Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Ralf Andtbacka

Vilken är din bildningsväg?

- Jag har läst väldigt mycket. I tonåren upptäckte jag poesin. Jag läste olika typer av poesi, som Baudelaire och Rimbaud. Hemma hade litteratur inte så stor betydelse även om atmosfären inte på något sätt var bokfientlig Det det där känner jag fortfarande av. Jag har svårt att acceptera författarskapet; jag har en känsla av att det är ett lättingsliv. Vissa går in i författaridentiteten med stor självklarhet men själv har jag svårt att se mig som författare. Jag finner det litet frånstötande.

Hur blev du författare?

- Jag började skriva mer målmedvetet rätt sent, i 20-årsåldern. Då upptäckte jag ett språk som inte fanns någon annanstans. Det handlade om ett behov av språket, om en attraktion till det poetiska språket.

Vilka författare är viktiga för dig?

- Gunnar Ekelöf, T.S. Eliot, John Ashbury, Steven Knight; anglosaxiskt poesi överhuvudtaget - och så Björling naturligtvis. De är alla existentiella poeter, inte nödvändigtvis tematiskt utan genom språket. Det speciella för poesin är ju att den närmar sig existentiella frågor via språket.

För vem skriver du?

- Ibland känns det som om jag inte skriver för någon och undrar ibland om det finns någon läsare kvar. Förutom en handfull kritiker är publiken förmodligen rätt liten. Jag har ingen given publik. Även om det finns en vilja att nå ut vet jag inte vem mottagaren är.

Varför har du valt den genre du har valt?

- Att jag skriver poesi har självfallet sina psykologiska förklaringar som går tillbaka till barndomen. Skrivandet är en besvärjelse, en nyckel till befrielse. Det rör sig om en sorts förlösning, om än momentan. Skrivande är för mig att genomföra något symboliskt, en sorts språklig ritualism.

Vilket är ditt förhållande till det svenska språket?

- Jag känner en stark närhet till svenskan och är också medveten om gränszonerna, om finskt och rikssvenskt. Jag upplever i hög grad svenskan som ett Robinsonspråk. Jag har ingen upplevelse av att tala ett majoritetsspråk.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Jag har inga ambitioner att bli stor, känd och älskad. Jag skriver inte den typen av litteratur. Skrivandet är en livsnödvändighet för mig, en livsritual. Det är ett självnödvändigt uppdrag.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Den har stor betydelse. Den skapar ett finlandssvenskt sammanhang. Det är också en orsak till att litteraturen är så stark bland oss. Det finns fortsättningsvis ett intresse för att skriva och en publik som är intresserad av att läsa.

Vilka svårigheter finns det med att vara en finlandssvensk författare?

- Det är nog sammanhangets litenhet. Det finns inte obegränsat med möjligheter utan man går alltid samma vägar, använder sig av samma kontakter. Det finns en färdig nisch för dig och du måste leva upp till vissa förväntningar. Visst är det så överallt men det är mer accentuerat i ett litet sammanhang. Publiken är dessutom begränsad och tröskeln att bli publicerad i Sverige är hög.

Vad är då det positiva med att vara en finlandssvensk författare?

- Det här borde man kanske inte säga men det är ganska lätt både ekonomiskt och strukturellt. Det anses vara viktigt att vi har författare. och det finns också gott om stipendier; konkurrensen är en helt annan ute i Europa. Det är också bra att leva i en marginalposition eftersom det tvingar fram en självreflektion som är fruktbar ur litterär synvinkel.

Vad ger dig inspiration?

- Allt möjligt. Vardagslivet, konkreta saker som sker i det vanliga, murriga livet. Jag inspireras även av andra texter. Jag är inte rädd för att influeras av andra texter.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Att jag under en period skall kunna ägna mig åt skrivandet på heltid.

Har du husdjur?

- Nej, av praktiska orsaker. Jag hade hund i min ungdom. Jag skulle däremot kunna tänka mig att ha hund eller katt.

Malin Slotte

< Alla författare