Tisdag – Små ord

Håren reser sig fortfarande när jag tänker på vår besynnerliga lägerskolresa. Pattes mormor, som skulle skjutsa oss, beslutade nämligen att ta någon konstig väg som kallas Saltvägen. Då hamnade vi mitt i natten i någon gammal stenborg och gubben som bodde där talade ett språk som ingen av oss kände till. "Det här är ju ett spökslott", viskade Lisen när vi klättrade uppför trappan till andra våningen efter vår värd och Pattes mormor. Jag kom också ihåg ett datorspel där man gick runt i ett nästan likadant slott, fast det slottet hade en vallgrav.

"Jag äter sen inte någon äcklig smörja!" förklarade My med hög röst när vi kommit upp till övre hallen. Pattes mormor tittade ilsket på oss och höjde ett finger till läpparna. Schhh. Just då kom vi till matsalen, där bordet stod dukat för kvällsmat. Wow! Mitt på bordet stod en stilig helstekt gris! Färskt bröd och korv doftade himmelskt. Varje plats var dukad med en tallrik som glänste som silver i skenet från många ljusstakar.

"Sitt inte ner än!" sade Pattes mormor när Patte redan hade sjunkit ner på närmaste stol. "Vi väntar tills värden ger tecken!" Den konstiga mannen förde mormor till ena änden av bordet, gestikulerade till oss andra och sade: "Simenadas, amagiles!" Pattes mormor tackade och visade att vi också skulle slå oss ner. Medan huset värd bjöd mormor på bröd, sträckte sig Patte efter en korv från skålen mitt på bordet och välte av misstag omkull en stor kanna dricka, som hade stått nära hans armbåge. Ojdå!

"Din klantskalle! Be genast om ursäkt!" snäste Nicke argt.

"Visst men vad säger jag då åt honom?" muttrade Patte förläget.

"Försök med pardon eller sorry", sade Nicke. "Säkert förstår han så mycket franska eller engelska."

"Sorry, hör du", sade Patte till mannen och försökte torka upp den utspillda drycken med ärmen. Av lukten att döma var drycken någon slags mjöd.

"Nihiles, nihiles!" skrattade mannen och klappade händerna. I samma ögonblick var bordet torrt och kannan stod igen på sin plats.

Tack!" sade Patte och log brett.

"Vad är det för vits med att tacka på svenska, han där förstår väl ändå inte vad du säger?" sade My vresigt.

Då lade sig Pattes mormor i diskussionen. "Pardon", sade hon först till sin bordsgranne och vände sig sedan till oss andra och fortsatte på svenska. "Lyssna nu allihop och i synnerhet du fröken Snörpmun! Vi är här som gäster hos den här vänliga gentlemannen. Det är absolut ingen skillnad vilket språk var och en talar, så länge vi är artiga. Med små ord och gester visar vi att vi tar hänsyn till andra. Som ni såg så förstod vår värd nog att Patte var ledsen över att han av misstag välte omkull den där kannan. Han svarade på begäran om ursäkt precis som sig bör, med att visa att det inte gjorde något. Och bäst av allt, han reparerade skadan omedelbart. Det kallar jag gott uppförande!"

Det är klart vi tog lärdom av det. När Lisen råkade spilla en bit grisstek i min famn, grinade hon och sade: "Sorry, pardon, anteeksi!" Jag var ännu smartare och svarade "Nihiles, nihiles". Då började också vår värd skratta och på ett ögonblick hade fläcken försvunnit från min t-skjorta.

När vi hade ätit så vi höll på att spricka, reste vi oss alla från bordet och tackade vår värd. Han förde oss sedan till en ny dörr, som ledde till en dunkel sovkammare. "Det här är ju precis som Hogwarts", hann Lisen viska först av alla. "Beenos notagenas!" sade vår värd och bugade sig, men innan vi hann svara på hälsningen hade han försvunnit från dörröppningen. "Nu i säng allihop!" sade Pattes mormor, sjönk ner på närmaste säng och drog upp täcket över öronen. "I morgon sticker jag, om jag så ska ta mig härifrån till fots", hörde jag My muttra innan jag somnade.

Idéer till övningar - diskutera följande frågor i hela klassen eller i grupper

- räkna på hur många olika språk ni kan säga goddag, tack, förlåt, var så god och adjö

- hitta på situationer där man använder olika småord eller artighetsfraser

- räkna hur många gånger under dagen ni säger någon artighetsfras