Torsdag –grupparbeten

Det var nära att vi alla dog av törst där i skogen invid Saltvägen, där vi hade hamnat när bensinen tog slut och vi besökte ett spökslott. På morgonen hade slottet försvunnit, då vecket i tiden hade rätat ut sig. "Ingen fara", sade Pattes mormor. "Nu går vi tillbaka till bilen! Längs Saltvägen finns flera gamla byar. Om vi fortsätter framåt stöter vi nog snart på andra människor!"

"Jag går absolut ingenstans!" snäste My och satte sig argt ner på en sten. Pattes mormor sölade inte utan klev fram till My och sade strängt: "Det är klart du kommer med! Gruppen måste hålla ihop. Dessutom måste vi knuffa bilen och då behövs vi allihop!"

Konstigt nog reste sig My och skyndade fram till bilen. "Vad väntar ni på? Kom med och knuffa!" ropade hon och vi sprang alla fram till bilen. Mormor själv satte sig bakom ratten, för någon måste ju styra bilen.

"Är växeln i friläge och handbromsen uppe?" frågade Nicke från sin plats bakom bilen, då jeepen inte rörde sig trots att alla sköt på av alla krafter.

"Ja, ja!" ropade Pattes mormor genom det öppna fönstret. "Skjut på alla tillsammans! Ett! Två! Knuffa!" Efter några gungningar började bilen till slut röra sig långsamt framåt. Lyckligtvis bar det utför efter bara en kort sträcka. Hjulen började rulla allt snabbare och vi behövde egentligen inte längre skjuta på.

"Akta, jag ser vatten!" hojtade Lisen plötsligt. Nedanför backen skymtade en älv mellan träden. Vägen gick brant neråt mot en bro ...

"Handbromsen!" hann Patte ropa. "Bron har rasat!"

För min inre syn såg jag redan hur mormor och bilen kraschar rakt ut i älven och vi gråter och skriker på stranden. Lyckligtvis hörde mormor Pattes rop och hann dra i handbromsen just när bilen höll på att köra ut på bron. Bilen stannade med tjutande bromsar i sista ögonblicket.

"Tack, barn!" pustade mormor och såg lite blek ut när hon klev ur bilen. Vi var också helt andfådda då vi hade rusat nerför backen.

På andra sidan älven såg det ut att finnas åkrar och ängar i stället för skog. En väg slingrade sig genom landskapet mot horisonten. Långt bortom fälten skymtade några hus.

"Jag sa ju att det finns en by! Nu måste vi bara fundera ut hur vi ska ta oss över älven", förklarade mormor medan vi släckte den värsta törsten vid älvstranden.

"Jag kan simma över och springa till den där byn efter hjälp!" sade Patte och började ta av sig skjortan, men My menade att det inte var någon idé att ge sig ut och drunkna i de där virvlarna. När jag föreslog att vi kunde bygga en flotte började Nicke skratta. Var skulle vi hitta virke och spik?

"Man kan inte bara avfärda andras förslag på det där sättet!" sade Pattes mormor strängt. "Fundera tillsammans ..."

"Hallå, där långt borta rider någon på en häst!" hojtade Lisen plötsligt och började hoppa och ropa på hjälp.

"Snabbt eld på en brasa!" ropade Nicke. "Annars får han aldrig syn på oss!"

Patte och jag hade redan börjat samla torr ved. My släpade den snabbt fram till strandbrinken och samlade den till en brasa. Lisen hade hittat torrt gräs och stoppade in det mellan virket som tändved.

"Men hur tänder vi på?" ropade Pattes mormor och letade förtvivlat igenom fickorna på sin vindtygsjacka. Just när Patte började gnida två träbitar mot varandra, rusade My fram till bilen, vred på nyckeln i tändlåset och återvände genast men bilens glödande tändare i handen. På ett ögonblick flammade lågorna upp mot himlen.

"Hurraaa! Vi lyckades! Han är på väg hitåt!" hojtade Patte och mormor sade också belåtet: "Bra grupparbete, barn!"


Idéer til övningar - diskutera följande frågor i hela klassen eller i grupper

- fundera i grupp på hur man kan väcka uppmärksamhet och larma hjälp, om man har gått vilse på en obekant plats. Gör tillsammans upp illustrerade anvisningar för de olika metoderna.

- när grupparbetena är avslutade redogör varje grupp för gruppens arbetsfördelning muntligt eller skriftligt

- diskutera till slut i hela klassen saker som är svåra eller lätta att göra tillsammans