Fredag – På födelsedagsfest

Vårt äventyr på Saltvägen fick i alla fall ett lyckligt slut. Mannen på hästen var nämligen på väg för att hämta björkar att dekorera med inför sin mammas sextioårsfest, men när han såg röken från vår brasa kom han för att kolla vad som stod på. Trots att man väntade en massa gäster till gården hämtade pojken sin pappa och ett par andra gubbar, samt två riktigt långa plankor som lades över bron som rasat så att det gick att rulla över bilen till andra sidan. På den jämna vägen på andra sidan rullade bilen lätt vidare med bara en hästkraft.

"Det är klart att ni ska stanna på mitt kalas!" sade värdinnan när vi alla anlände till gården, där björkar nyss hade rests vid trappan. Pattes mormor frågade om det var något vi kunde hjälpa till med och det var klart att vi kunde. Bord och bänkar skulle bäras ut ur skjulet till skuggan under äppelträden, eftersom vädret var så fint. När vi hade tvättat händerna och snyggat till oss stod de första gästerna redan i glasverandan och höll tal till värdinnan.

Nu behövde Pattes mormor inte påminna oss om att ta av oss kepsarna när vi ställde oss i kö för att gratulera. Vi skadade hand och gratulerade när vår tur kom. Alla fick ett champagneglas för att kunna skåla för jubilaren. "Mineralvatten och äppeljuice", viskade Patte och skulle säkert ha druckit ur sitt glas om inte Nicke hade hindrat honom. "Du fattar väl att vi strax ska dricka en skål med festföremålet", viskade han. Så vi väntade tills mormor hade hållit ett kort tal på våra vägnar. Sedan skålade värdinnan med oss alla. Till slut fick vi sedan skölja smaken av älvvattnet ur munnen.

"Nu går vi och tar för oss", sade My när vi hade blivit ombedda att stiga på. I storstugan hade man dukat fram ett stående bord, som dignade av läckerheter. Först då märkte vi hur hungriga vi faktiskt var. "Vänta lite och låt de där äldre människorna ta för sig först", sade Lisen när vi redan försökte tränga oss längre fram i kön.

Till slut blev det vår tur. "Först fisk, sedan skinka och korv och sist av allt varmrätten", förklarade Nicke, som om vi aldrig hade varit på Sverigebåtarna.

Eftersom mormor och de andra äldre gästerna ville äta inomhus i de svala rummen, sökte vi oss ut i trädgården med våra fullastade tallrikar. Där fanns ett långt bord som var nästan tomt. Bara en äldre man satt vid bordet med ryggen vänd mot oss.

"Ursäkta, finns här plats för fem personer till?" frågade Lisen artigt. Mannen svarade inte utan nickade bara, för han hade munnen full av mat. Först när vi hade satt oss märkte jag att den gamla mannen såg bekant ut. Det var lite pinsamt att vara tvungen att sitta bredvid honom. Borde jag säga något?

För en gångs skull var jag glad över att Nicke under sina år i Frankrike hade fått lära sig hur man uppför sig ute i stora världen. Han bugade sig som i filmerna, skakade hand med mannen, sade sitt namn och berättade vad vi andra heter. Mannen nickade och log, mumlade sitt namn och berättade att han kom från granngården. Just när Nicke skulle till att förklara att vi var på väg till en lägerskola och att vi hade fått slut på bensin i bilen, dök Pattes mormor upp. "Kom med mig, barn!" sade hon. "Nu ska vi sjunga för festföremålet. Visst kan ni alla ’Där växte i sin faders gård’?"

Vi hade knappt hunnit äta färdigt, men det var bara att lyda när mormor gav order. De andra hade redan gått, när jag kravlade över bänken och av misstag stötte till den äldre mannen. "Ursäkta mig!" sade jag snabbt. "Det var inte meningen!"

"Nihiles, nihiles", sade mannen med låg röst och blinkade åt mig. När vi hade sjungit färdigt och kom tillbaka med stora tårtbitar på våra tallrikar hade främlingen försvunnit.

Idéer till övningar - diskutera följande frågor i hela klassen eller i grupper

Vilka slags fester har ni varit med om?

Vilka seder hör ihop med bröllop?

Vilka seder hör ihop med begravningar?