Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Susanne Ringell

Namn:	Susanne Ringell
Yrke:	Författare och dramatiker
Födelsedatum:	28.5.1955
Födelseort:	Helsingfors
Bosättningsort:	Helsingfors
Familj:	Gift med Anders Larsson, föräldrar, syskon och syskonbarn
Bildningsväg:	Utbildad skådespelare vid Teaterhögskolan
Böcker:	Det förlovade barnet (noveller). Söderströms 1993. Gall eller Våra osynliga väntrum (poesi). Söderströms 1994. Vara sten (lyrisk kortprosa). Söderströms 1996. Åtta kroppar (noveller). Söderströms 1998. Av blygsel blev Adele fet (kortprosa). Söderströms 2000. Katt begraven (kortroman). Söderströms 2003.
Dramatik:	Edelweiss. 1989. Vendettan (radio). 1990. Pantlånekontoret. 1992. Vestalen (radio). 1994. Harriets hus (radio). 1999. Jungfru Anna. 2000. Sagan om den lilla drottningen (radio). 2001. Eftermiddag. 2002. Adele och andra. 2002.

Hur blev du författare?

Susanne Ringell (Fotograf: Anders Larsson)

- Ända sedan min ungdom har jag hållit på med litteratur. Jag var med och gav ut några generationstidskrifter som ung, till exempel Fågel Fenix, och där träffade jag en massa gelikar. Jag började ändå med teater trots att jag delvis hade scenskräck, vilket inte är så praktiskt, så jag var tvungen att sluta med det. Efter det började jag skriva trots allt. Det var en stor hemkomst att komma tillbaka till litteraturen.

Vilka böcker och författare har varit eller är viktiga för dig?

- Det är massor. Om jag plockar ut några är det Hermann Hesses "Stäppvargen", Cora Sandels Albertetrilogi och Aksel Sandemoses "Varulven".

För vem skriver du?

- Först för mig själv. Det är viktigt att man är intresserad av sin egen text. Sedan är det bara att hoppas att den blir så allmängiltig och bra att också andra blir intresserade. Jag tänker mig inte en viss läsekrets. Jag skriver för alla människor som tycker om att läsa. Vi bildar en sorts familj och jag skriver för den familjen.

Hur jobbar du som författare?

- Förut jobbade jag i två pass per dag, nu jobbar jag bara i ett. Jag jobbar intensivt när jag jobbar, tre till fyra timmar i sträck, sedan tänker jag resten av tiden. Som författare är det inte så att man jobbar bara när man skriver. Man går omkring och grunnar på materialet som måste få mogna i det omedvetna.

Hur väljer du genre?

- Det låter som en kliché, men det är materialet som väljer författaren, inte tvärtom. Man kan bara skriva på det sätt som ens personlighet ger möjlighet till. Jag är mera lagd åt lyrisk kortprosa än åt tegelstenar. Jag tycker om det förtätade. Jag tycker om att läsa tjocka böcker men inte att skriva dem.

Vilket är ditt förhållande till språket?

- Det är mycket aktivt. Språket är förstås oerhört centralt i det man skriver. Jag är beredd att gå så långt som att säga att det är språket som föder berättelsen, inte bara tvärtom. Berättelsen tar avstamp i själva språket.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Jag vill försöka komma möjligast nära det jag strävar efter att undersöka. Författaren undersöker verkligheten och försöker komma åt något. Det kan vara sådant som att undersöka människans villkor, att försöka lyfta fram sådana existenser som inte är de mest lyckade eller självklara i tillvaron.

Vilka är de ämnen som du själv tycker att du återkommer till i dina verk?

- Det är vissa teman som utkristalliseras. Det här låter jättedystert, men det är sådant som ensamhet och mörker. Jag parar det med humor så långt det går för att få in det ljus som trots allt också finns. Mörker och ljus är teman jag återkommer till - och kanske tapperhet. Människan är ofta ganska tapper, hon försöker på olika sätt att leva ett människovärdigt liv trots att det kanske inte är så lätt.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Den har en ganska stor betydelse. Min verklighet är förstås lite vinklad eftersom jag umgås med människor som är intresserade av kultur. All konst, all litteratur, har en djup identitetsskapande betydelse för en kultur. Det är svårt att tänka sig en finlandssvensk kultur utan dess kulturella yttringar. Kultur är heller inte bara finkultur. Det är också till exempel hantverk och båtbyggeri.

Vilka är svårigheterna med att vara finlandssvensk författare?

- Svårigheterna är delvis också styrkan. Det är en liten kultur som kan kännas trång ibland. Det är mycket viktigt att med jämna mellanrum komma ut ur den. Själv har jag rest en del. Jag är oerhört tacksam över andningshålen. Sist och slutligen är Svenskfinland inte mera ankdamm än andra platser. Det är viktigt med impulser utifrån och att man är intresserad av annat än det allra närmaste.

Vad är det positiva med att vara finlandssvensk författare?

- Rent ekonomiskt har vi ett fint stipendiesystem. Har man tur och är lite mera etablerad har man möjlighet att få stipendium. Utan dem skulle det inte gå att vara författare. Jag har inte förtjänat stora summor på mina böcker. Det gör man bara om man skriver en bestseller.

- Människor är än så länge intresserade av kultur. Det finns en bevakning av kulturen och vad som sker, en vakenhet för nya böcker, filmer och pjäser. Det är bra att man inte lever i totalt vakuum, där man inte får något gensvar. Under sådana förhållanden skulle det vara skrämmande tungt att arbeta.

Vad ger dig inspiration?

- Livet. Det finns ju bara livet. Ofta är det ganska små saker, vardagliga bagateller som man ser på gatan. Krockar - jag är mycket intresserad av krockar. När något skört krockar med något handlingskraftigt och drastiskt så sker något.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Att få fortsätta arbeta är min yrkesmässiga förhoppning. Jag upplever det som en nådegåva att kunna skriva. Inte vet man någonsin hur länge den förmågan hålls pulserande inom en. En dag har man kanske sagt allt eller drabbas av en oförmåga att formulera sig.

Vilket är ditt förhållande till husdjur?

- Även om jag tycker om djur har jag ett inte helt enkelt förhållande till dem. Ta till exempel hundar i olika sammanhang. Dels tycker jag mycket om dem, dels är jag rädd för dem.

- Jag är fascinerad av husdjur. På ett sätt är de mera opålitliga än vilda djur. En elefant i djungeln är en elefant, men man får vara lite varsam när man närmar sig en hund på gatan. Egentligen är husdjur en förlängning av sin ägare, och man vet ju inte alltid hurdan ägaren är.

Malin Slotte

< Alla författare