|
Första
sidan - Modersmål
och Litteratur - Möt finlandssvenska
författare - Wava Stürmer

| Namn: |
Wava Stürmer |
| Födelsedatum: |
2.10.1929 |
| Födelseort: |
f.d. belgiska Kongo |
| Bosättningsort: |
Jakobstad |
| Familj: |
make, två döttrar och sex barnbarn. |
| Husdjur: |
Jag har inget just nu, men har tidigare haft allt från
hund, katt och sköldpaddor till japanska dansmöss. |
| Bildningsväg: |
Jakobstads samlyceum, sedan handelsinstitutet i Vasa |
| Böcker: |
- Bevingad vardag (dikter). Söderströms
1955.
- Därför att ljuset (dikter). Söderströms
1967.
- Det är ett helvete att måla himlar (dikter).
Söderströms 1970.
- Möta en människa (dikter). Söderströms
1973.
- Vår dag (dikter). Söderströms 1977.
- Solblåst (dikter). Söderströms 1980.
- Fågelvind (dikter). Söderströms
1982.
- Så länge vi minns (dikter). Söderströms
1990.
- Vindarnas gräns (dikter). Söderströms
1993.
- För dig Allena (dikter). Söderströms
1999.
- Ro, ro till Dödmansskär (roman). Söderströms
1967.( även på Bonniers)
- Stadens ofullmäktige (roman). Söderströms
1972.
- Slå tillsammans (roman). Söderströms
1976.
- Väntansväg (roman). Författarnas
Andelslag 1985.
- Anita Andersson (roman). Författarnas Andelslag
1988.
- Fyndet på mossen (roman). Abacus Åland
1992.
- Det vete fåglarna (roman). Söderströms
1995.
- Johan Ludvig, Jakobstadspojken som blev nationalskald.
Utgiven av staden Jakobstad 2002.
- Inte gjort något (roman). Scriptum 2005.
|
Hur blev du författare?

Wava Stürmer
(Fotograf: Heidi Orava) |
- Jag tyckte alltid om att skriva i skolan och skrev mina
första "böcker" i stor stil i skolhäften.
Jag har fina minnen från lektionerna i svenska i skolan.
Vi hade en bra lärare som lät oss läsa dikter.
År 1955 vann jag priset för den bästa vårdikten
i Jakobstads Tidning och samma år fick jag också
min första diktsamling, "Bevingad vardag",
publicerad.
- Det föll sig naturligt med en bok och jag var inte
ens förvånad över att det gick så lätt!
Senare kom det mycket stenar på vägen: Jag fick
dålig kritik för min första bok, skämdes
och hade ett uppehåll på flera år. Jag skrev
för radion, teater och dylikt. Sedan kom jag i kontakt
med andra österbottniska författare, bl.a. Evert
Huldén och fick tillbaka lusten att skriva. Sedan dess
har mina böcker publicerats ganska regelbundet.
Vilka böcker och författare har
varit / är viktiga för dig?
- Jag har läst olika böcker beroende på
vilket livsskede jag befunnit mig i. Till en början var
t.ex. Karin Boye och Pär Lagerkvist viktiga för
mig. Senare läste jag mycket av Beauvoir, Åsa Moberg
och C.G. Jung, Freuds efterföljare. Jag läser överhuvudtaget
mycket och håller för det mesta på med två
eller tre böcker samtidigt.
För vem skriver du?
- Medan jag har levt livet har jag också skrivit utgående
från vad jag varit med om. Varje gång har jag
trott att "den här boken blir den sista", att
jag inte längre har något att skriva om. Sedan
har det i alla fall kommit mer glädje och mer sorg, och
så har det igen fyllt en bok. Den har sällan blivit
till för någon bestämd målgrupp. Det
är mest kvinnor som läser mina böcker.
- Barnboken "Anita Andersson" kom till när
jag insåg att det inte fanns spännande barnlitteratur
som utspelade sig i hemtrakten. Fem-böcker i all ära,
men Anita Andersson kom att utspela sig i hemknutarna; den
blev en äventyrsbok med Jakobstad som skådeplats.
En gång när jag hämtade mina barn från
skolan ropade en liten pojke åt mig "Stürmer!
He va no en bra bok!" Det var nog en av de bästa
recensionerna jag någonsin fått ...
Varför har du valt den genre du har
valt?
- Jag har skrivit både dikter och prosa, teaterpjäser
och radiopjäser. En detektivroman skrev jag också,
men den blev refuserad med motiveringen att inhemska deckare
säljer så dåligt. Efter att boken fått
pris och publicerats i Sverige tog Söderströms gärna
emot den. Omväxling förnöjer och jag har även
skrivit tv-dramatik, sångtexter och läroböcker.
Vilket är ditt förhållande
till det svenska språket?
- Jag har ett mycket kärt förhållande till
språket. Jag växte upp med lärare som satte
stor vikt vid språket och blir upprörd när
jag ser slarvigt språk i tidningarna. Själv använder
jag nog omedvetet finlandismer men jag strävar i alla
fall efter ett korrekt språk.
Vad vill du med ditt författarskap?
- Jag vill berätta om människor och hur de har
det nu. Jag vill visa en bit av livet, hur det är och
hur det kan vara. Kvinnlighet och livet som kvinna är
återkommande teman i min produktion.och jag har alltid
haft den kvinnliga aspekten på tillvaron som grund för
det jag skriver. Barndomen är en annan sak som präglat
mig; en del saker jag upplevde i barndomen återkommer
gång på gång i mina texter.
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska
samhället?
- Litteraturen har betydelse, trots att det finns hemskt
många människor som inte läser alls. Litteraturen
ger en gemenskap, den är en identitetsskapande faktor.
Därför är alla finlandssvenska böcker
som kommer ut av betydelse.
Vilka svårigheter finns det med att
vara finlandssvensk författare?
- Svenskfinland är ett litet område och gränsen
till Sverige verkar vara oöverkomlig för många
författare här - bästsäljarna undantagna.
Därför är läsekretsen ganska liten. Det
som är bäst med att verka i Svenskfinland är
ändå att man har tillgång till minst tre
kulturer - det är en rikedom. I ett så här
litet område bevakas all finlandssvensk litteratur också
troget av tidningarna och man behöver aldrig känna
sig isolerad!
Vad ger dig inspiration?
- Det österbottniska ljuset! När ljuset vräker
in i mars och april, bara sjunger det av ord i huvudet! Annars
är det människor, speciellt barn, som ger mig inspiration.
Före skolåldern är de så kloka, de har
sin nya syn på världen. Överhuvudtaget händer
saker när man samtalar med människor, det är
spännande.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar
har du?
- Just nu har jag inga vildare förhoppningar. Jag har
ganska sällan blivit besviken och som pensionär
känner jag inte att jag behöver uträtta några
riktiga storverk. Det kommer om det kommer!
Heidi Orava
< Alla författare

|