Första sidan - Modersmål och Litteratur - Möt finlandssvenska författare - Wava Stürmer

Hur blev du författare?

Wava Stürmer (Fotograf: Heidi Orava)

- Jag tyckte alltid om att skriva i skolan och skrev mina första "böcker" i stor stil i skolhäften. Jag har fina minnen från lektionerna i svenska i skolan. Vi hade en bra lärare som lät oss läsa dikter. År 1955 vann jag priset för den bästa vårdikten i Jakobstads Tidning och samma år fick jag också min första diktsamling, "Bevingad vardag", publicerad.

- Det föll sig naturligt med en bok och jag var inte ens förvånad över att det gick så lätt! Senare kom det mycket stenar på vägen: Jag fick dålig kritik för min första bok, skämdes och hade ett uppehåll på flera år. Jag skrev för radion, teater och dylikt. Sedan kom jag i kontakt med andra österbottniska författare, bl.a. Evert Huldén och fick tillbaka lusten att skriva. Sedan dess har mina böcker publicerats ganska regelbundet.

Vilka böcker och författare har varit / är viktiga för dig?

- Jag har läst olika böcker beroende på vilket livsskede jag befunnit mig i. Till en början var t.ex. Karin Boye och Pär Lagerkvist viktiga för mig. Senare läste jag mycket av Beauvoir, Åsa Moberg och C.G. Jung, Freuds efterföljare. Jag läser överhuvudtaget mycket och håller för det mesta på med två eller tre böcker samtidigt.

För vem skriver du?

- Medan jag har levt livet har jag också skrivit utgående från vad jag varit med om. Varje gång har jag trott att "den här boken blir den sista", att jag inte längre har något att skriva om. Sedan har det i alla fall kommit mer glädje och mer sorg, och så har det igen fyllt en bok. Den har sällan blivit till för någon bestämd målgrupp. Det är mest kvinnor som läser mina böcker.

- Barnboken "Anita Andersson" kom till när jag insåg att det inte fanns spännande barnlitteratur som utspelade sig i hemtrakten. Fem-böcker i all ära, men Anita Andersson kom att utspela sig i hemknutarna; den blev en äventyrsbok med Jakobstad som skådeplats. En gång när jag hämtade mina barn från skolan ropade en liten pojke åt mig "Stürmer! He va no en bra bok!" Det var nog en av de bästa recensionerna jag någonsin fått ...

Varför har du valt den genre du har valt?

- Jag har skrivit både dikter och prosa, teaterpjäser och radiopjäser. En detektivroman skrev jag också, men den blev refuserad med motiveringen att inhemska deckare säljer så dåligt. Efter att boken fått pris och publicerats i Sverige tog Söderströms gärna emot den. Omväxling förnöjer och jag har även skrivit tv-dramatik, sångtexter och läroböcker.

Vilket är ditt förhållande till det svenska språket?

- Jag har ett mycket kärt förhållande till språket. Jag växte upp med lärare som satte stor vikt vid språket och blir upprörd när jag ser slarvigt språk i tidningarna. Själv använder jag nog omedvetet finlandismer men jag strävar i alla fall efter ett korrekt språk.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Jag vill berätta om människor och hur de har det nu. Jag vill visa en bit av livet, hur det är och hur det kan vara. Kvinnlighet och livet som kvinna är återkommande teman i min produktion.och jag har alltid haft den kvinnliga aspekten på tillvaron som grund för det jag skriver. Barndomen är en annan sak som präglat mig; en del saker jag upplevde i barndomen återkommer gång på gång i mina texter.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Litteraturen har betydelse, trots att det finns hemskt många människor som inte läser alls. Litteraturen ger en gemenskap, den är en identitetsskapande faktor. Därför är alla finlandssvenska böcker som kommer ut av betydelse.

Vilka svårigheter finns det med att vara finlandssvensk författare?

- Svenskfinland är ett litet område och gränsen till Sverige verkar vara oöverkomlig för många författare här - bästsäljarna undantagna. Därför är läsekretsen ganska liten. Det som är bäst med att verka i Svenskfinland är ändå att man har tillgång till minst tre kulturer - det är en rikedom. I ett så här litet område bevakas all finlandssvensk litteratur också troget av tidningarna och man behöver aldrig känna sig isolerad!

Vad ger dig inspiration?

- Det österbottniska ljuset! När ljuset vräker in i mars och april, bara sjunger det av ord i huvudet! Annars är det människor, speciellt barn, som ger mig inspiration. Före skolåldern är de så kloka, de har sin nya syn på världen. Överhuvudtaget händer saker när man samtalar med människor, det är spännande.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

- Just nu har jag inga vildare förhoppningar. Jag har ganska sällan blivit besviken och som pensionär känner jag inte att jag behöver uträtta några riktiga storverk. Det kommer om det kommer!

Heidi Orava

< Alla författare