|
Första
sidan - Modersmål
och Litteratur - Möt finlandssvenska
författare - Ralf Andtbacka

| Namn: |
Ralf Andtbacka |
| Födelsedatum: |
19.12.1963 |
| Födelseort: |
Kronoby |
| Bosättningsort: |
Vasa |
| Familj: |
gift med Ulla-Maija Holmfors-Andtbacka |
| Husdjur: |
- |
| Bildningsväg: |
Studerat engelska och litteratur vid Åbo Akademi. |
| Böcker: |
- Öga för öga (dikter). Söderströms
1994.
- Bikupor om natten (dikter). Söderströms
1996.
- Café Sjöjungfrun (dikter). Söderströms
1999.
- En fisk som man kan se (dikter). Söderströms 2004.
Har dessutom medverkat som kritiker/översättare
i:
- Rudan, vanten och gangster (essäantologi).
Söderströms 1996.
- Svart får i motljus (antologi med finska
poeter översatta till svenska). Söderströms
2000.
- Ett litet stycke finlandssvensk litteraturhistoria
(litteraturhistoria). Sahlgrens 2001.
Andtbackas dikter finns översatta till finska
i antologin Etupainoinen pyrstötähti (WSOY
2001) och till danska i olika tidskrifter.
|
Vilken är din bildningsväg?
- Jag har läst väldigt mycket. I tonåren
upptäckte jag poesin. Jag läste olika typer av poesi,
som Baudelaire och Rimbaud. Hemma hade litteratur inte så
stor betydelse även om atmosfären inte på
något sätt var bokfientlig Det det där känner
jag fortfarande av. Jag har svårt att acceptera författarskapet;
jag har en känsla av att det är ett lättingsliv.
Vissa går in i författaridentiteten med stor självklarhet
men själv har jag svårt att se mig som författare.
Jag finner det litet frånstötande.
Hur blev du författare?
- Jag började skriva mer målmedvetet rätt
sent, i 20-årsåldern. Då upptäckte
jag ett språk som inte fanns någon annanstans.
Det handlade om ett behov av språket, om en attraktion
till det poetiska språket.
Vilka författare är viktiga för
dig?
- Gunnar Ekelöf, T.S. Eliot, John Ashbury, Steven Knight;
anglosaxiskt poesi överhuvudtaget - och så Björling
naturligtvis. De är alla existentiella poeter, inte nödvändigtvis
tematiskt utan genom språket. Det speciella för
poesin är ju att den närmar sig existentiella frågor
via språket.
För vem skriver du?
- Ibland känns det som om jag inte skriver för
någon och undrar ibland om det finns någon läsare
kvar. Förutom en handfull kritiker är publiken förmodligen
rätt liten. Jag har ingen given publik. Även om
det finns en vilja att nå ut vet jag inte vem mottagaren
är.
Varför har du valt den genre du har
valt?
- Att jag skriver poesi har självfallet sina psykologiska
förklaringar som går tillbaka till barndomen. Skrivandet
är en besvärjelse, en nyckel till befrielse. Det
rör sig om en sorts förlösning, om än
momentan. Skrivande är för mig att genomföra
något symboliskt, en sorts språklig ritualism.
Vilket är ditt förhållande
till det svenska språket?
- Jag känner en stark närhet till svenskan och
är också medveten om gränszonerna, om finskt
och rikssvenskt. Jag upplever i hög grad svenskan som
ett Robinsonspråk. Jag har ingen upplevelse av att tala
ett majoritetsspråk.
Vad vill du med ditt författarskap?
- Jag har inga ambitioner att bli stor, känd och älskad.
Jag skriver inte den typen av litteratur. Skrivandet är
en livsnödvändighet för mig, en livsritual.
Det är ett självnödvändigt uppdrag.
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska
samhället?
- Den har stor betydelse. Den skapar ett finlandssvenskt
sammanhang. Det är också en orsak till att litteraturen
är så stark bland oss. Det finns fortsättningsvis
ett intresse för att skriva och en publik som är
intresserad av att läsa.
Vilka svårigheter finns det med att
vara en finlandssvensk författare?
- Det är nog sammanhangets litenhet. Det finns inte
obegränsat med möjligheter utan man går alltid
samma vägar, använder sig av samma kontakter. Det
finns en färdig nisch för dig och du måste
leva upp till vissa förväntningar. Visst är
det så överallt men det är mer accentuerat
i ett litet sammanhang. Publiken är dessutom begränsad
och tröskeln att bli publicerad i Sverige är hög.
Vad är då det positiva med att
vara en finlandssvensk författare?
- Det här borde man kanske inte säga men det är
ganska lätt både ekonomiskt och strukturellt. Det
anses vara viktigt att vi har författare. och det finns
också gott om stipendier; konkurrensen är en helt
annan ute i Europa. Det är också bra att leva i
en marginalposition eftersom det tvingar fram en självreflektion
som är fruktbar ur litterär synvinkel.
Vad ger dig inspiration?
- Allt möjligt. Vardagslivet, konkreta saker som sker
i det vanliga, murriga livet. Jag inspireras även av
andra texter. Jag är inte rädd för att influeras
av andra texter.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar
har du?
- Att jag under en period skall kunna ägna mig åt
skrivandet på heltid.
Har du husdjur?
- Nej, av praktiska orsaker. Jag hade hund i min ungdom.
Jag skulle däremot kunna tänka mig att ha hund eller
katt.
Malin Slotte
< Alla författare

|