|
Första
sidan - Modersmål
och Litteratur - Möt finlandssvenska
författare - Sven Willner

| Namn: |
Sven Willner |
| Födelsedatum: |
12.4.1918 |
| Födelseort: |
Purmo |
| Bosättningsort: |
Åbo |
| Familj: |
har varit gift med Birgitta Schalin, en son och två
döttrar. |
| Husdjur: |
- |
| Bildningsväg: |
folkskola, socionom 1947. |
| Böcker: |
- På flykt från världsåskådningar.
Söderströms 1964.
- Om krig. Söderströms 1966.
- Dikt och politik. Söderströms 1968.
- Möjligheter. Söderströms 1970.
- Öppna dörrar. Söderströms 1972.
- Mellan hammaren och städet. Söderströms
1974.
- Tillbaka - berättelser och anteckningar om
en tid som flytt. Söderströms 1976.
- Tecken och spår - journalistik 1956-1977.
Ekenäs tryckeri 1978.
- Sten i glashus - minnen och funderingar. Söderströms
1978.
- Söner av nederlaget och andra essäer.
Ekenäs tryckeri 1979.
- In i framtiden. Söderströms 1980.
- Sommarbrev. Söderströms 1982.
- Vägar till poesin. Söderströms 1985.
- Det anonyma 50-talet. Söderströms 1988.
- Mellan tvång och frihet. Boklaget 1989.
- Utkik från en småstad - minnen, funderingar.
Söderströms 1991.
- Vandring i labyrint och andra essäer. Söderströms
1994.
- Hur de inners voro - minnesfragment och funderingar
över livet, kärleken, åldrandet, döden.
Söderströms 1998.
- Innanför eller utanför. Söderströms 2003.
|
Hur blev du författare?

Sven Willner
(Fotograf: Malin Slotte) |
- Jag är uppvuxen i Purmo som numera hör till Pedersöre.
Mina föräldrar var jordbrukare och vi var tio syskon.
Under 30-talet var det otänkbart att man med den bakgrunden
skulle studera. Det var inte ens vanligt att storböndernas
barn studerade. Men trots att jag inte avlagt studentexamen
blev jag senare antagen som frielev vid Svenska medborgarskolan,
nuvarande Svenska social- och kommunalhögskolan.
- Jag läste fruktansvärt mycket som ung. Även
om baptistförsamlingens bibliotek mest bestod av religiösa
böcker fanns där även verk av Schopenhauer
och Platon. Där fanns också en antologi med nutidsdikt
med bidrag av Pär Lagerkvist, Dan Andersson och Harriet
Löwenhjelm. Via läsningen började jag lösgöra
mig från den baptistiska fundamentalismen.
- Jag har även varit verksam som teaterkritiker även
om jag inte såg någon ordentlig teaterföreställning
före 1939, då jag som militär befann mig på
Sveaborg i Helsingfors.
- Jag tror jag blev författare för att jag hade
ett behov av att komma underfund med mig själv och den
värld jag lever i. I mitt författarskap har jag
rört mig på gränsen mellan essäistik
och skönlitteratur, någon gång har det jag
skrivit närmat sig prosalyrik. Jag tror inte jag skulle
ha haft tillräckliga förutsättningar att bli
en skönlitterär författare.
Vilka författare har varit viktiga
för dig?
- Många. Det har skiftat; Gunnar Björling, Pär
Lagerkvist, Dan Andersson och Gunnar Ekelöf. Jag har
också varit väldigt intresserad av Karin Blixen
och de svenska 40-talisterna som Karl Vennberg, Erik Lindegren
och Sivar Arnér.
För vem skriver du?
- Mina bästa läsare är sådana som jag
själv var som ung. Det viktigaste är att en ung
människa hittar fram till något som säger
honom eller henne något.
Varför har du valt den genre du har
valt?
- Det fanns just inga essäförfattare i Finland
när jag började. I essäerna kunde jag dessutom
använda mig av det jag skrivit i Västra Nyland och
tidskriften Argus.
Vilket är ditt förhållande
till språket?
- Många kritiker har menat att jag har ett torrt språk.
Vissa skribenter offrar fakta och sanning för en kvick
formulering. Visst är de roliga, levande och har ett
bra språk men jag tycker ändå att något
går förlorat. Mitt språk är influerat
av journalistssvenskan och som journalist har man inte tid
att finslipa språket.
Finns det frågor som du tycker att
du återkommit till i ditt författarskap?
- Det första är det existentiella ;det som härstammar
från min baptistiska uppväxtmiljö. Det andra
är kriget. Krigsmotiv återkommer på flera
ställen i min produktion. Samlevnadsfrågor är
en tredje sak, även om jag inte är någon självbekännare.
Min dåvarande hustru ansåg att jag för mitt
essäskrivande valde ut böcker med teman som var
aktuella i mitt liv just då. Det finns självbiografiska
inslag i det mesta jag skrivit.
Vilka svårigheter finns det med att
vara en finlandssvensk författare?
- Jag är nog mer känd än läst. Jag har
fått stämpeln att vara elitistisk även om
jag gjort allt för att inte vara det.
Vad är det positiva med att vara en
finlandssvensk författare?
- P. O. Barck har sagt att finlandssvenska författare
gärna får medarbeta i rikssvensk press men att
vi skall akta oss för att flytta dit för då
betraktas vi som konkurrenter. I Sverige väcker det intresse
att författare i Svenskfinland skriver likadana romaner
som de själva. Generellt har de finlandssvenska författarna
fått det bättre under den tid som jag har verkat.
Hurdana arbetsrutiner har du?
- Jag försöker få färdig en bok just
nu men det går långsamt. Jag lider ibland av sömnproblem
och då kan det ta sin tid innan jag kommer igång
på morgonen. Jag skriver inte direkt på maskin
och jag äger ingen ordbehandlare utan för istället
anteckningar som jag ibland inte kan tyda. Åldern gör
sitt, det tar längre tid än förut att hitta
en röd tråd.
Vad ger dig inspiration?
- Läsning.
Vilka är dina yrkesmässiga förhoppningar?
- Inte kan man ha några förhoppningar mera.
Vilket är ditt förhållande
till husdjur?
- Jag älskar husdjur men tycker ändå det
är något fel med det här med att ha sällskapdjur.
Det är klart att djur kan ha stor betydelse för
ensamma människor men inte vill jag ha ett.
Malin Slotte
< Alla författare

|