga för dig?

- Från början var det modernisterna Rabbe Enckell och Gunnar Björling. Senare har jag börjat uppskatta Werner Aspenström och Tomas Tranströmer. Det är de här som känns viktigast.

- Det är många som jag gillar delvis. Den senaste tiden har jag läst prosa av Fjodor Dostojevskij, och Boris Pasternak är en författare jag återkommer till gång på gång. De gamla ryssarna och deras prosa har över huvud taget varit viktiga.

För vem skriver du?

- Man skriver för att man har ett behov att uttrycka sig. Man skriver för än den ena, än den andra, jag kan inte säga exakt. Ofta tänker man på någon, det växlar. Det är omöjligt att förklara skapandet och skapandeprocessen. Det föds ur en inre nödvändighet.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Det är omöjligt att svara på vad jag innerst inne vill. Jag hoppas på att ge andra människor något, en starkare livskänsla eller något, att öppna ögonen för något djupare än det vardagliga. Jag hoppas att människor ska kunna koppla av mera från det yttre och fundera över tillvaron.

Vilket är ditt förhållande till språket?

- Intimt och intensivt. Men det är inte alltid lika intensivt, det är svårt att säga det med ord, förklara. Det är en inre nödvändighet att uttrycka sig, det känns så. Både skrivandet och målandet är inre nödvändigheter.

Hur kommer det sig att du mest har skrivit lyrik?

- Det måste ligga min läggning närmast. Dikten är det mest direkta uttryckssättet. Har man ett behov att koncentrera sina tankar och känslor är det naturligt att de antar diktformen. Jag har även skrivit prosalyrik och en liten roman.

Vad tycker du själv att du återkommer till gång på gång i det du skriver?

- Sådant där får kritikerna ta reda på. Jag har vissa huvudämnen. Det är mycket olika saker förstås: Den direkta upplevelsen av varandet och tillvaron, människan som en del av naturen. Inte kan man förklara och berätta medan man skriver. Inte ska man heller veta precis vad man vill.

Vilken ställning har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Det där är också något för kritiker och essäister. Jag hoppas att den har en viktig ställning. Egentligen är litteratur, konst och musik, viktigare nu än någonsin. Man förflackas av att stirra på tv och allt annat. Det är viktigare än någonsin att litteraturen finns.

Vad är det svåra med att vara finlandssvensk författare?

- Det är alltid svårt ekonomiskt i början. På sätt och vis hade jag det bra som fick bo så länge hos mina föräldrar, jag gjorde nästan ingenting annat än skrev. Efter två böcker är det möjligt för författare att få stipendier. Stipendiesituationen är fantastiskt mycket bättre nu än för 30-50 år sedan.

Vad är det positiva med att vara finlandssvensk författare?

- Att få vara den man är som människa, att få vara sig själv. Medan man skapar tänker man inte på respons. Tänker man för mycket på sådant är det inte bra.

Vad ger dig inspiration?

- Fortfarande är det naturen och människan, allting i naturen och hos människan, vår del av en holme i Esbo skärgård med mycket öppet hav.

Hur arbetar du?

- Ofta är det något som kommer till väldigt plötsligt utan att jag tänker på det. Jag kan skriva ner de första orden som har med något att göra, och sedan fortsätter jag arbeta på det. Sedan kan jag lämna det i långa tider. Det är svårt att förklara skapelseprocessen.

- Jag målar i allmänhet på förmiddagen och skriver på kvällssidan. Det blir automatiskt så, men det varierar. Det är bra ljus under den första delen av dagen, då gäller det att passa på att måla. Jag skriver några ord varje dag. Jag har inte bestämda arbetstider. Ofta vaknar jag på natten och gör anteckningar.

Vilka är dina yrkesmässiga förhoppningar?

- Inte hoppas man mycket i den här åldern. Jag hoppas ändå få fortsätta ännu en tid fast jag är gammal, att njuta av att skapa, vara öppen.

Vilket är ditt förhållande till husdjur?

- Starkt och gott har det varit länge, speciellt sedan vi tog hand om en kattunge för tolv år sedan. Katten är fruktansvärt viktig för mig. Det blir alla djur allt mer och mer ju äldre jag blir. Jag pratar med fåglar och alla djur jag ser på vägen på ett nästan löjligt sätt. Efter att jag gift mig hämtade min hustru hem ett marsvin, sen blev det paus och sen kom katten Mirá. Det var en trevlig fråga.