Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Rainer Alander

Varför blev du författare?

Rainer Alander (Fotograf: Malin Slotte)

- Det är en fråga som jag inte har något egentligt svar på. Jag har alltid skrivit. I skolan var jag bra på att skriva uppsats, även om jag inte annars var bra i skolan. Det gav mig kanske impulsen att börja skriva.

- Jag utgår inte från några idéer när jag skriver. Jag kan till exempel sätta mig framför datorn och skriva: "Laura steg ut på trappan och tände en cigarrett och en gråhårig man kom cyklande."

- Orsaken till varför jag skriver är kanske lusten att ta reda på vad Laura råkar ut för.

Vilka författare har varit viktiga för dig?

- Aksel Sandemose och Ernest Hemingway, även om de sinsemellan är mycket olika, samt Samuel Beckett. Hos de här författarna är det stilen snarare än innehållet som fascinerar.

Hurdana arbetsrutiner har du?

- Min skrivperiod brukar ta slut i mitten av april och så brukar jag återuppta skrivandet i oktober. Jag tillbringar somrarna ute på landet och då är skrivandet något totalt främmande för mig. Jag är väldigt praktiskt lagd; tycker om att jobba och fiska, snickra fågelholkar och hugga ved och brinner av iver att få sätta igång med det om vårarna.

- Under vinterhalvåret skriver jag dagligen. Jag skriver på förmiddagen och på eftermiddagen går jag och handlar och lagar mat, för att sedan återuppta skrivandet på eftermiddagen och fortsätta i etapper fram till nio-tio på kvällen. Nästan hela mitt liv har jag levat på det här sättet förutom de perioder då jag befunnit mig ute till sjöss. Sjömanslivet var en miljö där man inte riktigt kunde ägna sig åt att skriva.

Vilket är ditt förhållande till språket?

- Gott. Jag tycker om språket. Det kräver bearbetning; att man formulerar och grejar. Jag upplever inte några problem i förhållande till skrivandet eller språket överhuvudtaget. Jag tycker om att skriva.

Finns det ämnen som du tycker att du återkommer till i ditt författarskap?

- Kvinnor spelar en stor roll; förhållandet man-kvinna. Fadersproblematiken är en annan sak. Jag föddes egentligen som Nils Rainer Rintala. När min mamma dog i barnsäng adopterades jag av min moster och kom sålunda att växa upp i Virkby i Lojo. Jag blev måhända övergiven av min egen far, men hade turen att få mycket bra fosterföräldrar i stället. Jag växte upp i en harmonisk arbetarfamilj.

Vilka svårigheter finns det med att vara en finlandssvensk författare?

- Det är väl främst det ekonomiska. Själv har jag tragglat mig fram genom att tidvis jobba till sjöss. Stipendiesystemet är okej, men osäkert. Det är frustrerande att inte veta hur nästa år blir, ändå har det varit värt priset.

Vad är det positiva med att vara en finlandssvensk författare?

- Själva arbetet; skapelseprocessen. Att skriva och känna att nu går det bra är en euforisk känsla.

Vad ger dig inspiration?

- Att treva mig fram, sitta och skriva - placera Laura på trappan med andra ord. Även intryck utifrån ger mig inspiration: Att resa, läsa, se film och teater. Idag ångrar jag lite att jag under min tid som sjöman inte bättre utnyttjade mina irrfärder runtom i världen.. När man kom i land gick man till den första krog man hittade; det var tjejer och fylla.

- Idag skulle jag nog resa på ett helt annat sätt. På senare tid har jag som turist återupptäckt Amsterdam - som för mig tidigare bara var de röda lyktornas stad, krogar och barer.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Att få bibehålla glädjen och förmågan att skriva. Att få mina texter publicerade och min dramatik spelad.

Vilket är ditt förhållande till husdjur?

- Jag älskar djur. Om somrarna har jag tre katter på landet i Pargas; min egen Manda och mina barns katter, Wilma och Godot.

Malin Slotte

< Alla författare