Tisdag - tack och förlåt

En dag när staren Skötsam, skogens mest hjälpsamma fågel, hade bjudit hem sina vänner ladusvalan Punktlig, nötskrikan Vresig och ugglan Sedlig och serverat dem larver och sav, gick Vresig från bordet men glömde en liten, viktig grej. "Vad glömde du?" frågade ugglan Sedlig. "Javisst ja, tack och förlåt!" muttrade Vresig, tog sitt saftglas och ställde det på diskbänken, men lyckades just då snubbla på Punktligs långa vingspetsar. Usch så hemskt! Saftglaset föll till golvet och gick i tusen bitar.

"Så klumpigt!" utropade svalan Punktlig och skakade sina vingpennor, som hade fått sig en stöt. "Förlåt mig så hemskt mycket", mumlade och Vresig och sög på sin tå där han hade fått ett sår. "Det gör inget, det var en olyckshändelse", svarade staren Skötsam lugnt, lade ett plåster på Vresigs sår och började sopa upp glasskärvorna från golvet. Svalan Punktlig kunde ändå inte hålla näbben stängd utan fortsatte att förebrå Vresig. "Varför ser du dig aldrig för var du går?", gnällde svalan.

Då tittade ugglan Sedlig strängt på Punktlig över kanten på glasögonen. "Vad säger man när någon ber om förlåtelse?" frågade ugglan. Nu var det Punktligs tur att bli förlägen. "Det är klart jag förlåter dig, men ..."

"Fel", snäste Sedlig. "Inga men. När någon ber om ursäkt så förlåter man, så är den saken klar!"

Snart började alla vara på väg att gå. Nötskrikan Vresig tog på sig mössan och svalan Punktlig dammade av cylinderhatten. Men vart hade ugglan Sedligs nattmössa tagit vägen? "Jag lade den på bänken här borta", muttrade Sedlig, men fastän alla letade under bänken, under bordet och till och med på diskbänken, så fanns mössan ingenstans. Först när Punktlig flög upp märkte Vresig att något blått låg på golvet vid svalans fötter. "Här ligger ju ugglans nattmössa!" ropade Vresig, plockade upp den blåa nattmössan från holkens golv och gav den till Sedlig. "Tack min vän, så skarpsynt du är!" sade Sedlig glatt.

Vresig blev lite förlägen och vågade inte säga någonting, utan drog bara ner mössan över ögonen. "Säg nu åtminstone för all del!" snäste Punktlig. "Hur så för all del?" frågade Vresig irriterat. "Varför måste man alltid säga något?"
"Därför att det är vänligt och artigt", svarade staren Skötsam. "Du var snäll som hittade ugglan Sedligs mössa och plockade upp den. Därför tackade Sedlig dig. När du svarar ’För all del’, visar du att du hört att ugglan tackade och är glad för det."
"Alla små ord är viktiga", fortsatte ugglan Sedlig när mössan satt stadigt på huvudet igen. "När du hälsar eller tackar eller ber om ursäkt visar du hyfs och hänsyn.

Det lönar sig alltid att vara vänlig. När du är vänlig och artig mot andra blir du själv också vänligt bemött!"

"Somliga är nog artigare än andra!" menade svalan Punktlig och sträckte på vingarna. "Jag känner också en som inte alls kan uppföra sig!"
"Hör du, Punktlig!" sade ugglan Sedlig. Det är inte artigt att kritisera andras uppförande. Bäst är det om alla själva ser till att uppföra sig väl!"
"Det var klokt sagt", konstaterade staren Skötsam och frågade sedan om de andra också ville flyga till Grandungen följande kväll för att lyssna på Robin Rödhakes konsert.
"Klart vi vill!" utropade Vresig och Punktlig med en mun. "Men det finns inga biljetter till konserten längre!"
"Jag har fyra biljetter!" skrattade staren Skötsam och gav var och en av vännerna en biljett. "Välkomna med på konsert!"
"Härligt! Tusen tack!" kvittrade Punktlig. "Tack, tack, så vänligt av dig!" hoade ugglan Sedlig, men Vresig sade för säkerhets skull "Tack! Var så god! För all del och förlåt!" Då brast alla i skratt. Men glömde nötskrikan Vresig något, som man alltid ska säga när man är på väg att gå hem efter ett besök?

Uppgifter för hela klassen eller i grupper

1. Hitta på situationer där man ska säga förlåt

2. Räkna hur många gånger under dagen ni använder små ord som förlåt, tack och hej då

3. Diskutera på vilka olika sätt man hälsar på morgonen, dagen och kvällen. Vad säger man till kompisarna, mamma och främmande människor när man träffas eller ger sig av?