Men är det då överhuvudtaget möjligt att säga något om sammanhanget barn och rum, byggnader och pedagogik? Inge Mette Kirkeby menar att hur skolan är byggd visst gör en skillnad men att det den kan och gör är beroende av mottagaren. Det är ett samspel och en interaktion mellan skolans innehåll, d.v.s. vad som sker i skolan, och skolans fysiska ramar.

Det sociala rummet – skolan är ett socialt rum för lärande
Barn gÃ¥r i skola för att var tillsammans – annars kunde vi ju installera dem i var sitt rum med var sin dator, säger Inge Mette Kirkeby. De vill gärna vara tillsammans men samvaron är viktig även för att de ska kunna utveckla sociala kompetenser. Skolan ska utformas sÃ¥ att barnen ser varandra och möter varandra. Det uppstÃ¥r kanske konflikter men just dessa ska ju barnen lära sig att hantera. SÃ¥ledes är skolan ett socialt rum för lärande. Vibeke Grøver Aukrust har sagt att: ”att lära är att göra nÃ¥got tillsammans med andra. FrÃ¥gor finns aldrig i vakuum. De ställs till nÃ¥gon. Och vi lär oss ställa frÃ¥gor vid att höra andra ställa oss frÃ¥gor.”

Uppfattningen om vad kunskap är och hur kunskap tillägnas har förändrats. Vi uppfattar inte längre kunskapen som ett objekt som kan överräckas till nÃ¥gon annan – varsÃ¥god – facit, utan som nÃ¥got vi konstruerar i gemenskap. Och när Vygotsky talar om ’den närmaste utvecklingszonen’ alltsÃ¥ avstÃ¥ndet mellan det ställe vi kan komma till själva – och den nivÃ¥ vi kan uppnÃ¥ när vi fÃ¥r hjälp av andra sÃ¥ uppstÃ¥r ju precis ett socialt rum för lärande, understryker Kirkeby.

Social samvaro har en fysisk form – vi kan göra skillnad mellan tvÃ¥ former: en utÃ¥triktad – en uppsökande form, exempelvis att man gÃ¥r och ser efter vad andra gör, och en inÃ¥triktad –  samlande form,  sÃ¥som t.ex. grupparbete.

Designgrepp: Arkitekturen strukturerar kontakten, mötet mellan människor.
Designgrepp: Arkitekturen samlar gemenskap.

Handlingens rum – ”en förutsättning för att spela schack är att det finns fler rutor än det finns schackpjäser”.
Av analysmodellens fem slags samspel är, enligt Kirkeby, det användande och det handlande umgänget nog det som är lättast tillgängligt. Vi kan ju helt enkelt inte existera utan fysisk miljö. I aktiviteten övervinns avstÃ¥ndet mellan människor och den fysiska världen. Användaren och verktyget förenas i handlingen: En mÃ¥lare sitter i ett vackert landskap. Handen och penseln rör sig i samma rytm – gÃ¥r gränsen mellan hand och pensel eller mellan penseln och penseldraget?

När nÃ¥gon som utför en aktivitet, en handling, ska befinna sig i en fysisk omgivning är det av stor vikt att man inte bara ställer frÃ¥gan om aktiviteter här och nu – utan ocksÃ¥ att man tar upp frÃ¥gan om framtida aktiviteter – och ställer in sökaren pÃ¥ en bestämd aktivitetsmöjlighet, säger Inge Mette. Häri uppstÃ¥r intentionaliteten (avsikten), förmÃ¥gan att kunna anticipera nÃ¥got framtida till att kunna önska och att kunna vilja.

Om Gibsons affordance - beredskap
Det som omspänner det sakerna/föremÃ¥len kan och det vi gärna vill och önskar kallar James J. Gibson affordance. Golvet ”affords” att vi kan gÃ¥ pÃ¥ det. Affordance är sakens/föremÃ¥lets egenskap men med referens till en användare: Vi kan exempelvis dricka vattnet i glaset men inte simma i det – vilket en pytteliten fisk kanske kan. Det är inte frÃ¥ga om ett orsakssammanhang; en skurhink och golvmopp leder ju inte automatiskt till att golvet blir rengjort. Handling förutsätter alltsÃ¥ bÃ¥de möjligheter i den fysiska omgivningen och nÃ¥gon som har avsikten att göra det/använda det.

Nya krav på skolans utformning
Det finns som känt en sedan gammalt uppbyggd tradition med klassundervisning (katederundervisning). Numera ses däremot mÃ¥nga försök att aktivera barnen och idag har önskan om att ta hänsyn till att barn lär sig pÃ¥ mÃ¥nga olika sätt fÃ¥tt näring genom Howard Gardners teori om de mÃ¥nga intelligenserna. Barn ska lära sig att navigera i ett posttraditionellt samhälle där aktiviteterna inte är pÃ¥ förhand givna och där lösningarna är lÃ¥ngt ifrÃ¥n kända men där problemet – i likhet med kreativt arbete, sÃ¥ att säga först förstÃ¥s helt genom att man löser uppgiften.

Att barnen ska var med och definiera uppgiftens innehÃ¥ll och ocksÃ¥ komma med förslag pÃ¥ hur uppgiften ska utföras och presenteras kräver kreativitet – en kreativitet som sträcker sig längre än att nÃ¥gon är bra pÃ¥ att använda en ask färgkritor, säger Inge Mette Kirkeby. Men vi lever i en informationsrikedom där eleverna samtidigt mÃ¥ste välja och välja ifrÃ¥n. De ska ocksÃ¥ lära sig ta ansvar som del av en demokrati. Att lära att ta ansvar är att kunna välja rätt och det förutsätter valmöjligheter. Med andra ord, för att kunna överta en demokrati ska de lära sig att hantera valsituationer. Detta medför nya krav pÃ¥ skolans utformning. Det mÃ¥ste finnas svängrum för att man ska kunna välja olika sätt att arbeta pÃ¥ i skolan. ”En förutsättning för att spela schack är att det finns fler rutor än det finns schackpjäser”, poängterar Kirkeby. Det mÃ¥ste försiggÃ¥ kedjor av aktiviteter, inte bara nÃ¥gra fÃ¥, där arbetsprocessen fÃ¥r stor betydelse. Det blir ocksÃ¥ av stor betydelse att inte alla aktiviteter är förhandsbestämda och att inte alla processer är förhandsstrukturerade.

Designgrepp: Hög funktionell kodning; som faciliterar specifika aktiviteter –ren funktionalitet
Designgrepp: LÃ¥g funktionell kodning, som erbjuder flera olika former av användning – mjuk funktionalitet.
Designgrepp: Inredningen av givna lokaliteter kan ändras – flexibilitet
Designgrepp: Den rumsliga organiseringen ger valm̦jligheter mellan olika arbetsplatser Рdifferentiering.

Det beteenderegulerande rummet
Man talar sällan om reguleringen av uppförandet, nämner Inge Mette Kirkeby. Det passar kanske inte in i den pedagogiska diskursen. Men ska vi ha det så? Om eleverna själva måste kontrollera sig kräver det mycket mer självdisciplin än om vi kan göra det med designen, och alla designlösningar måste avvägas i förhållande till de pedagogiska avsikterna.

Vi har redan beteenderegulerande arkitektur: Om nÃ¥gon överskrider hastighetsbegränsningarna pÃ¥ vägarna kan vi ge dem böter, men det kanske ändÃ¥ inte hindrar bilisterna frÃ¥n att köra för fort. I stället kan man sätta ut fartguppar s.k. sleeping policemen som gör att man helt enkelt är tvungen att köra lÃ¥ngsammare. Det är ett exempel pÃ¥ regulering av uppförande med arkitektur. PÃ¥ fotot av interiören i ett vikingamuséet kan man se att vikingaskeppen är omringade av stenar. Detta bidrar till estetiken men är pÃ¥ samma gÃ¥ng ocksÃ¥ beteenderegulerande; museivakterna kan nämligen höra om nÃ¥gon gÃ¥r för nära skeppen. Bilden av trappräcket är ett annat exempel. De smÃ¥ mässingsknapparna hindrar effektivt den som kommer pÃ¥ tanken att glida ner för räcket. Inge Mette Kirkeby nämnde även ett tredje exempel pÃ¥ beteenderegulering i skolan, nämligen ett dataklassrum där hälften av datorerna var försedda med lappar med texten Pige – för att ge flickorna en chans att använda datorerna lika mycket som pojkarna.

Arkitekturen bär också koder, poängterar Kirkeby. Ett rum som kodats som paus- eller lekrum kan det vara svårt för barnen att sitta stilla i.

Designgrepp: Arkitektur ger möjlighet till kontroll.
Designgrepp: Arkitektur övertar styrandet
Designgrepp: Arkitektur bär på koder.