|
Första
sidan - Modersmål
och Litteratur - Möt finlandssvenska
författare - Veronica Leo
| Namn: |
Veronica Leo |
| Född: |
Den 31 juli 1935 |
| Bosatt: |
I Uppsala, Sverige sedan 1967 |
| Familj: |
Tre vuxna döttrar, två svärsöner, tre barnbarn |
| Utbildning:
|
Ateneum, grafiska- och dekorationsmålarlinjen 1953-1957 |
| Barnböcker: |
- Råttansiktet (dikt). 1981.
- De hemliga strandfynden. Bonniers 1984.
- Odödlighetens klippa. Fripress 1985.
- Snöflickan. Fripress 1986.
- En midsommarnattsaga. Fripress 1987.
- Den hungriga jätten. Fripress 1989.
- Ekorrögon. Tammi/Fripress 1990.
- Hej världen. Natur och Kultur 1992.
- Vem bor här? Natur och Kultur 1992.
- De tre silverslantarna. Natur och Kultur 1994.
- Den vilda flykten. Natur och Kultur 1996.
- Haren i månen. Natur och Kultur 1997.
- När vargen föll i gropen. Natur och Kultur 1998.
- Karin Träkjol. Lasten Keskus/Schildts 2005.
|
Hur blev du författare?
Veronica Leo (Fotograf: Anna Christina Forsman) |
- Jag är egentligen illustratör, men för att få teckna det jag helst vill har jag skrivit egna bilderbokstexter och fritt återberättat folksagor och myter.
Vilka författare har varit viktiga för dig?
- Tove Jansson var en uppenbarelse för mig då jag var liten och hennes böcker började ges ut. Som sagoberättare är jag mycket fascinerad av folksagor som ju ofta rymmer många bottnar. Jag tycker om det fantastiska och återvänder ofta till Karen Blixen. Annars läser jag hellre memoarer och facklitteratur än romaner.
Hurudana arbetsrutiner har du?
- Jag har ganska fasta rutiner. Jag försöker teckna eller skriva varje dag men det finns också mycket omkringarbete som tar sin tid då man frilansar.
Vilket är ditt förhållande till språket?
- Som finlandssvensk i Sverige får man ofta komplimanger för sitt "vackra" språk. Förlagen tvättar dock skoningslöst mitt språk vilket ibland är bra, eftersom jag kanske använder alltför ålderdomliga uttryck och för många småord som fallit ur rikssvenskan. Ibland är det synd. Man får vara tacksam för att Tove Jansson räddat ord som "råddig" för att nämna ett exempel.
Vilka teman återkommer du till i ditt författarskap?
- Eftersom jag har rest mycket i Indien och också intresserat mig för tibetansk kultur har jag försökt förmedla något av det. De tre silverslantarna, Den vilda flykten, Haren i månen och När vargen föll i gropen är återberättade tibetanska sagor.
Vilka positiva respektive negativa sidor finns det med att vara författare?
- De ekonomiska problemen är alltid närvarande. Å andra sidan är det ett privilegium att själv få styra sitt liv. Det är spännande också.
Vilken av dina böcker är du själv mest nöjd med?
- Jag läser sällan böcker jag gjort. Jag ser hellre framåt. Men det händer att någon berättar hur den uppskattat eller till och med blivit uppmuntrad av något jag skrivit eller tecknat. Då är den boken den bästa!
Text: Veronica Leo
Bearbetad: Pamela Friström
< Alla författare
|
