Måndag – Sedernas historia

Vi hade sparat pengar för den här lägerskolan i fyra år. Vi har sålt så mycket toapapper att det skulle ha räckt hela vägen runt jorden. Min pappa blev allergisk mot mockarutor redan när vi gick i fyran. Men pengarna räckte ändå inte till en buss för alla, utan vi måste åka med egna bilar. Vilken tur att Pattes mamma hade en jeep med plats för sju personer, så hela vårt gäng och alla våra grejer fick rum.

Patte är min kompis och han är jättetrevlig även om han dabbar sig ibland, för att han alltid har så bråttom. Nicke är klassens hipster, som alltid tror att han vet allting. Han har bott i Frankrike som barn och har alltid snygga märkeskläder. Nicke käbblar alltid med My, för att hon alltid har jeans med hål i och för att man aldrig vet vilken färg hon kommer att ha på håret på måndag. My är inte rädd för någonting. Hon säger till och med emot rektorn, är stor i truten och spelar lite gitarr också. Lisen är klassens nörd, men hon hjälper alltid oss andra. Hon har redan fem solskensstatyetter i rad där hemma och i år får hon säkert den sjätte.

Men allt gick inte riktigt som på Strömsö. Dagen innan vi skulle åka till lägerskolan gick Pattes mamma och trillade i vindstrappan och bröt benet, när hon skulle ta ner campingmadrasserna. Just då gick det inte att hitta någon annan än Pattes urgamla mormor som kunde skjutsa oss. Hon är visst något slags professor, lite konstig är hon nog, men lika energisk som Patte.

Fram till eftermiddagen körde vi på motorvägen, men sedan stängde Pattes mormor av navigatorn och meddelade: "Nu kör vi raka vägen till kusten längs den historiska Saltvägen!" Så körde vi alltså in på en alldeles förskräckligt kurvig och gropig liten landsväg. Kulorna flög i alla riktningar i Angry Apes och det gick inte att uppdatera Fejan, för man fick lov att titta ut hela tiden för att inte må illa. Till slut körde vi åtminstone ett par timmar genom grymt tät granskog och så småningom blev det alldeles mörkt. En del av gänget sov redan djupt, när bilen började skutta och till slut stannade tvärt. "Vad fick den här nu för fel?" undrade Pattes mormor, men Lisen som hade suttit i passagerarsätet där framme tryckte på knappen till färddatorn och kunde berätta att bilen hade slut på bensin.

"Jag ringer vägservicen!" sade Nicke beskäftigt, men ingen av oss fick kontakt med mobilen och GPS:en fungerade inte heller. "Var i hela friden är vi?" gnällde My. Just då ropade Patte, som hade irrat iväg, från någonstans längre bort: "Där borta syns ett ljus!" I skenet från mobilerna snubblade vi sedan med ryggsäckarna på ryggen genom ris och över tuvor efter Patte och hans mormor, tills vi kom fram till en rostig port, som hängde halvöppen. "Det var värst, den ser ut att vara i barockstil!" konstaterade mormor och klämde sig genom springan i porten. Framför oss avtecknade sig en enormt stor byggnad mot natthimlen. Dörren öppnades plötsligt och i skenet av en fackla syntes en mörk figur som hade ...

Det kan inte vara sant! Han hade ett svärd i handen!

"Ingen fara! Höj alla högra handen och vifta med den!" kommenderade Pattes mormor och visade själv hur hon menade. "Då ser han att vi inte är beväpnade." Vi vinkade som galningar och till slut stack figuren in svärdet i skidan och höjde också han sin hand i hälsning. Då vågade vi närma oss dörren. Pattes mormor gick först upp för trappan och skakade hand med den mustaschprydda mannen, som var klädd i någon slags besynnerlig maskeraddräkt. I mannens slokhatt satt en jättelik fjäder och till sina säckiga byxor hade han långa vadarstövlar. "Jaha, vi måste ha hamnat i något slags veck i tiden", konstaterade Pattes mormor lugnt och bad oss skaka hand med vår värd. Vi steg in genom dörren i tur och ordning och kom in i en stor hall, som var upplyst av fladdrande facklor. Mannes handslag var rejält, men hans hand kändes kusligt kall.

"Beenovoone nastra cassida!" sade mannen och bugade sig för oss med hatten i hand. "Ta nu av er kepsarna!" kommenderade Pattes mormor. "Vi måste visa respekt för vår värd!"

Vad är det för språk han talar?" frågade Patte sin mormor, medan vi stod där med kepsarna i handen och mannen började förklara något mångordigt. Patte hade berättat att hans mormor talar minst tolv olika språk, men nu var till och med professorn villrådig. "Det påminner lite om latin", sade hon. "Men ni ser ju i alla fall av gesterna att han försöker bjuda oss på kvällsmat! Nu får ni lov att uppföra er så att vi inte förolämpar honom." Det gick kalla kårar längs ryggraden när mannen vände på klacken och gled uppför trappan. Var i hela friden hade vi hamnat?

Idéer till övningar - diskutera följande frågor i hela klassen eller i grupper

- varför hälsar man just med höger hand? (de flesta människor är högerhänta och håller också ett vapen i höger hand)

- vem får ha hatt på huvudet inomhus? (kvinnor)

- numera kan man använda en huvudbonad till att visa status eller yrke. Fundera ut exempel på olika huvudbonader för festliga tillfällen och tjänsteutövare. (studentmössa, doktorshatt, mitra, tomtemössa, polis- och soldatmössa, pilothatt, kungliga kronor och tiaror, kronor i skönhetstävlingar, sportpersonligheters sponsorkepsar och mössor)